Re: Kontexter, "rätt" och "fel"
Själv är jag fullblodsrelativist och skulle vilja påstå att alla yttranden om rätt och fel, gott och ont, ytterst är fullständigt godtyckliga och endast begripliga om man sätter dem i förhållande till någonting annat. Utanför kontexten finns ingenting, för att parafrasera dekonstruktivisterna.
Hursomhelst, jag väljer av godtyckliga anledningar att ha ett funktionalistiskt perspektiv på språk. Huvudsaken är att man kommunicerar det som ska kommuniceras, och om man sedan råkar slinta och säga "han" istället för "honom" så är det ju bara tramsigt att lägga det under luppen och göra en stor sak av det.
Däremot tycker jag att det är ganska viktigt att man lär sig uttrycka sig korrekt så att man inte missuppfattas. Språket är ett instrument för att vi ska kunna kommunicera med varandra, och om det används på fel sätt så kommuniceras fel saker. Min favorit är den klassiska särskrivningen på diverse rökfria ställen: "RÖK FRITT" istället för "RÖKFRITT". En person som sätter sig ner där och bolmar för fullt har gjort en helt möjlig tolkning av den skrivna texten, även om tolkningen inte var avsedd som möjlig av textens författare.
Jag har läst lite sociologi, och det är intressant att beakta hur olika grupper i samhället försöker skilja sig från varandra genom bland annat språkbruk. De som vill "upp" i samhället lägger sig till med ett visst språk för att visa att de hör hemma där uppe (det är lätt att studera detta fenomen genom att lyssna på en viss herr Gustav Fridolins tal i riksdagen), medans de som hyser en viss avsky för samhällslivets övre dimensioner lägger sig till med ett annat språk (en enkel bandinspelning av min farsas arbetskamrater - som är fastighetsskötare - skulle röja undan alla tvivel).
Nu har jag läst igenom det jag skrivit. Sedan tidigare är jag väl medveten om att jag besitter vissa tendenser till språkonani själv, vilket ännu en gång har understrykts av en text jag författat. Vem fan använder egentligen ord som "parafrasera"? Faktum kvarstår dock - språk är kul. Och att kunna uttrycka sig väl är roligt det också, för att inte säga viktigt.