Kropotkin said:
Jenesis said:
Hurra, jag har gjort nytta! Grejen är att när spelarna själva får beskriva så får de en chans att visa alla andra hur coola deras rollpersoner är. Och att visa hur cool ens rollperson är är en stor källa till kul hos väldigt många rollspelare.
Och så avlastar det det SL:s fantasi som emellanåt kan tryta medan tärningsrullande och mumlande; vilket sällan hjälper till att engagera spelarna. Även jag skall försöka komma ihåg idén och se om jag lyckas implementera den.
Du kommer att få truga en hel del för att få spelarna att ta på sig berättarmakten, eftersom de är vana att spela med att spelledaren beskriver allting. Det kommer nog att ta upp till två eller tre spelmöten för att arbeta in detta. Vissa spelare kommer att snappa upp detta direkt, medan andra kommer det att ta mycket lång tid för.
Tankesättet är att man ska ge beskrivandet som en belöning till spelarna. Det ska få vara en
förmån att få beskriva. Gör de dödliga skador så bör de också få beskriva hur fantasifullt som helst. Det är som
Jenesis skriver: man ska framställa sin rollperson som cool. Jag brukar därför beskriva rollpersonernas misslyckade slag som spelledare medan spelarna får beskriva motståndarnas misslyckades slag. Oftast sker detta genom att jag frågar "Hur ser det ut när du undviker?".
Om jag ska vara negativ så kommer det inte att fungera så bra med Eons regelsystem. Det kommer inte att bli roligare beskrivningar i striderna, eftersom det blir så långa avbrott i beskrivandet då tärningsslagen tar för lång tid. Många av slagen tar dessutom inspiration från spelarna (som var de träffar, hur de träffar och vad träffen orsakar för skada).
Jag har märkt att det brukar ta ungefär sju slag per spelare tills de slutar beskriva och istället konstaterar. Många av Eons slag gör också att man konstaterar en massa "Jag träffar i magen och gör 14 smärta och 7 trauma", vilket sänker smärtgränsen för när spelarna inte orkar beskriva längre (det är ju trots allt en fernissa), utan faller tillbaka och bara slår tärningarna.
---
Ett eget förslag för att få in lite mer roliga manövrar är att spelarna får sänka svårighetsgraden med OB1T6 på valfritt slag om de använder sig av saker som finns i miljön. Ja, det är mycket men du behöver något som kan få spelarna att tända till. Du som spelledare vet säkert var och när det ska bli strid, vilket gör att du kan planera miljön i förväg. Hitta på att det finns tunnor att välta, bord att kasta någon på, mattor att dra undan från fötterna, stora kandelabrar att välta över folk med mera. Använder inte spelarna detta så kan du låta spelledarpersonerna använda det istället (utan modifikationen). Låt eventuell skada vara detsamma som för vapnet, för enkelhetens skull.
Innan striden så planterar du dessa saker genom att beskriva dem i miljön. Börjar du sätta det här i system så kan du även få spelarna att förstå att de ska börja strida snart, eftersom du börjar beskriva såpass många detaljer i miljön. Vissa kan tycka det är dåligt (metaspelande), men det gör att spelarna kan ta dina beskrivningar och hitta på roliga handlingar medan de lyssnar på ditt miljöbeskrivande.
När ni har kört med det här ett tag (eller så kan du implementera det direkt) så kan du låta spelarna hitta på saker i miljön och använda sig av det. Det ska vara saker som troligtvis finns där, men jag har aldrig haft något problem med att spelarna hittat på trappor, balkonger, ljuskronor, dörrar och andra saker. Själv kör jag med en spelledarstil där jag beskriver miljön flyktigt och så får spelarna hitta på sakerna i miljön när de rör sig där. "Ok, du lyckades med ett slag mot Leta. Beskriv var någonstans i arbetsrummet som du hittar pappren".
/
Han som ville med exemplet visa att det fungerar även utanför strid
