Nekromanti Stämning och tema

[Krille]

Antag att någon skulle skriva till exempel Rederiet RPG. Egentligen är det oväsentligt vilket rollspel som någon skriver, utom att det är knutet till en specifik värld (licensierad eller inte) och att det är så jävelfräckt att ni funderar på att köpa det. Det viktiga är att det finns en specifik värld och ett specifikt koncept. I exemplet är värld och koncept "såpaintriger i och kring ett rederi i Stockholm" (det kunde lika gärna vara "såpaintriger i och kring en bunt odöda gåffare i Stockholm" eller "såpaintriger i och kring en roterande rymdstation i Stockholm... ehrm, Epsilon Eridani").

Well, ze point is, skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Eller föredrar ni att få endast regler, värld och annat mer "fysiskt" kampanjmaterial, och hitta på själva?

 

[wilper]

Vad är poängen med att köpa ett såparollspel om man inte får en grundlig analys av såpagenren och förslag och tips på hur man skall bygga sin såpakampanj?

 

[Krille]

"Vad är poängen med att köpa ett såparollspel om man inte får en grundlig analys av såpagenren och förslag och tips på hur man skall bygga sin såpakampanj?"

Det undrar jag också, men jag har inbillat mig (hypokondriker som jag är) att en hel del spelare ogillar att få någon annans spelstil nerkörd i halsen. Så nu vill jag helt enkelt se om jag inbillar mig.

 

[Storuggla]

"Well, ze point is, skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?"

Jepp. Speciellt om det är en sådan setting som är sällsynt elle rinte syns i rollspel så ofta, tillexempel såpa (eller shoujomanga, det är väl samma sak), Tsolyaniska Imperiet eller något annat så annorlunda att det inte finns femhundra filmer och böcker att sno saker ifrån utan bara en tvserie eller ett vagt koncept.

Alltså, jag gillar genreuppfläkningar om de erbjuder kampanj och äventyrstips. Genrediskussioner som analyserar genren i ett Freudianska perspektiv bara för att visa hur jävla smart författaren är klarar jag mig utan. Vill jag ha pretto köper jag... öhm, ett annat spel
Mer tips, mindre pretto!


Storuggla, inga namn nämnda.

 

[Gurgeh]

Well, ze point is, skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Jag uppskattar det. Det finns en stor risk att jag väljer att ignorera det fullständigt, men jag vill absolut att det finns där, så att jag kan välja att ignorera det. Det är alltid intressant att läsa hur en spelskapare har tänkt sig att hans spel ska användas. Även om man inte håller med kan det ge uppslag till hur man själv ska spela spelet. Framför allt om spelet har en annorlunda setting och är tänkt att handla om något annat än en grupp äventyrare som får uppdrag.

/tobias

 

[rax]

Det undrar jag också, men jag har inbillat mig (hypokondriker som jag är) att en hel del spelare ogillar att få någon annans spelstil nerkörd i halsen. Så nu vill jag helt enkelt se om jag inbillar mig.

Näh, så länge det finns en tydlig varudeklaration på paketet och spelet håller vad det lovar har jag inga problem med det. Söker jag för tillfället den stämning/spelstil/spelvärld som konstruktören försöker förmedla så kan jag alltså tänka mig att köpa produkten. Men då vill jag inte heller bli lurad på konfekten...


/Rax, vill ha "Truth in advertising"

 

[Johan Granberg]

Det undrar jag också, men jag har inbillat mig (hypokondriker som jag är) att en hel del spelare ogillar att få någon annans spelstil nerkörd i halsen.

Jag tycker inte det handlar om att få någon spelstil nerkörd i halsen, så mycket som det handlar om att spelet helt enkelt är skräddarsytt för den spelstilen det är skrivet för. Ju mer ett spel är konstruerat för att främja gundkonceptet maximalt desto bättre, tycker jag. Då kan de som verkligen gillar det älska det, istället för att man gör en blek dussinprodukt som är anpassad efter sånt rollspel "ska ha" och tvingar alla att ändra på en massa för att det ska passa just dom. De som inte är intresserade av just den sortens spel kan helt enkelt ignorera det och köpa ett spel som är skrivet för en spelstil som tilltalar dem istället. Men så är jag en riktig sucker för nischade spel också.

 

[Troberg]

Troberg går mot strömmen

Det undrar jag också, men jag har inbillat mig (hypokondriker som jag är) att en hel del spelare ogillar att få någon annans spelstil nerkörd i halsen. Så nu vill jag helt enkelt se om jag inbillar mig.

Det beror väldigt mycket på vad som serveras och hur.

Jag vill ha en massa löst hållet bakgrundsmaterial, med massor av luckor, skrymslen och vita fläckar man kan fylla i själv. Jag vill ha reglerna. Jag vill ha info om konceptet. Jag vill ha mycket spännande småuppslag som kan ge mig ideer.

Jag vill inte ha något som redan är så sammanbyggt och fullstoppat att det inte finns något kvar att skruva på. Jag vill inte ha en så hård låsning till ett koncept att materialet är värdelöst utanför konceptet.

Med andra ord så vill jag ha inspiration och frihet, inte färdigdikterade förutsättningar.

 

[Insignia]

"skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag"

Absolut. Visst är det kul att hitta på saker själv, men det underlättar ofta att ha något att utgå ifrån. Dessutom är genre-analyser roliga.

 

[Rickard]

"Well, ze point is, skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?"
På hemsidan möjligtvis.. Jag brukar mest begränsas utav uppslag men om jag inte kommer på något så laddar jag ner scenariorna från företagets hemsida för att se hur jag bör göra mina scenarion..

Hellre skulle jag vilja ha förslag på hur man kan skapa äventyren.. Alltså var man kan finna inspiration..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som egentligen är på samma linje som Storuggla

 

[anth]

Det beror på hur specifikt rollspelet är.

Om man gör ett allmänt rollspel som GURPS så ska det inte finnas.
Där ska det bara finnas allmänna spelexempel.

Om det är så specifikt som ett dokusåparollspel så ska man ha med saker som:
- hur man rollspelar en intressant fika
- hur man talar ut ("do you wanna talk about it?")
- olika arketyper: den roliga, den pedantiska, den koleriska, den olyckligt förälskade...
- hur man lägger in intressanta vändningar när spelet stagnerar ("Öh, du har drömt de senaste 7 åren")
osv

Om det är en dokusåpa om ett rederi så ska det information om själva rederiet, båtarna, det ska finnas info om nyckelpersoner, ägaren, kaptenen, den myglande ekonomichefen, info om konkurerande rederier, hur man rollspelar att ett skepp förliser (vilket givetvis får konsekvenser inom hela rederiet) etc

skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Eller föredrar ni att få endast regler, värld och annat mer "fysiskt" kampanjmaterial, och hitta på själva?

Jag har ju redan svarat, men jag är lite ambivalent:
Ju mer specifik info det finns i ett rollspel, ju mer begränsar man spelarnas fantasi och kreativitet.
Draconomicon är t.ex. en jättebra bok om drakar till DnD, men när man disekerar en drake för att förklara hur dess eldsprut fungerar så dödar man också mystiken kring draken.
(vissa spelare VILL ha den typen av info, andra hatar den)

Jag skulle vilja se spelet uppdelat i 2 distinkta delar (helst 2 böcker). En med regler och en med världsbeskrivning.
Dessutom så bör världsbeskrivningen vara uppdelad av sins emellan åtskilda moduler så man kan använda de delar av världsbeskrivningen man tycker är bra och använda sin egen fantasi till övriga delar, utan alltför mycket huvudvärk.

 

[Krille]

Feng Shui och Castle Falkenstein

Betrakta Feng Shui. Det är ett spel med en väldigt specifik stil (actionfilm, fast som rollspel) i en väldigt specifik miljö (Hong Kong) med en väldigt specifik metaplott. Det går att spela annat, men det kräver en massa merarbete. Här ges väldigt specifika tips om hur man spelleder: om spelaren envisas med att vilja rollspela vapenanskaffningen så spolas den snabbt över, och rollpersonen sitter i sin Ferrari (var kom den ifrån) med en mindre arsenal på väg till nästa action-scen. Det finns till och med en regel för att pumphagel gör mer skada om spelaren gör pumprörelse och säger "kachink!"

Betrakta Castle Falkenstein. Även det har en specifik stil (viktoriansk äventyrsdrama) i en specifik miljö (Nya Europa med omnejd) med en väldigt specifik metaplott. Även här går det att spela annat, men då får man jobba på det. Här finns mycket specifika beskrivningar av hur en bra victoriansk skurk är, och hur ett typiskt victorianskt drama är, så till den grad att spelarna bör nästan ha läst det kapitlet så att de kan skapa rollpersoner som matchar dramat. Den typiska cyniske och opportunistiske rollspelsensamvargen kommer knappast att passa in i vare sig Nya Europas miljö eller i ett äventyr som förutsätter heder, ära, kungar och Fosterlandet.

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag håller på med ett rollspel med en motsvarande "specifivitet". Jag har redan lagt ner mängder med tid på det och kommer att lägga ner mängder med pengar på det, så för att avpassa dessa båda (framförallt det sista) så behöver jag helt enkelt veta om motsvarande nivå är för mycket.

 

[Troberg]

Re: Feng Shui och Castle Falkenstein

Betrakta Feng Shui. Det är ett spel med en väldigt specifik stil (actionfilm, fast som rollspel) i en väldigt specifik miljö (Hong Kong) med en väldigt specifik metaplott. Det går att spela annat, men det kräver en massa merarbete. Här ges väldigt specifika tips om hur man spelleder: om spelaren envisas med att vilja rollspela vapenanskaffningen så spolas den snabbt över, och rollpersonen sitter i sin Ferrari (var kom den ifrån) med en mindre arsenal på väg till nästa action-scen. Det finns till och med en regel för att pumphagel gör mer skada om spelaren gör pumprörelse och säger "kachink!"

Feng Shui tycker jag håller en väldigt löst sammanhållen stil, med många ideer som man lätt kan (och i mitt fall har gjort) rippa till andra spel. Spelet som det står har en viss känsla, men man får den inte nerkörd i halsen med våld.

Betrakta Castle Falkenstein. Även det har en specifik stil (viktoriansk äventyrsdrama) i en specifik miljö (Nya Europa med omnejd) med en väldigt specifik metaplott. Även här går det att spela annat, men då får man jobba på det. Här finns mycket specifika beskrivningar av hur en bra victoriansk skurk är, och hur ett typiskt victorianskt drama är, så till den grad att spelarna bör nästan ha läst det kapitlet så att de kan skapa rollpersoner som matchar dramat. Den typiska cyniske och opportunistiske rollspelsensamvargen kommer knappast att passa in i vare sig Nya Europas miljö eller i ett äventyr som förutsätter heder, ära, kungar och Fosterlandet.

Jag har aldrig haft förmånen att testa Castle Falkenstein, så jag hänfaller åt allmänt bludder i ämnet istället. Spontant ogillar jag när spel kräver för mycket bakgrundskunskap av spelarna, det ger en för lång startsträcka och alienerar spelarna från spelvärlden. I den mån kunskap krävs av spelarna så bör det finnas hjälpmedel för att överföra den, tex ett informationsblad på en sida eller två om världen och kanske lite färdiga småtexter man kan skriva ut och dela ut, gärna tex i form av en tidning i spelvärlden. Kanske ett introduktionsscenario. Något behövs i alla fall.

Jag tror att sådant är en större bromskloss än vad man kan tro, vilket är en av anledningarna till standardfantasyns näst intill totala dominans över lite mer kreativ fantasy.

 

[Rising]

skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Det beror på hur det görs. Jag vill egentligen slippa konstruktörens direkta tilltal i ett rollspel. Jag tycker att konstruktören är oskicklig om han måste säga rakt ut hur hans spel ska spelas. Jag ser mycket hellre att det framgår i stämningstexter, spelexempel och i världsbeskrivningen. Känslan av att man kommer gå under om man inte är streetsmart förmedlas mycket tydligt i Chronopia, men det görs på ett naturligt sätt; vi får vetskap om det utifrån vad guiden berättar för oss. Det är inte så att konstruktören kliver fram i texten och säger det direkt till oss läsare.

Nu vet jag att iofs att du gillar att skriva med direkt tilltal till läsaren (Västmark är ju fullt av sådana kommentarer), så eftersom det är en teknik du är van vid så tycker jag att det kanske borde vara enklast för dig att fortsätta i den stilen.

Men "teman, uppslag och idéer" tycker jag låter jättebra (rent av nödvändiga), de kan föras fram precis som vilken annan del i världsbeskrivningen som helst, det är just det här med att få ett koncept utpekat åt en från konstruktören som jag kan ha problem med. Jag tycker nog att det hade varit tråkigt om det i Chockboken hade funnits en massa teoriserande om vad som varit utmärkande drag för vampyrhistorier genom tiderna, till exempel. I "nattens fasor" framgår det ändå rätt tydligt vad för olika sorters skräck som man har tänkt sig. Det står inte i klartext, men man kan läsa det mellan raderna.

På samma sätt behövde man inte nämna vilken viktig del sex kan tänkas ha för stämningen i Kult. En liten stämningstext om en ritual där Rebecka blir förförd av en man i panterskepnad får istället illustrera ett exempel på den stämning som konstruktörerna verkar ha tänkt sig. Det tycker jag gör att man verkligen förstår. Jag skulle inte alls ta till mig den stämningen om den förmedlades utifrån av konstruktören: "De ockulta ritualer som det är meningen att rollpersonerna i detta rollspel skall delta i, eller undersöka, är ofta av ljusskygg natur och föreslås blanda inslag av judisk kabbala, offer, droger, sexuella inslag m.m. och bör till slut leda till att sensationella, övernaturliga händelser inträffar, ofta med sådan utgång att oförsiktiga ockultister hamnar i klorna på onda makter eller på annat sätt får lida av den kunskap som kan förnimmas genom ritualerna..."

Typ. Det funkar inte alls för mig. Skippa det direkta tilltalet, och låt mig få dra alla slutsatser. Jag kanske tolkar texterna lite annorlunda än vad det är tänkt, men so what? Man kommer ju ihåg det som engagerar och inspirerar en, och så glömmer man resten. Men en text från konstruktören som instruerar mig, den kan jag inte värja mig ifrån på samma sätt.

Så... Det är mina åsikter.

 

[Man Mountainman]

Well, ze point is, skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Utan tvekan. Det ska till en ganska viljesvag person om man inte kan betrakta en dylik pådyvling som enbart inspiration och goda råd med vilka man kan göra som man vill.

 

[Rising]

Re: Feng Shui och Castle Falkenstein

Betrakta Castle Falkenstein.

Feng Shui har jag inte spelat, men om du tänker dig samma sorts specifivitet som CF så tycker jag att du resonerar helt rätt. Det spelet vore ju olidligt tråkigt att läsa (och spela) om det inte hade varit genomsyrat av den stämning som det söker förmedla.

Då är jag nog med på vad du menar. Ett spel som tyvärr måste anses ha misslyckats med att få till den stämning det vill uppnå är Splatter, som bara presenterar ett kompetent regelbygge och en kort, kort världsbeskrivning, men som alltså dessvärre saknar en tät atmosfär.

 

[Johan K]

Eller föredrar ni att få endast regler, värld och annat mer "fysiskt" kampanjmaterial, och hitta på själva?

det där pasaar in ganska bra på mig.
Jag vill ha ett X antal regelböcker, moduler, äventyr i näven. Sen när man har fått det så kan man börja att fantsera själv om det & bygga upp sin egen & gruppens bild om hur det ser ut. Skulle vara lite tråkigt att få ett helfärdigt koncept...

 

[Rickard]

Egentligen ett svar till Krille

"Feng Shui tycker jag håller en väldigt löst sammanhållen stil, med många ideer som man lätt kan (och i mitt fall har gjort) rippa till andra spel. Spelet som det står har en viss känsla, men man får den inte nerkörd i halsen med våld."
Det var faktiskt Feng Shui jag tänkte på när jag skrev mitt första inlägg i den här tråden.. Det rollspelet gör det bra genom att presentera inspiration till hur man bör gå tillväga (Robin D. Law är min RPG-gud numera)..

<blockquote><font class="small">Citat Krille och troberg:</font><hr />
Betrakta Castle Falkenstein. Även det har en specifik stil (viktoriansk äventyrsdrama) i en specifik miljö (Nya Europa med omnejd) med en väldigt specifik metaplott. Även här går det att spela annat, men då får man jobba på det. Här finns mycket specifika beskrivningar av hur en bra victoriansk skurk är, och hur ett typiskt victorianskt drama är, så till den grad att spelarna bör nästan ha läst det kapitlet så att de kan skapa rollpersoner som matchar dramat. Den typiska cyniske och opportunistiske rollspelsensamvargen kommer knappast att passa in i vare sig Nya Europas miljö eller i ett äventyr som förutsätter heder, ära, kungar och Fosterlandet.



Jag har aldrig haft förmånen att testa Castle Falkenstein,[/quote]
Inte jag heller, så jag spånar också.. Feng Shui har den fördelen att 99% av alla människor har upplevt actionfilmer.. Den viktorianska eran är det lite svårare med.. Fast det är ju ett swashbucklingrollspel, va? Jag ser inte varför samma tips som ges i Feng Shui skulle lika gärna kunna tänka sig passas in här? Varför måste man få själva miljön nertryckt i halsen? Det är ju stämningen man vill ha fram?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som ogillar att få pekpinnar när han spelar rollspel

 

[GrottrolletNaug]

"skulle ni uppskatta att bli pådyvlade konstruktörens teman, uppslag och idéer, där konstruktören analyserar rederisåpagenren (eller vad det nu var för genre) och vänder ut och in på den efter användbara uppslag i rollspel?

Eller föredrar ni att få endast regler, värld och annat mer "fysiskt" kampanjmaterial, och hitta på själva"


Jag blir gärna pådyvlad teman, uppslag och idéer förutsatt att det fortfarande finns möjlighet till viss variation inom den undergenre som man har ställts i. Däremot så gör ju detta spelet smalare och jag kommer ju inte köpa ett spel inom en genre som jag inte gillar. Så, med andra ord, gillar jag inte de teman, uppslagen och idéerna som spelkonstruktören vill dyvla på mig så kommer jag inte köpa produkten. Fast det kanske är självklart?

Chansen att jag köper ett smalt är alltså mindre, eftersom den smala genren måste stämma överens med mitt intresse. Ett brett spel kan jag å andra sidan med större sannolikhet tillgodogöra mig, eftersom jag alltid kan skruva på det tills det passar. Detta var någonting som jag upptäckte när jag hade köpt Västmark bland annat. Efter en genomläsning så tyckte jag att spelet var coolt, genomarbetat och mycket charmigt. Men jag insåg att genren passade varken mig eller min spelgrupp särskilt bra. Eftersom det är relativt smalt och begränsat till några få genrer så är det svårt att skruva på det till någonting som passar bättre (och om man gör det så finns det oftast alltid alternativ som är bättre för den stämningen man vill uppnå).


/Naug

 

[avatarex]

Breda spel finns det gott om

Jag har inga problem med att tilltalas av rollspelstips och stämningsbeskrivningar. Kanske inte att just Rederiet vore det rätta, men någon form av nischat rollspel skulle jag gärna vilja testa. Fursterollspel under macchiavelliansk tid eller världsomseglaranda med Cook vore inte fel.