Om spoilern i GoT-tråden: Jag har ju väldigt små möjligheter att avgöra om något är en legit spoiler eller inte i det sammanhanget. Jag lyckades låta bli att läsa Sapients post tack vare att någon annan direkt efter skrev att den var spoilerig.
Det var tillfället när jag spoilade i tråden som jag tänkte på. Mundo skrek att jag skulle bannas (dock på ett affekterat sätt som gjorde det uppenbart att det var menat humoristiskt) och kallade mig en "spoiler-bro". Det var ett ganska milt fall och jag tog inte särskilt illa upp, men det var väl en del av det som triggade den här tråden.
Det här är inte ett försök att argumentera emot dig, men jag tar tillfället i akt att förklara varför jag ogillar spoilers av överraskande twistar:
Jag tycker om den omtumlande känslan av att inse något jag inte insett tidigare. Jag får lite samma känsla av en del kontraintuitiva forskningsresultat till exempel. Det allra bästa är när man i efterhand inser att man "borde ha förstått".
Den omtumlande känslan när världen vänds uppochner blir liksom aldrig densamma om man redan vet hur det ligger till från början; då köper man aldrig några av de försök som görs för att etablera det som är "före".
Om man till exempel ser Fight Club och redan vet att Tyler och berättaren är samma person så blir det ju en helt annan film än om man inte vet det. Filmen där de är två olika personer kan man bara se en enda gång. Filmen där de är en och samma person ser man ju varje gång efter det. Och om nån berättar innan att de är samma person så får man ju aldrig se den första filmen, för inga av försöken att etablera dem som samma person kommer ju liksom att fastna.
Eller om man ser den gamla Star Wars-trilogin. Filmen Star Wars, där Luke och Darth inte har någon koppling, kan man bara se innan man fått veta att de har en familjerelation.
Är det inte lite poänglöst att ha spoilerflikar när man inte förvarnar om vad man spoilar?
Spontant känns det som som om folk kommer ha svårt att avgöra om de vill läsa innehållet annars.
Är det inte lite poänglöst att ha spoilerflikar när man inte förvarnar om vad man spoilar?
Spontant känns det som som om folk kommer ha svårt att avgöra om de vill läsa innehållet annars.
Jag funderade orimligt länge på om jag skulle skriva namnen på filmerna utanför spoilertaggarna eller ej. I nån mån finns det ju en poäng i att bara vetskapen om att det finns en twist är en spoiler. I slutänden gjorde jag sådär, och tänkte att de som var målgruppen för inlägget ändå var såna som sket i spoilers.
Det bästa är väl att ha med spoilers? Nuförtiden är ju sunt förnuft mer eller mindre en superhjälteförmåga, så det går inte att bara lita på common sense bara sådär. En film har väl kanske generellt en tidsaspekt på 10-15 år innan man kan tycka att det är ok att nämna stora delar av plotten, jag har själv fått Sjätte Sinnet spoilat, men den var så länge sen den kom ut så jag känner att jag får skylla mig själv lite där. Däremot skulle jag ju själv aldrig spoila slutet i Once upon a time in the west, då det är en filmiskt mäktig scen som ger många förklaringar. Nu är den så gammal så folk ser inte såna filmer ändå, men det är ändå ett sånt där ögonblick jag känner att jag inte vill beröva någon.
Jag tycker att det är en enorm skillnad på att avslöja saker som uppenbart är designade för att vara överraskningar, till exempel vem mördaren är i en deckare, eller vilken relation Luke Skywalker egentligen har till Darth Vader, och att avslöja delar av handlingen som inte är designad för att vara överraskande. Idag finns det många som blir upprörda om de får veta någoting över huvud taget om en film, bok eller tv-serie, och det tycker jag känns som en överreaktion.
En spoiler är inte bara en random bit information om en berättelses handling utan en specifik information som förstör upplevelsen. Jag tror att det har odlats en kultur, säkerligen kopplad till internets allt större närvaro i våra liv, av spoilerrädsla, där minsta bit information anses spoilande. Och att detta är orimligt. Min uppfattning är att det är ganska få verk som verkligen kan bli spoilade (men de finns förstås, och att avsiktligt avslöja twisten en film bygger på eller vem mördaren är i en pusseldeckare är förstås arsligt).
En spoiler är inte bara en random bit information om en berättelses handling utan en specifik information som förstör upplevelsen. Jag tror att det har odlats en kultur, säkerligen kopplad till internets allt större närvaro i våra liv, av spoilerrädsla, där minsta bit information anses spoilande. Och att detta är orimligt. Min uppfattning är att det är ganska få verk som verkligen kan bli spoilade (men de finns förstås, och att avsiktligt avslöja twisten en film bygger på eller vem mördaren är i en pusseldeckare är förstås arsligt).
Alltså, jag har hela tiden tänkt att diskussionen gällt just hemligheter som är viktiga för plotten. Alla exempel som använts i tråden är ju såna. "To spoil" är ju "att förstöra" (typ), så en spoiler är ju något som förstör upplevelsen. Nu är det såklart subjektivt vad som förstör en upplevelse, men för mig är det inte en spoiler om inte någon twist eller hemlighet avslöjas - till exempel Luke Skywalkers familjeförhållanden, vad Soylent består av eller vad som egentligen är dealen med Tyler Durden. Inte "ewokerna kommer att fajtas mot stormtroopers".
Det här är samma nivå som om jag hatar bokstaven F och du får inte använda den när du talar med mig för då beter jag mig som om någon har bajsat i min chokladglass.
Jag tycker också att den här liknelsen är överdriven. Här är kanske en bättre liknelse:
Jag ogillar att folk använder engelska uttryck när de skriver på svenska. Det sabbar min läsupplevelse och jag blir irriterad och ledsen. Därför tycker jag att folk bör skriva ENGELSKVARNING eller använda spoilertaggar innan de använder ord och uttryck som
plot twist
eller
awesome
. Det kostar ingenting och är inte så svårt att göra, och så kan folk som jag slippa läsa engelska uttryck i svensk text.
GoT-tråden uppfattar jag definitivt som ett specialfall i det här sammanhanget. Knappast representativt. Och jag har förklarat varför det är ett specialfall tidigare i tråden:
Om spoilern i GoT-tråden: Jag har ju väldigt små möjligheter att avgöra om något är en legit spoiler eller inte i det sammanhanget. Jag lyckades låta bli att läsa Sapients post tack vare att någon annan direkt efter skrev att den var spoilerig.
I det fallet kämpar jag med att hålla intresset uppe överhuvudtaget; GoT är verkligen inte min grej. Där blir det alltså lite extra känsligt med "spoilers" även för relativt vardagliga saker. Så förutom helt uppenbara saker ("det kommer att vara tuttar med även i resten av avsnitten") så hoppas jag på en spoilerfri upplevelse just för att även om handlingen är urtråkig så är den åtminstone ny för mig.
I GoT-tråden har flera saker som jag egentligen inte betraktar som spoilers på ett i mina ögon i huvudsak skämtsamt sätt kritiserats som "spoilers". Och i just den tråden riskerar saker som egentligen inte är spoilers att fylla samma funktion som spoilers just eftersom hela premissen för tråden är att jag sitter och tittar på en tv-serie som inte intresserar mig det minsta.
Jag tycker också att den här liknelsen är överdriven. Här är kanske en bättre liknelse:
Jag ogillar att folk använder engelska uttryck när de skriver på svenska. Det sabbar min läsupplevelse och jag blir irriterad och ledsen. Därför tycker jag att folk bör skriva ENGELSKVARNING eller använda spoilertaggar innan de använder ord och uttryck som
plot twist
eller
awesome
. Det kostar ingenting och är inte så svårt att göra, och så kan folk som jag slippa läsa engelska uttryck i svensk text.
Fast den jämförelsen köper jag inte. Man kan ha olika preferenser och känslighetsgrad för olika saker, men det är skillnad på sådan som förstör och sådant som bara irriterar. Och spoilrar förstör - ledtråden ligger i namnet (to spoil - att förstöra eller fördärva), men också i det att litterära verk ofta är uppbyggda så att själva överraskningen är en medveten del av njutningen. Förstör man överraskningen förstör man njutningen.
Fast den jämförelsen köper jag inte. Man kan ha olika preferenser och känslighetsgrad för olika saker, men det är skillnad på sådan som förstör och sådant som bara irriterar.
Det är väl individuellt hur mycket det förstör? Det kan ju gott finnas folk som stör sig jättemycket på det. språkförstörelse är något som stör vissa väldigt mycket. Det finns ju folk som går i knytnävsslagsmål på grund av felplacerade kommatecken, och helt klart folk som inte står ut med en text som använder ordet "hen".
Och spoilrar förstör - ledtråden ligger i namnet (to spoil - att förstöra eller fördärva), men också i det att litterära verk ofta är uppbyggda så att själva överraskningen är en medveten del av njutningen. Förstör man överraskningen förstör man njutningen.
Fast det är ju det man inte gör. I genomsnitt ökar man njutningen genom att förstöra överraskningen. Forskningen visar ju att författare inte själva vet hur deras verk upplevs bäst. Jag misstänker att många som tror att deras nöje förstörs av spoilers har fel. Men det är tangentiellt, för jag tycker knappast att man bör bygga en policy på att hjälpa folk mot deras vilja (och där ligger jag farligt nära politik, så bäst att backa undan).
Jag kommer nog att fortsätta att undvika att läcka stora avslöjanden för relativt nya verk och fortsätta att tycka att det är lite löjligt (och hoppas att folk inte bryr sig om att jag tycker det). Men med tanke på svaren i tråden känns det som att jag kan komma undan med saker som inte är viktiga vändningar, och skita i när folk klagar.
Jag tycker att det känns som något jag är villig att göra för att visa respekt mot andra, men jag vänder mig mot påståenden att det inte kostar något. Det är en uppoffring att spoilertagga eftersom man förstör flödet i texten man skriver och gör den ful. Plus att folk som inte sett filmen och inte vet om de kommer att se den kanske hoppar över taggen och missar poängen jag försöker göra, trots att en läsning av den på intet sätt hade förstört deras upplevelse, och trots att de kanske aldrig ens kommer att se skiten. Men krank har med all önskvärt tydlighet visat att det finns folk som, oavsett min oförmåga att förstå det, tar detta på väldigt stort allvar och anser att avslöjanden av dylika saker förstör en av de främsta upplevelser man kan erfara. Det var något jag aldrig hade kunnat föreställa mig, så här har jag lärt mig något av den här tråden.
Jag håller för övrigt med Krank.
Det går heller inte att gömma sig bakom statistik när det gäller människors upplevelser som behöver respekteras. Generella mönster ställer faktiskt mest till det i sådana fall, alla tänker inte som majoriteten, och framförallt tänker nog majoriteten inte som majoriteten i majoriteten av alla frågor i majoriteten av alla lägen. Det är dumt att ge sig in i en diskussion om Game of Thrones om man inte vill få det spoilat (om man inte som krank lyckas sätta upp förutsättningarna för dem, alltså starta en tråd som klart och tydligt visar hur långt fram som är okej att spoila), men att läsa en tråd om kalhyggen och dess inverkan på skogsindustrin och få Motorsågsmassakern spoilad är helt enkelt inte okej.
Men respekt är tvåväga - att bli upprörd på någon för att någon spoilade en film i en diskussion där spoilern faktiskt fyllde en funktion (som referens, eller ja, helt enkelt där den inte var OT) tycker jag inte heller är okej. Att visa hänsyn, absolut! men kultur berikar ju diskussioner överallt hela tiden. Utan kultur ingen diskussion om någonting, tänker jag. Fingertoppskänsla är ett fult ord, men närmre än så kommer jag nog inte känslan här. Star Wars är på tok för gammalt för att någon någonstans ska behöva sätta spoilertaggar runt (så länge inte någon väldigt klart och tydligt har bett om det). Att okynnesspoila är väl det vi bör undvika tänker jag. Men åtminstone har jag bilden av att ingen medvetet spoilertrollar någon annan på WRNU.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.