Allrajt, det här är kanske lite väl högtravande, men jag har ägnat det lite tid och åtanke, och tänkte att det kanske kunde skapa lite intressanta diskussioner om rollspelande på WRNU. Framför allt får ni gärna redogöra för spelupplevelser där musik (eller effekter) gjort sig bra under ett spelpass. 
Stämningsmusik - en spelledarfälla?
I vissa sammanhang pratas det om stämningsmusik till rollspel - särskilt när skräckrollspel kommer på tal (eller så är det jag som uppfattar det så, eftersom jag främst är intresserad av den genren). Jag har läst på många ställen hur folk rekommenderar att man har på musik svagt i bakgrunden, och att man kan chocka spelarna genom att kräma på med något passande stycke vid nyckelpunkter i spelet. Jag har använt musik (och andra effekter) under spel, men jag tycker ärligt talat att det är mer besvär än vad det är värt, och att det snarare känns som en billig gimmick som man lika gärna kan vara utan. Jag skulle personligen snarare avråda från att använda musik och ljudeffekter - i synnerhet om man spelar ett stämningskänsligt spel.
Bakgrundsmusiken passar ofta illa med vad som häder i spelet.
Jag är säker på att många som försökt spelleda till bakgrundsmusik har haft detta problem. Även om man omsorgsfullt komponerat en optimal spellista, så kan man aldrig förutse precis vad som kommer att hända, eller när. Tvärtom så borgar det faktum att man har ett gäng kreativa spelare kring bordet att det hela tiden kommer att hända saker som man inte förutsett, eller att förplanerade saker händer vid “fel tidpunkt”. Helt plötsligt sitter man där och försöker tolka ett känslosamt ögonblick till hetsig jaktmusik - eller så sker det motsatta; att man tragglar stridsrundor till tonerna av “Air on the G string”. ...okej, det sistnämnda funkar visserligen briljant, men när det inte gör det ställs man mellan valet att genomlida det, eller att börja fippla för att pausa musiken eller byta stycke. Möjligen skulle det fungera bättre med ambienta s.k. "soundscapes", om man kan hitta något som passar ens äventyr.
Som spelledare har man redan tillräckligt att göra.
Har man tid att fippla med en musikspelare samtidigt som man ska försöka leverera trovärdiga händelser och SLP:s för sina spelare? Mmm. Det finns säkert de som klarar av det, men själv vill jag fokusera till fullo på det jag håller på med för stunden. Jag har inte tid att byta låt när en ny SLP kommer in i rummet, eller när en strid bryter ut. Jag tror att jag gör mina spelare en större tjänst om jag lägger ned hela min energi i en rolltolkning än om jag gör flera saker samtidigt.
Effekter förstör inlevelsen.
Jag vet att man kan falla för frestelsen att börja krydda med effekter. Tyvärr så verkar effekter som inte produceras av spelledaren eller spelarna själva sällan kännas naturliga i rollspel (och det är nog t.o.m. ännu värre i lajv). Visst kan man få nervösa spelare att hoppa högt om man spelar upp ett blodisande skrik på full volym, men effekten blir likväl en sorts metahändelse som tenderar att bryta ned stämningen. Spelarna kommer att uppleva det som ett “trick”, och sannolikt dalar inlevelsenivån omedelbart. Har man byggt upp stämning genom spelande så är effekter bra på att rasera den. Däremot så tycker jag det fungerar mer än bra när spelledaren själv skriker eller slår i bordet.
Men när kan musik passa då?
Jag har en personlig rollspelupplevelse där jag faktiskt tyckte att musiken gjorde något positivt för äventyret: Jag var spelare, och SL hade förberett en dramatisk slutscen för scenariot. Ingen musik användes under spelets gång, men när SL precis hade redogjort för äventyrets slut så startade han ett musikstycke som fick gå till ända på ganska hög volym. Det satte en ton och ett naturligt slut för äventyret, och vi spelare fick sitta och kontemplera under några minuter innan eftersnacket tog vid. Så skulle nog jag också kunna tänka mig att använda musik - som en "vinjett" för att sätta en ton innan spelet börjar, eller efter att det är slut. Det blir dock en avvägning om det är värt att preppa ljudutrustning för så kort användande
Discuss. :wink:
Stämningsmusik - en spelledarfälla?
I vissa sammanhang pratas det om stämningsmusik till rollspel - särskilt när skräckrollspel kommer på tal (eller så är det jag som uppfattar det så, eftersom jag främst är intresserad av den genren). Jag har läst på många ställen hur folk rekommenderar att man har på musik svagt i bakgrunden, och att man kan chocka spelarna genom att kräma på med något passande stycke vid nyckelpunkter i spelet. Jag har använt musik (och andra effekter) under spel, men jag tycker ärligt talat att det är mer besvär än vad det är värt, och att det snarare känns som en billig gimmick som man lika gärna kan vara utan. Jag skulle personligen snarare avråda från att använda musik och ljudeffekter - i synnerhet om man spelar ett stämningskänsligt spel.
Bakgrundsmusiken passar ofta illa med vad som häder i spelet.
Jag är säker på att många som försökt spelleda till bakgrundsmusik har haft detta problem. Även om man omsorgsfullt komponerat en optimal spellista, så kan man aldrig förutse precis vad som kommer att hända, eller när. Tvärtom så borgar det faktum att man har ett gäng kreativa spelare kring bordet att det hela tiden kommer att hända saker som man inte förutsett, eller att förplanerade saker händer vid “fel tidpunkt”. Helt plötsligt sitter man där och försöker tolka ett känslosamt ögonblick till hetsig jaktmusik - eller så sker det motsatta; att man tragglar stridsrundor till tonerna av “Air on the G string”. ...okej, det sistnämnda funkar visserligen briljant, men när det inte gör det ställs man mellan valet att genomlida det, eller att börja fippla för att pausa musiken eller byta stycke. Möjligen skulle det fungera bättre med ambienta s.k. "soundscapes", om man kan hitta något som passar ens äventyr.
Som spelledare har man redan tillräckligt att göra.
Har man tid att fippla med en musikspelare samtidigt som man ska försöka leverera trovärdiga händelser och SLP:s för sina spelare? Mmm. Det finns säkert de som klarar av det, men själv vill jag fokusera till fullo på det jag håller på med för stunden. Jag har inte tid att byta låt när en ny SLP kommer in i rummet, eller när en strid bryter ut. Jag tror att jag gör mina spelare en större tjänst om jag lägger ned hela min energi i en rolltolkning än om jag gör flera saker samtidigt.
Effekter förstör inlevelsen.
Jag vet att man kan falla för frestelsen att börja krydda med effekter. Tyvärr så verkar effekter som inte produceras av spelledaren eller spelarna själva sällan kännas naturliga i rollspel (och det är nog t.o.m. ännu värre i lajv). Visst kan man få nervösa spelare att hoppa högt om man spelar upp ett blodisande skrik på full volym, men effekten blir likväl en sorts metahändelse som tenderar att bryta ned stämningen. Spelarna kommer att uppleva det som ett “trick”, och sannolikt dalar inlevelsenivån omedelbart. Har man byggt upp stämning genom spelande så är effekter bra på att rasera den. Däremot så tycker jag det fungerar mer än bra när spelledaren själv skriker eller slår i bordet.
Men när kan musik passa då?
Jag har en personlig rollspelupplevelse där jag faktiskt tyckte att musiken gjorde något positivt för äventyret: Jag var spelare, och SL hade förberett en dramatisk slutscen för scenariot. Ingen musik användes under spelets gång, men när SL precis hade redogjort för äventyrets slut så startade han ett musikstycke som fick gå till ända på ganska hög volym. Det satte en ton och ett naturligt slut för äventyret, och vi spelare fick sitta och kontemplera under några minuter innan eftersnacket tog vid. Så skulle nog jag också kunna tänka mig att använda musik - som en "vinjett" för att sätta en ton innan spelet börjar, eller efter att det är slut. Det blir dock en avvägning om det är värt att preppa ljudutrustning för så kort användande
Discuss. :wink:
