Nekromanti Stämningstexter

[PAX]

Hur ser ni på stämningstexter i rollspel? Ska det vara med? Mycket? Lite?

Jag har två rollspelsidéer just nu där den ena är ett litterärt anknutet tema. Vilket gör att det vore på sin plats att använda sig av "litterär" text för att befästa temat.

Den andra idén har ett tema som ska vara mer actionbetonat, men inte stridsbaserat. Där kan jag tänka mig att stämningstexten kan förhöja temat och vara lite förklarande.

 

[Krille]

Jag är inte förtjust i stämningstexter.

Eller rättare sagt, stämningstexter är som illustrationer eller regler: är de bra så är de bra, är de dåliga så bör de kuttas.

Problemet är att rollspelsförfattare oftare är väldigt bra på att beskriva regler och spelvärld men råsunkiga på att skriva prosa. Konsekvensen är förstås att stämningstexter i rollspel allt för ofta är fanfic av den kassare sorten, och därmed mest är slöseri med trycksvärta. (Jag har skrivit en del sådan skit själv, för övrigt, så jag är inte bättre.)

Ibland kommer det undantag, som när West End Games anlitade Timothy Zahn ("Heir to the Empire"-serien, "Conqueror"-serien) för att stämningstexten i introt till Darkstryder-kampanjen, men de är tyvärr allt för få.

Spoiler: kommentarer

Så vad jag borde anlita är en proffsförfattare Som vanligt när det gäller ren amatörskapande så blir väl allt fanfic men den kan ju justeras efter några genomläsningar av "yrkespersoner". Det finns ju trots allt några författare här på forumet...

 

[Mogger]

Jag skrev en kortare introtext till Zonen. Jag tyckte att det behövdes, och jag tycker att den är helt ok. Mer än så skulle jag nog inte orka skriva, och mer än så skulle jag nog inte orka läsa:
-----------------------------------------------------------------------------------------
Zonens mörka hjärta

Dag 6
Den blodröda solen hänger sjuk och tung ovanför den vidsträckta zonens spruckna jord. De svaga solstrålarna kämpar för att tränga igenom smogg och damm och målar allt i smutsgult. Jag tror att solen är döende. Luften är het och vass, jag har svårt att andas och vinden för med sig små stenskärvor som skär in i pälsen. Utan mina goggels hade jag varit blind nu, som ett nyfött kolkyngel lämnad att dö. Vid horisonten sträcker sig forntida ruiner upp ur smoggen, väldiga skelett av stål och smält glas. Det är dit vi är på väg. Vi har färdats i flera dagar, kämpat mot ekoxe, flytt från en alldeles ohemul svärm med gassländor och gömt oss i uråldriga kloakgångar, som visade sig vara matkällare för en bunt stygga levergökar. Men vi klarade biffen!

Utanför Tranmora, den sista skrothålan innan zonen tar vid på allvar, bytte vi till oss en dunk med vatten från en flock med zonmutanter - några illrar, en gnisslande automat och en skock änder. Vilda typer, beväpnade till gaddarna och med en skottkärra full av fornskrot (not: jag tyckte mig se en slaktad robot bland bråtet).

Dag 8
Maddock dog igår. Vattnet vi bytte till oss måste ha kryllat av torskyngel. Maddock skrek i smärta i timmar innan magtorsken gjorde slut på honom. En riktig baddare. Säkert 25 kilo. Utgångshålet var stort som en sockerboll. Vi drack alla av vattnet. Latifa och Findus vrider sig i plågor. Deras bukar är uppsvällda. De har inte långt kvar, snart kommer torsken. Jag tror inte att de överlever natten. Men mig får de inte. Jag tryckte i mig min sista forntida läkeampull och sket ut alla torskyngel i morse.

Dag 10
Lolly hörde gnisslet idag igen. Från automaten. Zonmutanterna förförföljer oss. De förmökade munksmekarna! De är värre än magtorsken! Parasiter som lever av parasiter!

Dag 11
Bara vi hinner fram i tid. Där borta, bland ruinerna, ligger zonens hjärta. Bara vi tar oss fram dit så är vår lycka gjord. Jag har 12 patroner kvar, en halv termos med vatten och fyra konserver (en med det där gojset som smakar som åhlaspäcka!). Det måste räcka. I zonens mittpunkt finns oupptäcka lager med konserver, underjordiska arsenaler och orört fornskrot som bara väntar på att bärgas. Bara vi hinner fram i tid...

Välkommen till Zonen, till det stora äventyret. Zonen är ett rollspel som utspelar sig långt efter vår civilisations undergång i ett framtida Sverige. Djurmutanter, överlevande robotar och enklavsättlingar har tagit den nya jorden i besittning. Men den nya världen är en farlig plats. Överallt lurar faror i form av zonstrålning, monster och mutanter som gör allt för att överleva ännu en dag. Det är en oförlåtlig plats, och även om det finns fickor av något som skulle kunna kallas civilisation här och var är varje dag en kamp. I zonen finns bara en lag - att äta eller ätas.

 

[PAX]

Vad jag tänkt mig är något i stil med Eons stämningstexter för olika kapitel i reglerna. Och jag gillar att skriva egna texter så något blir det säkert.

 

[Xhakhal]

Jag tycker om stämningstexter när de används för att beskriva hur reglerna fungerar i världen snarare än när de används för att faktiskt förmedla stämning. White Wolfs är ju exempelvis hemskt överflödiga ibland men ibland är de användbara för att visa proportioner och svårigheter när man har att göra med powergamers eller folk som tror att rollpersonerna också ska ha läst regelboken.
Välskrivna spel gör spelaren expert på att spela spelet, och då kan det ibland behövas en eller annan stämningstext som demonstrerar hur karaktärerna upplever det som spelarna har järnkoll på. Väldksirnva stämningstexter tycker jag alltså hjälper för att sätta sig in i vad siffrorna på ens papper faktiskt betyder och i vilken proportion de står till resten av världen.

Det sagt vill jag inte läsa hela böcker som bara är stämningstext. Det Måns postade här uppe tycker jag är en helt okej längd på en text, och jag läser gärna ett par stycken i en regelbok. Om de är bra skrivna.

 

[Robert Jonsson]

De flesta brukar ju säga "Låt bli för helvete!" (eller okej, kanske mer diplomatiskt), men jag tycker det är ett bra sätt att: a) sätta stämningen, b) plantera världsinformation och c) introducera viktiga personer i spelet. Det är därför jag använder dem och gillar sådana. Däremot har Krille rätt att det kräver en helt annat kunskap att skriva stämningstexter än regler.

Mina egna stämningstexter är väl... sådär. De är längre än Måns skriver och de är inga litterära mästerverk, men de har en poäng i sig. Å andra sidan, de kommer inte bli bättre om jag bara struntar i att skriva. Övning ger färdighet så tills dess de blir riktigt bra tror och hoppas jag att de fyller sina syften och inte är plågsamma att läsa.

 

[DeBracy]

Xhakhals inlägg leder in lite på nåt jag tänkte på igår: det måste finnas nåt mer direkt syfte än "ge lite stämning liksom". Ofta när jag läser stämningstexter för konventsäventyr eller lajv så blir jag mer osugen än sugen på att spela. Det är ett (eller i värsta fall flera) stycken text som liksom inte säger mig som läsare någonting, det enda jag förstår är att författaren vill att det ska vara "typ lite coolt och så". I de fallen läser jag hellre en rak infotext om vad saken gäller. Jag tycker skönlitterär text är befogad när man använder den till något. Världsbeskrivningen i Oktoberlandet. Kapitelinledningen till världskaptilet i Saga som får läsaren att tänka på att det finns saker bortom kartan. Hur rollpersonerna upplever något som spelarna har koll på som Xhakhal nämner ovan. Jag har funderat på att använda det för att introducera fraser och talesätt från spelvärlden. Kort sagt: jag tror på skölitterär text som bär information som är användbar i spel på något vis.

Spoiler: kommentarer

Beklagar avsaknaden av styckeindelning, det vill visst inte följa med när jag skriver på mobilen.