Nekromanti stämning hos halvingarna

[Bombu]

Hej på er!

Liten fråga om hur ni ser på/gör med Halvingarna i dnd.

De har ju iallafall litegrann varierats från version till version, i grunden är de ganska lika men de har ju blivit lite mindre Hobitlika till 3dnd.

Eller är det bara som jag inbillar mig.

Sen har vi alignment biten, de var ju LG förut men nu är de mer N även om deras huvudgudinna fortfarande är LG.

Om man inte bara går in på halvingtjuven i äventyrargänget, hur ser ni på hur en halving är?

Hur är stämningen hos halvingarna, vad skulle passa som musik hos halvingarna och hur tycker ni att de bor?

Väldigt subjektivt och på intet sätt ett försök att hitta vad som är "rätt" sätt att se på halvingarna.

Bombu

 

[Magnus Seter]

Kenders

MIna halflings är som kenders i Dragonlance. Äventyrslystna, nyfikna, blir gärna rogues, men inte för att de är onda, utan för att de tycker att det är spännande att hålla på med sånt de inte får hålla på med.

Konstigt nog bor de ändå i små grottor och hålor som de gjort väldigt mysiga, och de lyssnar på D&D:s motsvarighet till irländsk folkmusik.

De är skämtsamma och lättsamma, och tar inte livet på så stort allvar. Jag skulle säga att CG passar bäst på mina halflings, men NG kan funka det också.

M.

 

[Bombu]

Re: Kenders

MIna halflings är som kenders i Dragonlance.

Kenders känns som en för äventyrande anpassad liten ras, de kan vara himla kul att spela, och funkar nästan överallt.

Sen att de inte blir rädda det kan ju bli himla kul, men det blir ju ändå inte samma sak som paladinens, imunitet mot rädsla, det blir ju liksom nått helt annat.


------------------------


Hålor, mysiga sådana får jag också upp som bild när jag skall beskriva hur halvingarna bor.

Där verkar farbror Tolkien ha ett ordentligt inflytande...

Är halvingarna bönder eller är det jägare man ser framför sig när man talar om halvingar som är ansvariga för födoinskaffande?

 

[Dante]

Jag ser dem lite som den klassiska vanföreställningen om zigenare eller resandefolk. De drar land och rike kring och försörjer sig på enklare hantverkstjänster, uppträdanden och tjuvnad.

Ingen litar riktigt på dem och Bert Karlsson vill absolut inte släppa in dem på Skara sommarland.

Fast inte i Eberron.

Där är de coola och farliga dinosaurieridande nomader som snarare blir ranger/rogue eller barbarian/rogue snarare än renodlad rogue. Halvciviliserade klanfolk med stark hederskänsla. Jägare/samlare. Lite som skyter eller mongoler.

Fast kortare.

 

[EchonCique]

Eller som i Dark Sun där de är kannibaler och kommer från en annan planet för flera tusen år sedan. De är inget man vill mysa med om man säger så i Dark Sun .

 

[Magnus Seter]

Mer jägare än samlare

Halflings är nog mer jägare än såna som odlar mark och har sig, men de odlar det de behöver för att överleva. Viktiga personer i halflingsamhällen är jägarna (för föda) och handelsmännen (för den andra födan). Sen odlar de det de kan där de bor, men har inga vidsträckta åkrar som i LotR.

M.

 

[Quan'talis]

Jag ser dem lite som den klassiska vanföreställningen om zigenare eller resandefolk. De drar land och rike kring och försörjer sig på enklare hantverkstjänster, uppträdanden och tjuvnad.

Ingen litar riktigt på dem och Bert Karlsson vill absolut inte släppa in dem på Skara sommarland.

Ungefär så brukar mina halflings också vara , med vissa variationer (Bert Karlsson får till exempel inte vara med i mina spelvärldar). Dessutom föreställer jag mig att de reser omkring i stora vagnar (stora inte bara med halvlängdmått*), så för min del har Tolkien fått ge med sig på den punkten också.

Av någon orsak har inget av det här någonsin kommit fram då vi spelat. Ingen har velat spela halfling sen vi slutade använda introduktionsboxen där det inte anns några regler för rollpersonsskapande, så någon måste spela halfling om vi skulle klara oss förbi fällorna i introduktionsäventyret...

* <font size="1"> Ett halvlängdmått är som ett längdmått, fast bara hälften så långt. Halvmeter är ett typiskt halvlängdmått. Antagligen finns det halvrymdmått också, som halvliter. Vid närmare eftertanke beror antagligen en del av halvlingarnas dåliga rykte på att de mäter sina varor i halvländmått men tar fulla priser. </font size>

 

[Staffan]

Protest!

När folk skriver sådant här förtal så måste jag bara protestera:

Eller som i Dark Sun där de är kannibaler

Dark Suns halvlingar är INTE kannibaler. De skulle aldrig få för sig att äta andra halvlingar. Att äta människokött gör en inte till kannibal om man inte är människa själv.

 

[EchonCique]

OT: Semikannibaler då? [ANT]

Ingen text här alltså.

 

[Troberg]

Eller som i Dark Sun där de är kannibaler och kommer från en annan planet för flera tusen år sedan. De är inget man vill mysa med om man säger så i Dark Sun .

Hmm, jag skulle iofs mycket väl kunna tänka mig dem som kannibaler som äter sina egna döda för att hedra dem och behålla den inom gruppgemenskapen. Det skulle passa deras matcentrerade världsbild perfekt!

 

[Nightowl]

Byte av fördomar

Den enda halvling jag någonsin spelat var högländaren "Wee Mad" Seamus McTavish. I den ganska löst strukturerade kampanjen utgick vi från att *vanliga* halvlingar var extremt tråkigt engelska (te klockan halv tre, osv.) och när alla andra ändå skulle spela "barbarer" bestämde jag mig för att "vilda" halvlingar stämde överens med engelsmännens fördomar om skottar och irländare.

Nyckelorden var alltså whisky, haggis, klanfejder, boskapsstölder, dålig behandling av dessa jäkla låglandshalvlingar, kilt och världens kortaste claymore.

Jag återskapade Seamus till en D&D-kampanj som aldrig blev av, och då blev han en liten barbar rent speltekniskt.

Erik