Nekromanti Språkbruk och ton som designverktyg!

[Krille]

Det jag är tveksam till här är att jag inte vet vad fan jag pratar om när jag refererar till saker som ni hittat på men inte förklarar och det gör att det inte är kul och det inte blir gjort. Det är en grej i boken, inte en grej runt bordet.

’T WAS brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe;
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.

There was me, that is Alex, and my three droogs, that is Pete, Georgie, and Dim, Dim being really dim, and we sat in the Korova Milkbar making up rassoodocks what to do with the evening, a flip dark chill winter bastard though dry. The Korova Milkbar was a milk-plus mesto, and you may, O my brothers, have forgotten what these mestos were like, things changing so skorry these days, and everybody very quick to forget, newspapers not being read much neither."

Sensmoral: ända sedan förrförra seklet har författare använt ord som de inte har brytt sig om att förklara, och det har liksom inte varit några egentliga problem för läsaren, och när man väl kommer in i det – ungefär en sida senare – så vetedetfaen om man inte skulle kunna köra en konversation med de termerna ändå.

 

[anth]

Du får ett försiktigt medhåll.
Jag lever mig inte in riktigt lika mycket när jag spelar rollspel så jag tror inte det slår igenom lika hårt i min spelstil, men det finns spel där själva texten fått mig att bli påtänd/avtänd (även om jag inte kommer på några exempel på rak arm).

Ett liknande fenomen är spel som bygger på litterära verk och som helst inte ska spelas förrän man läst verken.
Ett exempel på detta är Conan the RPG, som antagligen är det bästa d20-spelet som getts ut. Men just för att det är ett d20-spel tenderar nya spelare att spela det som DnD, vilket är felfelfel. Conan the RPG ska inte spelas förrän samtliga i gruppen läst en rejäl novellsamling av Robert E Howard, annars kommer man att spela fel. Och nej, att bara ha sett filmerna räknas INTE!!!

Ett annat EXTREMT exempel är spelet Dying Earth av Robin D Laws som bygger på bokserien med samma namn av Jack Vance.
Jack Vances' språk är unikt. Jag känner inte till någon annan författare som skriver som honom och han är den sortens författare som man antingen älskar eller hatar.
Och även rollspelet är unikt för Laws har inkorporerat Vances språk i reglerna på ett speciellt sätt. I början av varje spelsession får alla spelare ett par lappar var (som ingen annan får se) med meningar som liknar de från böckerna. Tanken är nu att man får xp genom att lyckas säga dessa meningar på ett naturligt sätt i spelet.
Vi snackar meningar som:
"A variety of deaths by contrasting processes may well enter into your punishment."
"As a traveler from afar, ignorant of your customs, I thought it best to watch quietly a few moments, lest in error I commit a solecism."
"Bah. The concept is jejune."
"By no means! I rather fear for your own sodden vitality, which goes on in even greater peril!"
"Do you care to precede me, or walk discretely to the rear?"
"Although I see why you wish to avoid the subject, my interst in it remains undimmed."
"How conveniently you call this ancient regulations to mind."
"I could also make threats, were I not bound by the tenets of civilized discource."
Försök att få med dessa meningar på ett naturligt sätt under en spelsession utan att drastiskt ändra ditt språkbruk!
Dying Earth har legat på top tre av de spel som jag vill spela men aldrig fått prova - för jag har aldrig hittat tillräckligt många spelare som läst Jack Vances böcker. :sad:

 

[Xyas]

Det verkar finnas tva tillampningar av det har med sprakbruk, som inte nodvandigtvis exkluderar varandra och formodligen overlappar ganska rejalt.. Det ena handlar om att satta sig in en setting, i.e. cultural gaming, och den andra handlar om att satta sig in i en genre.

 

[Troberg]

Sensmoral: ända sedan förrförra seklet har författare använt ord som de inte har brytt sig om att förklara

Pettimeterdetalj: A Clockwork Orange hade faktiskt en referensordlista.

 

[Sapient]

Låtsasspråk och nyord går att göra både bra och dåligt. De flesta spel eller romaner gör det dåligt.

Det är lite som alla fantasynamn som ser ut att vara genererade genom att dunka pannan i tangentbordet, och sen stoppa in apostrofer lite här och var där kombinationen av konsonanter blir för outtalbar.

Lewis Carroll och JRR Tolkien är exceptionella. De hade en bildning och språkkunskap som gav dem referensramar att använda. De lade också oerhört mycket tid bakom sina verk.

Därför är det alltid bra att tänka på att inte bryta mot etablerade språkliga regler och mönster. Bättre att använda eller modifiera ord från ett annat språk, än att försöka helt på egen hand.

Det blir ofta lyckat när det finns underliggande mönster som kanske hjälper läsaren/spelare - eller åtminstone inte stjälper - att förstå och komma ihåg orden och uttrycken som ska sätta stämningen - det är då en snubblar över dem snarare än iklä sig dem och känna sig cool.

Det är ju också stor skillnad mellan en roman, där läsaren tar del av de ord och uttryck författaren strött ut i texten, och ett spel där en förväntas använda dem själv. Det kräver ännu mer belastning av spelarnas minnesförmåga och fantasi.

"Skrofmålet" lyckades ju delvis pga att alla kunde göra det till sitt. Det var enkelt att inse principen bakom och sen komma på egna fraser - inte svårare än att då och då kläcka andra ordvitsar eller liknande.

Min erfarenhet av framtidsspel, är att få spelare bemödar sig om att memorera listor med ord eller fraser. Däremot kan de lättare lära sig (och bry sig om att använda) specialuttryck för sådana saker som ändå inte är en daglig aktivitet i verkliga livet.

Det förefaller rimligt. Dessa ord konkurrerar inte med redan etablerade (dvs kräver ansträngning att komma ihåg att använda ett annat än det vanliga ordet, och vilket det är) och kan ibland helt sakna motsvarighet.

En sak jag ofta funderar på, är hur ord etableras och vilka som då använder dem. Det blir ju ofta "innanför"-"utanför" markörer. (Så det är tex inte säkert att alla spelare i en setting *bör* använda orden. En del som ska spela en udda fågel, en lite excentrisk person, kanske absolut inte ska använda dem alls.)

 

[Arfert]

Har för mig att det är ryska ord som han transkriberade mer eller mindre rakt av i En apelsin med urverk.

http://clockworkorange2013.blogspot.se/p/nadsat-ordlista.html

 

[krank]

Min erfarenhet av framtidsspel, är att få spelare bemödar sig om att memorera listor med ord eller fraser. Däremot kan de lättare lära sig (och bry sig om att använda) specialuttryck för sådana saker som ändå inte är en daglig aktivitet i verkliga livet.

Det där tror jag mycket på.

Jag tror också att man kan locka folk att använda nya ord om det är uppenbart att orden fyller en funktion. En av anledningarna till att det blivit sådan spridning på vårt nya könsneutrala pronomen tror jag är att det fyller en funktion...

I Rotsystem försökte jag göra en sån grej genom framför allt "krom" och "skarv"; det är återanvända (bekanta) ord som dessutom är användbara i spelvärlden (där "krom" är cybernetik som bara syns, medan "skarv" är cybernetik som tillför eller förändrar kapacitet/förmåga). Jag har inte fått så många spelrapporter ännu, men jag har fått intrycket av att tilltaget uppskattats av de jag pratat med.

"Virr" och "agg" för VR respektive AR känns mindre klockrena; de ersätter ju ord som är lika långa. Min förhoppning är väl att spelare ska tycka att det är tillräckligt roligt att referera till folk som "virrpannor" för att det ska sätta sig...

 

[Ymir]

Du får ett försiktigt medhåll.

Dying Earth har legat på top tre av de spel som jag vill spela men aldrig fått prova - för jag har aldrig hittat tillräckligt många spelare som läst Jack Vances böcker. :sad:

Man kan ju även konstatera att precis som vi gjort i Neotech, så var Vance en varm vän av att hitta på nya ord. Vilket i hans fall är lite bisarrt givet att han redan använde varenda asobskyrt ord i engelska språket, men ändå uppenbarligen inte tyckte det räckte till.

 

[Ymir]

Min erfarenhet av framtidsspel, är att få spelare bemödar sig om att memorera listor med ord eller fraser. Däremot kan de lättare lära sig (och bry sig om att använda) specialuttryck för sådana saker som ändå inte är en daglig aktivitet i verkliga livet.

Det förefaller rimligt. Dessa ord konkurrerar inte med redan etablerade (dvs kräver ansträngning att komma ihåg att använda ett annat än det vanliga ordet, och vilket det är) och kan ibland helt sakna motsvarighet.

En sak jag ofta funderar på, är hur ord etableras och vilka som då använder dem. Det blir ju ofta "innanför"-"utanför" markörer. (Så det är tex inte säkert att alla spelare i en setting *bör* använda orden. En del som ska spela en udda fågel, en lite excentrisk person, kanske absolut inte ska använda dem alls.)

Jag tror inte vi hyser någon föreställning att särskilt många av neotech-orden kommer användas i faktiskt spel, det är inte deras syfte. Syftet är att göra läsningen av spelet till en immersiv upplevelse i vårt världsbygge. Men vissa av dem har redan fastnat bland oss som gör spelet, så dessa fyller ju tydligt en funktion även bortom den rent litterära.


Oavsett, min respons på hela ditt inlägg blir att rollspelsförfattare i Sverige måste våga och försöka mer (om de inte är helt inkompetenta ofc, då bör de istället inte skriva rollspelstexter alls), för visst, vi är inte Tolkien, men "aim for the skies" är mitt motto. Jag är så jävla trött på att folk i decennier gnällt på att Neogames spel är torra och färglösa, och jag tänker personligen se till att den kritiken för alltid blir ett minne blott i och med nya Neotech och Eon IV. Man måste givetvis känna sina styrkor och svagheter, hey, Tolkien sög på att skriva karaktärer, och man ska inte ge sig på något som Neotech om man inte har koll på vad man gör, men handen på hjärtat, jag vet att jag är rätt bra.

 

[Sapient]

Ja - aim for the stars. Men i "aim" ligger ju också att ta till sig de riktmedel som finns.

Men poäng var inte att vara negg och döma ut alla som inte är Lewis Carroll, typ. Ja, jag inser att det kan läsas så - men min avsikt var snarare att säga "om du ska göra något svårt, förbered dig och tänk igenom vad du vill uppnå - lär dig hur". Då går det sannolikt lättare.

För mig har de sämre genomförandena med hittepå-ord, ekannerligen namn, ofta varit så avtändande att jag lagt en bok (-serie) åt sidan efter ett par kapitel och aldrig återvänt. Det är en risk som finns om det hela genomförs dåligt.

För övrigt kan jag säga att det du exemplifierade från nya Neotech gör att jag definitivt kommer att köpa det. Such William Gibson!

 

[Arfert]

Föredrar faktiskt ofta en dåligt skriven torr text framför en dåligt skriven text med "stämning". Det senare blir lätt outhärdligt.

Men texter i svenska rollspel börjar bli bättre, inte så mycket att gnälla på nuförtiden. Och en del är riktigt bra. Dock lider många fortfarande av "stämnings-sjukan".

 

[Ymir]

Ja - aim for the stars. Men i "aim" ligger ju också att ta till sig de riktmedel som finns.

Men poäng var inte att vara negg och döma ut alla som inte är Lewis Carroll, typ. Ja, jag inser att det kan läsas så - men min avsikt var snarare att säga "om du ska göra något svårt, förbered dig och tänk igenom vad du vill uppnå - lär dig hur". Då går det sannolikt lättare.

För mig har de sämre genomförandena med hittepå-ord, ekannerligen namn, ofta varit så avtändande att jag lagt en bok (-serie) åt sidan efter ett par kapitel och aldrig återvänt. Det är en risk som finns om det hela genomförs dåligt.

För övrigt kan jag säga att det du exemplifierade från nya Neotech gör att jag definitivt kommer att köpa det. Such William Gibson!

ah, då missförstod jag dig lite, ja, förlåt! Och ja, alltså, man tar ju alltid en risk när man gör nåt sånt här - det kommer vara divisive hur bra man än gör det. Man måste helt klart noga överväga vad man gett sig in på, och rannsaka sig själv och kolla "fixar jag detta"? Men sen är ju grejen att rollspelsskrivande på Neotechs skala är en team effort - även om jag och Ripperdoc ligger bakom 90% av det nuvarande manusets textmassa har vi haft massor av hjälp, och spelet har filats på i olika varianter och av olika skribenter under 10+ år, och då kommer det in en faktor att man måste korra och synka olika författares stil, väga upp individuella brister och svagheter, och sedan måste man använda sig av redaktörer och korrläsare för att verkligen undersöka och ge input på resultatet. Allt detta har vi gjort, och texter har blötts och stötts och fram och tillbaka, i en helt sjuk arbetsinsats givet att vi knappt får betalt - vid en punkt för ett år sedan yxade vi ur grundmanuset bort två tredjedelar av allt som skrivits. Är det en garanti för att det kommer funka? Nej, absolut inte, inte i allas ögon. Men personligen är vi övertygade om att vi gjort en awesome grej, och vi hoppas, och upplever att det inte känns helt orealistiskt, att andra också kommer tycka det.

 

[Staffan]

Avsikten är att det ska vara som i Mage och Planescape. Alla referenserna vi gör till personer och saker i världen är menade att vara hyfsat begripliga genom att sätta sig in i världen (i.e, läsa spelet och dess eventuella moduler), och de nya termerna för saker är menade att sätta färg på settingen och ge emfas till viktiga koncept. Men det gör ju likfullt att tröskeln för att läsa och ta till sig spelet kommer vara högre än om vi inte tagit till sådana grepp, självfallet, det är en tradeoff vi har gjort.

Jag är helt på att blanda in en massa konstig slang. Däremot drar jag gränsen vid icke-latinsk skrift - kinesiska tecken och kyrilliska bokstäver hör möjligtvis hemma i illustrationer, men inte i löptext. Så "Tsim Sha Tsui-kidsen" ja, "??-chan" nej.

 

[Rickard]

Ton är vad som säljer hela Psychodrame för mig. Om det inte hade varit för de utdragna scenerna där bara känsla planteras, exempelvis hur en person sitter och suckar vid ett bord, så hade spelet varit en hysterisk massa för ADHD-personer.

Jag har under de senaste åren experimenterat med att återanvända ord under hela spelmötet. Jag skrev upp 8-10 saker, teman, känslor, lukter och sedan upprepade jag de orden under hela spelmötet. Det var inte förrän jag började använda avvikande teman som "insekter" och "bart" som spelarna faktiskt lade märke till det. I Med Ljus och Lykta så experimenterade jag med att beskriva hur allting var antingen påträngande eller flyende och det adderade till den smått surrealistiska ton som hela spelet fick ... av en händelse. Jag vet inte varför. Möjligt för att jag även beskrev saker som inte kunde finnas: alltför rutiga byxor; gravstenar som lutade sig efter en; lälar som kastade sitt sken när de krälade omkring i takutsprången.

När jag snackade med Genesis så tog han upp att man kunde beskriva utifrån teman och jag tror att det kan vara en vidareutveckling av bananbeskrivningar. Alltså, vara tvungen att involvera en sak i en beskrivning. Hur tar du dig förbi en låst dörr med hjälp av en banan? Feng Shui använde en variant av detta redan på 90-talet när en ninja och ett brutalt monster kunde använda samma färdighet men de förklarades olika beroende på att de var just en ninja och monster. Hur tar sig en ninja in i ett hus? Hur gör monstret? Hur attackerar en ninja? Hur skiljer sig monstrets attack? Samma två färdigheter användes för intrång och attack, men tolkades olika utifrån rollpersonens arketyp.