Nekromanti Stämninghöjare... eller?

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,122
Location
Umeå
1. Stämningsfulla texter
Jag tycker de är asbra. Jag skriver sånt alldeles för sällan. Man får en mycket bättre och mer genomtänkt bild av platser och personer om man har satt sig ner och skrivit dem i förväg.

Dock gör jag inte misstaget att läsa upp dem för spelarna. Jag läser igenom dem lite snabbt när det börjar närma sig och sedan så försöker jag beskriva på något liknande sätt. En skådespelare förklarade för mig att om man läser en text 10-20 ggr och sedan återberättar den, så kan man låta mycket övertygande för andra om att man har varit med och upplevt vad nu texten handlade om.

2. Återblick
Jag tycker också att det är en bra idé. Genom att låta spelarna göra återberättandet för varandra så hör jag deras tolkning av vad som hände. Dessutom så vet jag att SLPs och platser som de kommer ihåg särskilt bra förmodligen gjorde ett starkare intryck än de som försvunnit.

3. En bild säger mer än tusen ord
Absolut, men det är också problemet med bilder. En bild kan lägga en stor betoning någonstans i äventyret. Låt säga att man hittar en bra bild på den oviktiga tiggaren man kanske kommer att stöta på, men ingen passande för den jätteviktiga resekamraten som kommer att följa en större delen av äventyret. De gånger jag har testat att använda bilder har det blivit fel på det viset. Att hitta en bild på det jättetråkiga värdshuset var inga problem, men att hitta en bild på den svårförklarade alvstaden var betydligt värre.
Sökandet efter bra bilder kan ta ganska lång tid, och jag har funnit det bättre lön för mödan att skaffa sig en bra inre bild istället.
Handouts är en sak, men bilder som ersätter ord kan vara mest störande.

4. 3D
Jag var i början av mitt spelande helt inne på att man skulle använda positionsmarkörer under stridsmomenten. Det gick bättre att utforma sina taktiker då. Sedan blev jag frustrerad över att det var taktiskt bättre att hitta luckor i reglerna än att tänka in-game, och kom på andra tankar vad det gällde hela stridsstrategi biten. Så numera vill jag hellre ha strider som ett berättarvänligt moment, snarare än att det är millimeterprecist. I och med det så rök figurer ut ur mitt rollspelande.

5. Mörker
Mörker har den stora fördelen att den döljer en massa saker i mitt studentrum. Dessutom så tycker jag personligen att mörker är lättare att ha som "bakgrund" då jag föreställer mig saker. Alltså rent visuellt. Jag vet inte om det bara är jag, men när man koncentrerat föreställer sig någonting så brukar jag "måla upp" den inre bilden på någonting. Oftast väggen, eller bordet eller spelargruppen eller dyl. Är det mörkt så tycker jag att det går lättare att göra så.

Den stora nackdelen är att man blir lättare trött då man anstränger ögonen för att se. Men precis som någon nedanstående skrev så kan man ha ganska många ljus för att det inte ska bli allt för mörkt. Det minskar risken att någon somnar.


Jag tyckte nog att stämningshöjarna var stämningshöjande. Men det beror nog väldigt mycket på hur man går till väga i användandet av dem. Att statiskt läsa upp en text med noll i inlevelse, en återblick där spelledaren beskriver hur äventyret skulle ha varit, en svartvit bild över Ume som sägs ska föreställa en alvstad, figuruppställning för allt från dialog till köpestund, eller ett glow-stick som enda belysningen bidrar förmodligen inte till ökad stämning.

- Zire
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Vad folk glömmer

För att citera Olle Sahlin, "vad folk oftast glömmer är att vi var yngre förr."

Liksom, jag tror inte att Theo vänder sig till erfarna gamla rävar med trettiplus års rollspelande bakom sig. Artikeln är skriven för nybörjare. Och för nybörjare är det faktiskt rätt bra tips.

1) hjälper spelledaren att organisera sig och planera. Är man en gammal räv så behöver man inte den hjälpen, men som nybörjare behövs det någon form av hjälp.

2) hjälper spelarna att få fokus. Men det håller de mesta om att det är bra.

3) bilder hjälper, förutsatt att man kan se dem och att de är bra.

4) är ett ypperligt hjälpmedel för att hjälpa spelaren att visualisera läget. Det hjälper nya spelare som inte riktigt får klart för sig hur man ska tolka spelledarens beskrivningar att få koll på hur slagfältet ser ut.

5) hjälper också med att dölja det oviktiga och få lite mysig stämning, som faktiskt får fart på en. Jag skulle nog rekommendera lite mer ljus än bara ljus, men det är mysigare i ett rum med myslampor än i ett rum med lysrör.

Och vad de flesta i den här tråden verkar ha glömt är att om man är tolv bast och just fått ett Drakar&Demoner i julklapp så vet man faktiskt inte hur man tränar upp sig till en bra spelledare. Motståndet mot de här grejerna är snarare en modegrej som drabbar äldre spelare som redan sett igenom tricken femtielva gånger.

Men ta och rollspela lite. Din rollperson är en tolv år gammal nybakad rollspelare med Spela rollspel FV3, som sitter med Drakar&Demoner samt Fenix 4, och får höra en massa tips:

Beskrivningar i förväg? Ja, det är bra att förbereda sig. Återblick? Varför har jag inte tänkt på det? Bilder? Ja, det är ju klart! Det är ju häftigare att visa upp en bild på en bloddrake ur Jorges än att beskriva den! 3D-dioramer? Häftigt! Undrar om man kan få låna några av brorsans Warhammer-prylar! Mörka spelrum... oooh, häftigt!
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad folk glömmer

Jag tycker faktiskt inte det. Tvärtom så tycker jag att många av de tips jag följer/skriver idag är sådana som råder bot på problem jag hade när jag var mycket ung.

Idag skulle jag förmodligen kunna läsa en färdigskriven text rätt bra, när man blir äldre så har man både blivit en bättre läsare och en bättre talare; det är enkelt att hålla god ögonkontakt med spelarna och jag kan enklare förstå hur jag ska läsa en text som jag inte själv har skrivit för att få fram rätt känsla, samt att jag enklare kan anpassa en färdigskriven text medan jag håller på att läsa den, om något har hänt som påverkar deras sätt att uppleva omgivningarna, typ om deras fackla slocknat eller om varelserna i rummet flyttat på sig. Men det här med högläsning var ett allvarligt problem när jag var ung. Det sabbade massor med spelsessioner för mig.

Så jag vill nog ändå säga att det är särskilt viktigt för nybörjare att tänka om angående detta. När spelledare blivit erfarnare så kan de nog enklare spela på "dåliga" sätt, men för en nybörjare är det särskilt viktigt att de använder de trick som ger oss erfarna rävar blott en marginellt bätre upplevelse.

Jämför med att avlägsna distraherande grejer från spelarnas omgivning: En erfaren spelare är så duktig på att engagera sig i handlingen att hon ändå inte skulle börja pilla med något som låg på spelbordet och distrahera andra deltagare, men för nybörjare är det ett jättebra tips att ta bort alla sådana grejer.

Men jag kan gå med på att återblickar borde funka väldigt bra för de flesta nybörjargrupper, och mörka rum kanske kan fungera också (även om jag aldrig känt ett behov av sådant, inte ens som ung), och jag tror ändå att det är ballare att låta spelarna få titta i Jorges mellan spelomgångarna, men att man bara beskriver monsterna när man väl spelar. Fast okej, på den punkten är jag osäker.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Vad folk glömmer

"Idag skulle jag förmodligen kunna läsa en färdigskriven text rätt bra, när man blir äldre så har man både blivit en bättre läsare och en bättre talare;"

Jag är inte så säker på att jag håller med (läs: "du har helt fel, pucko!").

Förr i tiden var jag faktiskt lika usel talare som läsare som friberättare. Det skulle inte spelat mig någon roll för stämningen huruvida jag hade improviserat med stödord eller läst högt - det hade varit skitdåligt i alla fall. Inte för att jag brydde mig då, stämningen var ju på topp i alla fall, eftersom man var tolv bast och inte förstod bättre.

Däremot så får man träning i att behandla språket och att planera om man skriver ner saker i förväg. Det får man inte om man inte gör det.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad folk glömmer

Det skulle inte spelat mig någon roll för stämningen huruvida jag hade improviserat med stödord eller läst högt - det hade varit skitdåligt i alla fall. Inte för att jag brydde mig då, stämningen var ju på topp i alla fall, eftersom man var tolv bast och inte förstod bättre.
Okej, men jag var nio bast och fick inte någon bra stämning alls när jag läste högt ur Nekropolis-boken. Däremot så hade mina spelare överseende med att jag kanske inte använde världens bästa språk när jag spelledde mitt eget Robot, för plötsligt så hade jag ju ögonkontakt med dem hela tiden och det vinner man mycket på. Så jag tror ändå att fri improvisation med några få stödord är bättre. Åtminstone var det så för mig.

Däremot så får man träning i att behandla språket och att planera om man skriver ner saker i förväg. Det får man inte om man inte gör det.
...men man får träning i att improvisera och formulera sig på stående fot om man inte går efter manus. Särskilt lär man sig att variera beskrivningarna efter spelarnas delaktighet. Man ser direkt när man behöver hålla sig kortfattad för att spelarna är uppe i varv eller när det passar sig med en lite längre beskrivning, och man kan också stoppa in något extra om man behöver aktivera någon spelare. När man improviserar gör man sådant där automatiskt utan att tänka på det, men det är svårare när man går efter en färdigskriven text.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Nu vet jag inte vad snittåldern på Fenixs läsare är men de flesta av DoD-artiklarna har varit ganska dåliga och knappast riktade mot mer erfarna spelare.

Musik är egentligen inget som jag behöver för att komma i stämningen. Men om den är synkad med spelmötet eller används för att gestalta någon särskild situation så kan den funka mycket väl. Jag har till exempel använt några låtar av Uppsaliensis Joculares(eller hur det nu stavas) för att illustrera en grupp jargiska musikanter för de tirakiska rollpersonerna. Det gick synnerligen väl hem. :gremsmile:
Annars brukar tyvärr mestadels någon generisk cd rulla i bakgrunden utan att göra vare sig från eller till.

Krönikor av olika slag är en bra idé även om de flesta nog är för lata för att skriva dem regelbundet och då förlorar man själva syftet bakom dem. Det gäller att förvandla det till en rutin och självklar del av kampanjen.

Personbilder har jag börjat använda mig av främst när det gäller de kampanjbakgrunder som jag har för vana att skriva ihop inför nya kampanjer. Fungerar bra tycker jag nog.

Figurer använder jag nästan aldrig. Skulle nog bara funka om man faktiskt hade en figur som vara gjord för att likna den karaktär som den användes ihop med.

Levande ljus kan funka om det ligger i linje med äventyret i övrigt. Annars kan det lätt leda till diverse stearin och tändstickslekar eller uppbrända rollformulär.

Stämningsfulla texter använder jag nästan aldrig. Det har väl hänt någon gång om det ingått i något köpeäventyr. Skräckexemplet är annars ett gammalt "Stjärnornas krig"-äventyr där det till och med fanns en sida färdigskriven dialog avsedd för spelarna som inledning. Oftast är det bättre att berätta med egna ord helt enkelt.

När det gäller övrig rekvisita så rekommenderar jag inte små porlande inomhusbäcker, som ofelbart leder till otaliga toalettbesök, eller katana-kopior, som mestadels leder till en massa distraherande pillande och klumpiga lufthugg. :gremsmile:
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
"...men de flesta av DoD-artiklarna har varit ganska dåliga och knappast riktade mot mer erfarna spelare."
Att de är riktade till nybörjare... Ursäktar det att artiklarna är dåliga? Ok, nu feltolkar jag dig med flit.. Du menar säkert att de inte är lika användbara för erfarna än för nybörjare..? Jag håller med Rising när han skrev något om att tipsen bör hjälpa till att komma runt de problem som den erfarne spelledaren själv hade när denne var ung.. Inte skapa problem genom att radda upp en massa saker man kan komma på själv och sedan nöja sig med det..

Läsa högt är ett tips som har mer problem än hjälp i sig.. Att ha det mörkt eller använda figurer i strid finns lika många för- som nackdelar med (eller snarare andra fördelar än att inte ha det).. Jag förstår inte varför något ska vara simpelt bara för att det riktar sig till nybörjare.. Ta mina tips som exempel.. De riktar sig till nybörjare men ändå så har erfarna spelledare kommenterat över nya saker som de lärt sig.. Det gäller att ta något gammalt och vinkla det så att folk får ett litet annat ljus över det hela.. Det gäller att ta något gammalt och försöka komma över de problem som man kan ha med det..

Äh, jag vet inte.. Det stod "stämningshöjare till Trudvang" i artikelrubriken, inte "nybörjartips".. Jag trodde liksom att det skulle vara världsspecifikt.. Det var inte ett uns världsspecifikt.. Det kändes mest som gamla tips från en trött DnD-spelledare..

"När det gäller övrig rekvisita så rekommenderar jag inte /.../ katana-kopior, som mestadels leder till en massa distraherande pillande och klumpiga lufthugg."
Sant.. Vi hade boffervapen ett tag i samma rum och fick liknande problem..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte ens låter spelarna få ha egna tärningar, då de alltid ska testslå dem
 
Top