"Så man kan alltså anta att de som kunde skriva använde sig av ett skriftspråk som till en början var stark influerad av latin och sedan tyska?"
Till att börja med så skrev man huvudsakligen på latin eller på det lokala språket. Latin var finare och mer heligt, och användes i princip i kyrkliga sammanhang. I den före detta romerska sfären användes även latin i lagtexter. För administration, krönikor och brev användes huvudsakligen det lokala språket. Undantag finns, förstås: ju längre söderut man kom desto mer vanligt blev det med latin även i dessa sammanhang, iom att latin ligger rätt nära de romanska språken men inte de germanska.
Ett exempel på det är Äldre Västgötalagen (1280), som faktiskt skrevs på någon slags sen fornnordiska, Beowulfkvädet och den anglosaxiska krönikan (ca 700) som skrevs på saxiska, medan Doomsday Book (1080) är skriven på en kraftigt förkortad latin. Det intressanta är att om man kan läsa den fornnordiska som finns i Äldre Västgötalagen så kan man också läsa både Beowulf och den anglosaxiska krönikan på originalspråk utan några större problem. Man har heller inga större problem med runskrifter, om man bara kan sin futhark. Däremot är det totalt omöjligt att med samma språk läsa Doomsday Book.
"Fanns det några enhetliga stavningsregler egentligen eller kunde man trixa lite som man ville?"
Det verkar inte ha funnits några enhetliga stavningsregler förrän ganska sent. Äldre Västgötalagen vill jag inte uttala mig om, eftersom jag inte kan språket och därför inte kan avgöra om en skev stavning beror på böjning eller inkonsekvent munk. Däremot är stavningen i sextonhundratalssvenska hejdlöst varierad, som jag nämner på annan plats i tråden.
"Vad jag förstår så har även olika språk varit på modet och ansetts extra fina. Någon som vet vilka språkvågor som funnits och varför?"
I stort sett kan man säga att det land som har störst handelsbetydelse eller militär betydelse störst influens på det svenska språket. Den största influensen kommer i form av låneord, medan skillnader i grammatik tar rätt lång tid att slå igenom. Däremot har låneord ofta en tendens att bli kvar i språket jefligt länge. Tittar man på det engelska språket så börjar det som keltiska språk, som sedan suger upp en massa latinska ord. Sedan körs den keltolatinska "engelskan" över helt av saxarna, som dock sörplar upp en massa latinska och keltiska ord till sitt språk. Därefter kommer franskan som nästa influens, och den moderna engelskan börjar ta sin form nånstans kring 1400. Då går det att läsa engelska som engelska, men man kan tydligt urskilja både saxiska och frankiska influenser om man kan sin franska och svenska.
Här i Sverige har vårt svenska språk samma ursprung som tyska: ett slags all-germanskt urspråk med indo-europeiskt ursprung. Emedan tyskan har fått influenser från latin så kommer en hel del andra influenser från slaviska språk, och det drar naturligtvis åt ena hållet. Isländskan drar sedan åt andra hållet genom att inte ha några större yttre influenser. Slutligen har vi det engelska språket, som drar åt sitt håll influerat av franska och därigenom latin. Sverige låg genom sitt läge tämligen nära Tyskland, men likförbannat kan man inte 1280 se några större skillnader på den fornnordiska som finns i Västgötalagen och den saxiska som finns i Bedes krönika från ett halvt årtusende tidigare. De stora skillnaderna är vissa anglosaxiska ord som har keltiskt eller latinskt ursprung, men de är rätt lätta att hitta.
I och med Hansan är Tyskland dock den stora språkinfluensen i Norden, åtminstone i Östersjöområdet. England knatar sin egen väg med en sällsam blandning av saxiska och normandisk franska (som i sin tur är en lätt sörja av franska och fornnordiska). Så småningom kom holländskan in i svenska språket i och med vallonerna, och för att bättra på soppan ytterligare så blev franska hur populärt som helst. I och med stormaktstiden försökte man konsollidera svenska språket, men när stormaktssverige kollapsade så blev tyskan återigen en stor influens, och den influensen lyckades faktiskt inte knäckas förrän efter andra världskriget, då engelskan tog över som huvudsaklig influens.
Och om du undrar, jag har studerat saxiska och andra tidiga germanska språk en stund, eftersom jag tänkte pussla ihop ett passande språk till Västmark som västtunga. Än så länge känner jag inte att jag vågar mig på konststycket, dock.