Nekromanti Stämning

[Rhemzor]

Vi spelade med våran grupp i lördags och jag kände att jag inte kom i någon stämning, allt kändes urfånigt och jag hade inte nån känsla för nått alls det kändes inte att jag var min figur utan att jag var mig själv så det var urfånigt. Så efter ett tag så beslutade jag mig för att lämna spelmötet och gå hem.
Är det nån som varit med om samma sak?
Och vad kan man göra åt saken?

"Det man inte har i huvudet får man ha i benen"

 

[DanielSchenström]

Jag kommer från ett lite annat perspektiv då jag för det mesta är spelledare.

Jag minns inte mycket av de första årens spelande men det var väldigt mycket entusiasm. Men så långt tillbaks jag minns så brukar jag kallt räkna med sådär en 50% hit rate, dvs, att vart annat spelmöte blir bra. Det är ju inte bara en person som skapar stämningen. SL kan ju skicka ur sig det bästa nånsin men en kommentar från en spelare kan sabba det totalt.

Därför har jag personigen inte stämning som ett mål med mina spelmöten utan bara att ha kul, och det brukar räcka med att träffa sina vänner och snacka skit eller väsentligheter och ta sig an ett äventyr för att det ska bli kul. Jag har visselrligen haft tråkigt några enstaka ggr över mina hittills 15 år men det brukar gå över till nästa spelomgång.

Daniel "Warduke" Schenström

SK LOKE 15 ÅR. LOKES LUNTA 10 ÅR.

 

[Dilandau]

Händer med jämna mellanrum, både när jag spelar och när jag spelleder. Det går dock över.

Det bästa man kan göra då är just att gå hem, annars sitter man bara och sabbar för sig själv och alla andra.

- d -

dilandau@another.com
"Do Gnomes Dream of Subterranean Sheep?"

 

[Honken]

Händer med jämna mellanrum, både när jag spelar och när jag spelleder. Det går dock över.

Det har hänt mig rätt ofta på sistonde. När jag varit SL. Så jag har lagt mitt SLande på hyllan, men tyvärr är det då inte så många i gruppen som är beredda att lägga ner den tid det tar att spelleda. Så det blir inte så mycket spelande.

Det bästa man kan göra då är just att gå hem, annars sitter man bara och sabbar för sig själv och alla andra.

Jag vet inte om det. Har man kallat till spelmöte så tycker jag man ska genomföra till bästa förmåga. Om man lämnar spelbordet/mötet så tycker jag man sabbar för både SL (i fall man nu är spelare) och spelare.

/Honken

--
Reality is for those who lack Imagination.
-The Shadowrun Matrix Book.

 

[Caen Ka-sun-dor]

Fast känner man på sig att man bara kommer att sabba så är det ju ingen mening med att sabba för dom andra, eller hur!



Caen/ Även Sunelf Wizard vid namn Tevanu i D&D.

 

[Bloodsbane]

Man får väl dela upp stämning i två kategorier - dels inlevelsen i spelet, som kan vara nog så viktig, och skapa rent underbara spelmöten, men även den sociala stämningen.. om hela gruppen mest är på skämthumör, men en spelare sitter och är tokseriös (och därmed förmodligen klagar på resten) blir ju stämningen rätt tryckt.

En av de roligaste V:tM omgångarna jag varit med om på senare tid spenderade vi till största delen med att ligga dubbelvikta och skratta åt den mentala bilden av 5 varulvar som går upp i crinos innuti en liten fiat, med päls stickande upp ur takluckan samt elastiska "långbennäsor" och ledsna hundögon upptryckta mot bilrutorna (detta efter att vi parat ihop varningen vi fått av en lokal ghoultjänare om varulvar i trakterna och faktumet att vår hyrda skruttbil försvunit tidigare samma natt)
Skräckstämningen återgick vi till nästa spelmöte.

Det jag vill komma fram till är att det är viktigt att man ligger på ungefär samma nivå, och inte har för höga krav på sig själv eller de andra.

 

[Quan'talis]

Åtminstone om man är SL har man ju ett visst ansvar, det är ju inte så roligt om alla spelarna vill spela men SL vill gå hem. Men å andra sidan kanske det är SLs ansvar att inte spelleda när han/hon inte är i rätt stämning. (Eller SLs ansvar kanske är att alltid vara i rätt stämning, jag vet inte riktigt vad jag menar)

"Halflings are just like rabbits in many ways"
-Murdoch the Necromancer-