Nekromanti Språk i rollspel

[Zadrith]

Olika nivåer av språk fungerar sällan så bra i rollspel samtidigt tycker jag det är lite tråkigt när språken är helt binära.

Funderar på ett system där någon som har nivå ett i ett språk bara får använda substantiv. på nivå två tillkommer verb och först på nivå 3 får man börja prata som vanligt. Spelledaren kan använda samma metod för att prata med spelaren då han inte behärskar språket som används.

Det är naturligtvis ingen bra simulering av hur man lär sig språk på riktigt men det ger en struktur och en ökad användning av språket.

Låter det som något som är värt att prova och finns det andra bra system för det här som inte bara är en beskrivning av hur mycket rollpersonen kan.

 

[Quadrante]

Klart mycket enklare än att hitta på ett språk och sedan använda detta (och ge olika ordlistor till spelare beroende på språknivå).

 

[Rickard]

Här är ett utdrag från Språk-färdigheten i Matiné. Jag försökte skriva så för att visa hur färdigheterna formade och används i världen. Rollpersonerna började normalt på nivå 2 och Nivå 5 i en färdighet gav en övernaturlig förmåga.

Spra?ket a?r diplomatens va?g fo?r att ena ett folkslag med ett annat. Fo?r adeln a?r det alltid viktigt att kunna andra spra?k, da? det betraktas som en artighet att samtala med na?gon annan pa? dennes modersma?l om man a?r i dennas hemland. Ho?gdjuren har ocksa? ibland anammat en konst att kunna samtala utan att obeho?riga har en chans att ta del av meningsutbytandet.

En person har automagiskt samma Niva? i Spra?k som dennas samha?llsniva?, da?r exempelvis slavar kan antas komma fra?n andra la?nder och da?rmed inte har uppna?tt na?gon ho?gre kun* skap i spra?ket a?n fo?rsta Niva?n. Det a?r totalt ointressant att markera vilket fa?rdighetsva?rde na?gon med samha?llsniva? 2 har och da?rfo?r a?r det inget krav att beho?va skriva ut det.

Normalt sla?r man inte i denna fa?rdighet, men la?ga va?rden kan kra?va ett slag a?nda?. Fummel go?r att man ska?mmer ut sig sja?lv eller ra?kar fo?rola?mpar na?gon.

Nivå 1: Kan knappt klara av att utfo?ra vardagliga saker som att presentera sig eller besta?lla mat.
Nivå 2: Har ett begra?nsat ordfo?rra?d som a?r utfyllt med ma?nga dialektala ord eller kraftig brytning.
Nivå 3: Talar ”bokrikiska” (uttal fra?n skrifter). Kan nu skriva spra?ket men felstavningarna a?r markanta.
Nivå 4: Formulerar sig kultiverat, akademiskt eller a?lder*domligt. Betraktas som na?got av en spra?kvetare.
Nivå 5: Har fo?rma?gan att meddela sig med personer inom synha?ll helt obema?rkt fo?r utomsta?ende individer.​

 

[Mannen i skogen]

Det beror väl också på vilket håll man ska kommunicera. Om rollfiguren har svårt att förstå, kan spelledaren bara säga till exempel "Jag har nånting att nånting till dig, följ med mig till nånting nånting!" Alternativt lägga in felaktig information vid fummelslag.
Om rollfiguren ska prata får väl spelaren säga vad den försöker säga. Spelledaren beskriver omgivningens reaktioner.
Det trixigaste blir väl om två rollfigurer ska kommunicera med varandra på ett språk som ingen av dem riktigt behärskar. Om man inte lyckas lösa det med rollspelande vet jag inte riktigt hur man ska göra.

 

[entomophobiac]

Jag har haft väldigt roligt med den löjligt förenklade approachen i LotFP, där du slår 1T6 och om du får ett visst värde (1+Int mod) eller mindre så kan du språket du stöter på. Dels blir det en sorts rollpersonsskapande "on the fly", men det har även skapat en del roliga situationer.

Som när två rollpersoner träffade en spansk rekryterare till en galleon och bara den ena rollpersonen kunde spanska. Han skrev sedan in dem på olika arbetsuppgifter på båten och de gav sig ut på en resa där de fick jobba hårt och bara en av dem kunde prata med övriga besättningen överhuvudtaget.

Jag gillar annars Rickards approach med en mer konkret indelning av "nivåer". Men det handlar ju också om vad du du som rollperson kan åstadkomma:

(Med en skala, 1-4):

1. Beställa "bier" istället för öl på restaurangen; rulla för att förstå en enkel text, typ vägskylt eller meny.
2. Läsa en ungdomsbok; be om färdväg, berätta vad du heter; rulla för att hänga med i en vardagskonversation.
3. Läsa en roman; föra en normal konversation och förstå dialektala skillnader; rulla för att passa in bland infödingar.
4. Läsa facklitteratur; föra en konversation i akademiska kretsar; rulla för att övertyga/övertala andra språknördar.