DoD [spoliers]Snösaga Redux

[Botulf]

Snösaga Redux. En alternativ inledning.

Jag har kört Vildhjarta och Snösaga ett par gånger. Men jag har bara blivit klar med Snösaga en gång, men sättet jag gjorde då var att dela upp kampanjen i två olika delar med olika grupper av rollpersoner där en grupp fokuserade på att följa rälsen och en annan som handlade om själva kriget. Jag såg heller aldrig poängen med att Maria Norim skulle dö i slutet för dom metafysiska aspekterna av metaploten är väldigt luddiga i mitt tycke. Hon ska dö för det känns sorgligt typ. Så det slutade med att hon reinkarnerades som drottning Norna den Vise och blev återigen regent av järnalverna. Med tanken att järnalverna skulle komma till undsättning i kriget i Vildland mot arméerna av orkhir och iskulten.

En kritik av kampanjen är att det inte finns någon riktigt bra naturlig koppling mellan rollspersonerna och deras roll i hur kampanjen utvecklar sig. Speciellt relationen mellan Ljusets barn, alltså den som fick Sagostenen i Vildhjarta, med Maria Norim i Snösaga. Det som knyter rollpersonerna till Snösaga är både Sagostenen och att någon av dem har en gammal vänskap med den inflytelserika handelsmannen Oktar af Grimme i Storhavn.

Jag funderat på att komma på bättre sätt att etablera rollpersonernas roll mer tydligt i vad som kommer att hända. Bröllopet, Hagtornarna, Norim, Oktars dotter Miris död och händelserna i Vretgaard.

#1:
Alla rollpersonerna är födda och uppväxta i Vretgaard. De har alla en relation till jarlen Tomus Hagtorn och hans familj. Kanske till och med är de en del av den släkten. Samt till Norims familj och i synnerhet Maria Norim som varit vän till alla rollpersoner. Kanske kom de på dålig fot med någon som gjorde att det var bäst att ge sig av ut i världen ett bra tag.

#2:
Rollpersonerna har jobbat för Oktar af Grimme och stormehansan i flera år som legoknektar ombord på dess handelskepp runt Stormländerna. De har blivit mycket goda vänner till Oktar efter att ha räddat hans liv och löst flera knepiga jobb åt honom. Oktars relation till gruppen är lite som en rik och excentrisk gammal släkting och beskyddare. Kanske är rollpersonernas koppling till Vretgaard och släkten Hagtorn som ligger till grund för äktenskapet mellan Miri af Grimme och Huld Hagtorn då Oktar lärt sig lita på ätten Hagtorn? Kanske ser Oktar speciellt en av rollpersonerna som sonen han aldrig fick som han egentligen önskat gifta bort sin dotter Miri till, men som inte är möjligt pågrund av politiska skäl.

#3:
Maria borde vara en SLP i spelgruppen som följer med dem in i Vildhjarta. Hon kan bli en bra healer-support och presenteras som en sådan för gruppen av SL. Hon har lämnat Vretgaard utan sin familjs godkännande. Hon drivs av fragment av Nornas minnen i riktning söderut i sökande efter vad hon tror är religiösa uppenbarelser då hon också är en gerbanis prästinna. Maria Norim har ännu inte blivit medveten om sin verkliga identitet utan kommer få en första aning om den i slutat av Vildhjarta när de finner den gamle mannens stuga och Sagostenen.

Hon möter först upp rollpersonerna i Oktars hus och slår följe med dem på skeppet till Ejland (och vad mer för platser SL tycker är lämpliga innan). Det kan kortfattat förklaras att hon gjort någon typ av deal med Oktar som låter henne följa med gruppen. Men han meddelar ändå jarlen Tomus Hagtorn om detta när han senare förhandlar om äktenskap emellan sin egen dotter och jarlens son. Jarlen i sin tur för det sedan vidare till Hakka Norim vart Maria tagit vägen. Det är inget spelarna behöver ha nån koll på utan Maria presenteras som heal-bot till gruppen som de har känt hela livet. Detta gör att de alla senare kan ha mer personlig kopplingar till allt som sker i Vretgaard och tragedin som kommer inträffa där.

#4:
Rollpersonerna når Vildhjarta. När de lämnar skogen finner de Sagostenen när gruppen slutligen nått den döende gamle mannens stuga. Maria får därefter allt fler uppenbaresler om vem hon själv är. Hon håller sin insikter helt hemliga för spelgruppen. Kanske är det först Maria själv som bär Sagostenen och sedan överlåter någon annan att bära den? Hur som helst krävs att i alla fall en rollperson och Maria överlever Vildhjarta. Men eftersom hon nu finns i gruppen kan den fyllas ut med nya personer som lär känna henne stegvis.

#5:
Det är ännu inte bestämt vem som är Ljusets Barn utan det kan väljas efter de olika rollpersonernas relation till Maria Norim senare i kampanjen. Kanske presenteras det inte först förens under finalen av kampanjen. Stenen kan själv fungera som en sorts relationsmätare som reagerar på något sätt när den som står Maria närmast emotionellt finns i närheten. Typ börjar lysa och pulsera ut värme. Det kan dock finnas flera personer i gruppen som står likvärdiga under större delen av tiden. Detta lämnas bäst upp till spelledarens tycke om hur gruppdynamiken fungerar.

Tror jag nöjer mig här så länge

 

[Doktor Laser]

Som av en händelse har jag just börjat läsa igenom Snösaga mest som tidsfördriv, då den ju ändå var lite av en snackis när den kom. Jag förstår varför den fick kritik för att vara bedrövligt skriven och strukturerad. Har inte tagit mig igenom hela än så länge, men redan vid "här blir den på förhand utvalda rollpersonen tokförälskad" så fick jag lite samma tankegång som du i punkt 5; Bestäm vem som är ljusets barn utefter hur deras relation till tösen i fråga utvecklas.
En annan tanke, som kanske inte håller hela vägen eftersom jag inte läst klart allt än och vet hur författaren tänkt att Ljusets Barn ska agera, var att låta den rollen spelas av en SLP i form av en hormonstinn yngling som rollpersonerna av någon anledning åtagit sig att ta hand om. Framför allt för att jag roas av tanken på att spelarna då måste agera förkläde åt en Bert Ljung-typ som är på tok för omogen för att förstå vikten av att han och Maria inte tar en svängom med varandra.