Köp karameller och ha i en stor skål. Seriöst. Det bås som har bäst karameller vinner nämligen, så om inte företaget har avsatt pengar för karameller - se till att nämna det, eller köp dem själv och rädda hela företaget från att bli utskämda.
En bra sak med karameller är att man slipper vara så himla aktiv när man ska ta kontakt med folk. Har man inga karameller kan man ju inte bara sitta och softa medan folk går förbi, men med karameller så blir det inte lika flåshurtigt. De kommer fram för att ta karamellerna, och då vandrar du lugnt fram och börjar prata. De är fast i fällan, och tvingas således att lyssna på dig.
Med karameller slipper man alltså hojta in folk. Man bara snackar med dem medan de kommer för att stilla sötsuget. Helt suveränt.
---
Hey, förresten, dissa inte kommuntanter i förtid. När jag har varit på mässa med en massa kommunpersonal som besökare så har jag nämligen alltid fått totalt kåtslag: Det är fullt med tjejer som ser ut precis såsom jag vill ha dem - lite av den där blandningen mellan sekreterare och bibliotekarie - inte så vänsterproggiga att de har Birkenstock och spelar lergök, och inte så kontorsstrebiga att de pratar i slogans på engelska och har power point-presentationsreflexer i ögonen, men det är exakt i mitten.
Jag lovar dig, jag tror att du kommer få se ungefär tre perfekta, söta, smala kulturflickor med chica glasögon, läckert kortklippt hår och flickaktiga kroppar. Räkna dem, och så får vi se om jag haft rätt.
Om du har samma smak på kvinnor som jag så kommer du behöva skäl att inte springa efter besökarna och hojta.
Men bäst av allt; karameller. Seriöst. Montrar utan karameller är som sådana där efterblivna gaseller som inte har några ben utan ligger som korvar på marken och försöker röra sig framåt över stäppen genom att fladdra på överläppen och vifta på svansen. Du vill inte vara en sådan gasell. Trust me.