Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Om vi har en språkpolis så måste vi har en språkrevolutionär. Hur skulle det annars se ut?
Så, jag vill städa svenska språket. Vi har gjort det förr, exempelvis tagit bort genus på saker som inte har kön (tex är inte längre en tång en hon), och vi har tagit bort pluralformer på verb (till exempel så gingo de inte hem längre). Svenskan innehåller en massa onödigt fluff som kunde/borde städas.
Jag vill tex:
* Ta bort onödiga bokstäver:
** X. Gör som norrmännen och använd KS istället.
** C. Kan alltid skrivas som S eller K.
** Q. Seriöst, finns det några svenska ord som använder Q? I vilket fall, KU funkar istället.
** W. Används knappt, kan ersättas av V.
** Z. Används i zebra, zen och zenith, och inte mycket mer. Kan använda S istället.
* Ta bort alternativa stavningar av samma ljud:
** J-ljudet kan stavas med J. Dumpa andra stavningar.
** SJ för ljudet i tex sked. Dumpa andra stavningar.
** TJ för ljudet i tex känd. Dumpa andra stavningar.
** NG-ljudet ska stavas NG, inget annat.
* Gör alla oregebunda verb regelbundna. Är det verkligen så illa att säga att någon springade? Egentligen, behövs böjningsformerna, kan man inte bara formulera sig så att det framgår ändå, tex "igår springa jag" (inte för att jag är benägen att springa, men som ett teoretiskt exempel).
* Gör alla oregelbunda adjektiv regelbunda. Samma logik som verben. Eller, ännu bättre, böj dem inte alls och använd istället "mer" och "mest" framför. "Jag är mer stark än vad du är."
* Dumpa adverben. De är en spretig och i huvudsak onödig ordklass. Jag menar, framgår inte meningen tillräckligt bra om jag säger att en text är dålig skriven?
* Avskaffa "det" och kör allt som "den", med allt vad det innebär i pluralformer et cetera.
* Använd svenska namn på de olika böjningsformerna. Jag menar, kasta hundra tegelstenar i en folkmassa och fråga de som blir träffade (ett slumpmässigt urval så gott som något) om de vet vad imperfekt är. De flesta skulle inte veta (och inte bara för att de skulle vara sura över att ha fått en tegelsten i skallen). Varför inte kalla det för "dåtid"?
Fler förslag?
Så, jag vill städa svenska språket. Vi har gjort det förr, exempelvis tagit bort genus på saker som inte har kön (tex är inte längre en tång en hon), och vi har tagit bort pluralformer på verb (till exempel så gingo de inte hem längre). Svenskan innehåller en massa onödigt fluff som kunde/borde städas.
Jag vill tex:
* Ta bort onödiga bokstäver:
** X. Gör som norrmännen och använd KS istället.
** C. Kan alltid skrivas som S eller K.
** Q. Seriöst, finns det några svenska ord som använder Q? I vilket fall, KU funkar istället.
** W. Används knappt, kan ersättas av V.
** Z. Används i zebra, zen och zenith, och inte mycket mer. Kan använda S istället.
* Ta bort alternativa stavningar av samma ljud:
** J-ljudet kan stavas med J. Dumpa andra stavningar.
** SJ för ljudet i tex sked. Dumpa andra stavningar.
** TJ för ljudet i tex känd. Dumpa andra stavningar.
** NG-ljudet ska stavas NG, inget annat.
* Gör alla oregebunda verb regelbundna. Är det verkligen så illa att säga att någon springade? Egentligen, behövs böjningsformerna, kan man inte bara formulera sig så att det framgår ändå, tex "igår springa jag" (inte för att jag är benägen att springa, men som ett teoretiskt exempel).
* Gör alla oregelbunda adjektiv regelbunda. Samma logik som verben. Eller, ännu bättre, böj dem inte alls och använd istället "mer" och "mest" framför. "Jag är mer stark än vad du är."
* Dumpa adverben. De är en spretig och i huvudsak onödig ordklass. Jag menar, framgår inte meningen tillräckligt bra om jag säger att en text är dålig skriven?
* Avskaffa "det" och kör allt som "den", med allt vad det innebär i pluralformer et cetera.
* Använd svenska namn på de olika böjningsformerna. Jag menar, kasta hundra tegelstenar i en folkmassa och fråga de som blir träffade (ett slumpmässigt urval så gott som något) om de vet vad imperfekt är. De flesta skulle inte veta (och inte bara för att de skulle vara sura över att ha fått en tegelsten i skallen). Varför inte kalla det för "dåtid"?
Fler förslag?