Stödstrukturer för rollspel

[Sömniga Isaac]

Tänker brett i det här fallet med utgång ifrån diskussioner i tråden kampanjfilosoferande som skapades av @entomophobiac. En del av diskussionen handlade om stödstrukturer och vilket stöd kampanjer ger till spelarna, spelledaren eller spelgruppen. Jag tänker som vanligt utgå från bredd och inkludera såväl spel med spelledare som spel utan spelledare som målgrupp för diskussionen. I många fall känns det som vi ensidigt hamnar i spel med spelledare annars vilket exkluderar istället för att inkludera den mångfald vår hobby har.

Men lite frågor för att få en start.

• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av rollspel som bygger på mysterier som ska lösas? (Här tänker jag att @krank i olika trådar redan sagt en del matnyttigt som jag av egensinniga skäl inte orkar gräva fram [Jag är för lat]. Dock en forumit som jag vet ger strukturer och ska lyftas för att han strävar mot att göra det i sina spel! Kudos till dig Krank!)
• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av rollspel som bygger på äventyrande och utforskande av olika platser för att söka skatter? (Fem rums principen till exempel är en sådan stödstruktur skulle jag säga).
• Vilka stödstrukturer hjälper till vid episka berättelser om hjältar som dräper monster och räddar hela världar från undergången?
• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av intrigspel där relationsdrama står i centrum?
• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av slice-of-life rollspel?

Finns säkert flera former av rollspel som går att fånga in. Men tänker att det här får bli utgången, kom gärna och fyll på med saker som "I roll som handlar om ... anser jag att ... är bra stödstrukturer då ...".

Att jag ställer konkreta frågor hänger samman med att jag delar @Rickard tanke att det inte finns ett givet svar vad som är en bra stödstruktur. Jag tänker dock att stödstrukturen kan ses som bra om den fångar in och stöttar aktiviteten som söks genom rollspelet som gruppen har framför sig.

 

[Genesis]

Kan du förklara lite vad du menar med ”stödstrukturer”? Ge något exempel?

 

[Sömniga Isaac]

Kan du förklara lite vad du menar med ”stödstrukturer”? Ge något exempel?

Bra fråga! Stödstruktur eller struktur, vilket nog även är vad jag tänker på när jag tänker ett varv till, är ju verktyg och redskap som hjälper deltagaren att skapa, följa eller genomföra en viss aktivitet. Stödstrukturer hjälper till med processen, aktiviteten och att avlasta deltagarna mentalt med andra ord. Mer energi kan läggas på utövandet med andra ord.

Låt oss säga att du spelar ett scenario som utspelar sig i Europa under feodalismen, då kan en stödstruktur för deltagarna vara fraser och beskrivning av hur maktrelationen ser ut mellan olika deltagare beroende på var de befinner sig i hierarkin. Något som kan ge såväl språkligt stöd (hur tilltalar jag den som äger marken) liksom det kan ge stöd i form av hur ska jag agera mot den som står över eller under mig i hierarkin. I text kan det ju bli väldigt invecklat, stödstrukturen i det här fallet ska vara där som avlastning för att ge en överblick som deltagaren snabbt kan kika ned på.

Flödesschema är en annan form, där deltagaren kan få en övergripande bild av skeenden med en snabb blick på schemat vilket hjälper till med förståelsen för faserna om spelet är beroende av olika faser.

Punkt-vandring om du kör utforskande där kartan abstraheras genom punkter som indikerar intressanta platser i spelvärlden, samtidigt som linjerna mellan platserna är vägarna till de olika destinationerna. Blir som en relationskarta men mellan platser istället för personer. Osv osv.

Sen går det att tänka i rena fraser också tänker jag, som i Polaris med fraser för olika handlingar som formar spelupplevelsen och hjälper spelet att få en viss karaktär.

I svart av kval, för att ta ett av dina spel @Genesis kan det handla om att varje spelare framför sig har ett schema som visar de olika handgesterna och deras innebörd som mental avlastning vilket gör att spelaren kan fokusera mer på vad den vill åstadkomma i scenen istället för att försöka minnas vad de olika gesterna står för.

Stödstrukturer kan vara ganska mycket men handlar om att underlätta och stötta deltagaren för att komma in i aktiviteten på olika sätt. Det är så jag tänker just nu, kan förmodligen tolkas bredare också.

 

[Genesis]

Okej. Tänker att de två jag oftast återkommer till är relationskartan och frågepappret.

Relationskartan är alltså ett rejält papper där man skriver ned namnet på alla som dyker upp och ritar länkar för att illustrera relationerna mellan dem. Vi gör det allteftersom vi spelar i kampanjej. En del ritas upp i (den gemensamma) preppen, och sedan lägger man till när det dyker upp nytt folk. Även platser kan läggas till. På det sättet kan alla se namnet på alla deltagare i dramat och komma ihåg dem.

Frågepappret är för mysteriespel. Inte sådana där man har ett färdigt mysterium, utan sådana där man skapar mysteriet och svaret under spel. Allteftersom det dyker upp ouppklarade frågor så skriver man ned dem, och när de besvaras stryker man dem. Det gör att man inte tappar bort lösa trådar, och man får på det sättet en tajt berättelse som hänger ihop.

 

[krank]

• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av rollspel som bygger på mysterier som ska lösas?

När det gäller spelledandet av sådana rollspel så tänker jag att stödstrukturer mycket handlar om listor och mekaniker som påminner spelledaren om saker hen bör förbereda och fundera på i förväg. Och som gör förberedelserna enkla(re). Ett exempel kan vara en grundstruktur för äventyr (där jag ju föredrar tunnelbanesystem eller stjärnor t.ex) och tekniker för att skapa sådana. Ett annat kan vara en lista med exempel på ledtrådar, eller exempel på… jag vet inte, spelledarpersoners egenheter (så de inte allesammans blir lugna, rationella och resonabla vilket annars är min default).

När det gäller spelande så tänker jag att stödstrukturer kan handla om nedskrivna procedurer. Typ "tänk på det här när du…" "…genomsöker en brottsplats." "…förhör en misstänkt." "…pusslar ihop ledtrådar".

Jag tänker att man då idealiskt sett har strukturer som passar ihop med varandra, så typ SL-tipsen kan vara "såhär skapar du filterledtrådar" och spelartipset kan vara "såhär antecknar du och tolkar filterledtrådar".

Och de är ju såklart tänkta lite som stödhjul, precis som andra stödstrukturer (i min hjärna). Behöver man dem inte, om allt det där flyter som rinnande vatten och man aldrig glömmer saker, så skippar man listorna. Vid det här laget behöver jag ju inte läsa mina egna tips om att se till att många platser har minst två utgående ledtrådspilar och minst två ingående. Det sitter i ryggraden, jag har internaliserat det. Men jag skriver det ändå i mina spel, för det är en sån grej folk som inte spellett mysteriefokuserat förut kanske inte tänkt på.

 

[Sömniga Isaac]

Relationskartan är alltså ett rejält papper där man skriver ned namnet på alla som dyker upp och ritar länkar för att illustrera relationerna mellan dem. Vi gör det allteftersom vi spelar i kampanjej. En del ritas upp i (den gemensamma) preppen, och sedan lägger man till när det dyker upp nytt folk. Även platser kan läggas till. På det sättet kan alla se namnet på alla deltagare i dramat och komma ihåg dem.

Frågepappret är för mysteriespel. Inte sådana där man har ett färdigt mysterium, utan sådana där man skapar mysteriet och svaret under spel. Allteftersom det dyker upp ouppklarade frågor så skriver man ned dem, och när de besvaras stryker man dem. Det gör att man inte tappar bort lösa trådar, och man får på det sättet en tajt berättelse som hänger ihop.

Det var precis sådana här saker jag tänkte på! Relationskartan vet jag ju om, vilket jag även håller med om är ett väldigt bra verktyg för att hålla koll på relationerna mellan olika deltagare och även platser.

Frågeformuläret var intressant. Det känner jag att jag skulle vilja använda och utforska som resurs i ett mysteriespel.

 

[Sömniga Isaac]

Och de är ju såklart tänkta lite som stödhjul, precis som andra stödstrukturer (i min hjärna). Behöver man dem inte, om allt det där flyter som rinnande vatten och man aldrig glömmer saker, så skippar man listorna.

Det här tycker jag är en viktig poäng. Stödstrukturer är ju ett stöd för att underlätta såväl aktiviteten men även inlärningen av en procedur. När det sitter så sitter det och då blir det ju en del av vårt kunnande, vårt hantverk. Vi behöver inte längre använda strukturen för vi kan gå på spången utan räcken. Vi har bemästrat färdigheten.

Sen tycker jag ditt inlägg över lag gav väldigt bra exempel. Tack @krank

 

[entomophobiac]

Kommer ta ned det hela till en praktisk nivå, för det finns ett par praktiska verktyg som jag använder nästan jämt.

Såna här anteckningslappar är helt underbara:


Ny SLP? Ta fram en lapp och skriv några stödord. Ny ledtråd/pryl/hamster? Ta en lapp. Funkar för alla och kan vara både permanenta saker och tillfälliga påminnelser.

Såna här tärningar också:


Brukar rulla dem som komplement till Reaction Rolls och liknande, för att se inte bara vad en person tycker om rollpersonerna utan även vilken sinnesstämning de är i just nu. Jag har ingen aning om varför, generellt, men det ger något att spela på och skapar sammanhang på ett förvånansvärt engagerande sätt.

Tärningsslag är ej att underskatta. Slag för att lyckas och så vidare, sure. Men slag för vilken tid på dygnet det är, vilket väder vi har, om det är mycket folk på restaurangen idag, eller egentligen vad som helst, kan ge lite mer inspiration och information att utgå ifrån.

 

[Rickard]

Som folk var inne på i tråden du länkade till så borde rollspel ha strukturer för att bygga en gruppdynamik.

Session zero inför varje spelmöte, uppföljning med synkning av mål och vad man tycker är kul och vad man inte tycker funkar, att bygga på varandras beskrivningar (ja, och/men), lyhördhet (en mun men två öron), att involvera andra, kunna ge beröm (ex. minst ett beröm till varje person per spelmöte), att använda alla deltagares resurser istället för att låta en ta hela ansvaret, mötesplanering, vem som ansvarar för vilka områden (regler, värld, krönika, rita bilder, teknisk kunskap), att ta upp problematik inom gruppen tidigt, kunna lista eventuella problem som uppstår, etc.

 

[Sömniga Isaac]

Som folk var inne på i tråden du länkade till så borde rollspel ha strukturer för att bygga en gruppdynamik.

Det här får mig att fundera på vilka metoder som går att sno rakt av från material inom pedagogiken som används vid arbetet med att forma grupper och skapa grupparbeten där alla blir deltagare i gruppen. Återkommer när jag kikat på olika knep som finns från det området (en har du redan nämnt, att ge olika roller till olika delar av gruppens deltagare).

 

[entomophobiac]

• Vilka stödstrukturer hjälper till vid spelandet av intrigspel där relationsdrama står i centrum?

Här har jag saker att säga!

Det finns flera saker som jag tycker fungerar väldigt bra för att skapa intrigspel.

• Informationsasymmetri. Helt enkelt Hajen som visste för mycket, men som rollspel. Om du inte vet vad andra vet (att jag vet) så kommer du hela tiden läsa in saker som inte finns och det skapas en sorts paranoia och djup även kring triviala saker. En av de häftigare såna incidenterna jag minns innebar en nästan två timmar lång in-character tête-à-tête på grund av att en betjänt hade sett något som lett till förhastade slutsatser. Helt. Fantastiskt. Notera dock att asymmetrin inte behöver handla om hemligheter. Jag föredrar att det som är hemligt för rollpersoner även är hemligt för spelare, men jag vet också att det är många som ogillar det. You do you.
• Publik kontakt. För att informationsasymmetrin skall ha en betydelse så behöver det finnas riskelement. Situationer som gör att saker riskerar att komma upp till ytan. Det är liksom inte för inte som det alltid är banketter, casinon, och andra sociala tillställningar i intrigberättelser--det gör att folk måste ses!
• Våldsnedtoning. Våld är helt okej. Våld som hot kan rentav vara värdefullt. Men våld som handling måste tonas ned. Det här sker som effektivast genom att fokusera på andra saker. I Gustav måste dö är det ingen rollperson som har en vapenlista eller ens nuffror för att blästra folk med tapetnubb. Faktum är att det titulära majestätsmordet på Gustav III sker rätt mycket "off-screen". Våld är helt enkelt inte intressant annat än som maktmedel, och hellre då gentemot andra än de inblandade.
• Sociala regler. Vem får prata med vem? Hur skall vi vara klädda just nu? Vad betyder det om jag exkluderar någon från en middagsbjudning? Det här kan göras extremt och karikatyraktigt (som Gustav III:s 1700-tal verkar ha varit), eller mer subtilt. Men det spelar roll vem du erbjuder första drinken. Mer "high level" representeras ju detta oftast av fraktioner eller andra typer av grupperingar.
• Tjänster och gentjänster istället för ja/nej. "Nej" är ett fult ord. Säg inte nej. Om någon vill ha något, se till att du får något för det istället. Det är klart att vi kan rösta för ditt förslag och se till att det viskas om det i kungens öra... Men då måste du låna ut nyckeln till skattkammaren för en kväll...

 

[Sömniga Isaac]

• Tjänster och gentjänster istället för ja/nej. "Nej" är ett fult ord. Säg inte nej. Om någon vill ha något, se till att du får något för det istället. Det är klart att vi kan rösta för ditt förslag och se till att det viskas om det i kungens öra... Men då måste du låna ut nyckeln till skattkammaren för en kväll...

Nu tänker jag utifrån vålds punkten också, men Österrike-Ungerns krav på Serbien inför svarta veckan. Jag tänker inte starta krig med dig, men jag har den här orimliga kravlistan du måste svara mot annars så känner jag mig nödjad att med våld se till att rätt blir till rätt. (Grovt förenklat, jag vet).

Det poppade bara upp i huvudet och tänker att samma scen skulle kunna utspela sig mellan två personer på en tillställning. Hotet om våld finns absolut där, men det sker subtilt genom krav för att ursäkta ett dåligt beteende eller misstag.

 

[entomophobiac]

Det poppade bara upp i huvudet och tänker att samma scen skulle kunna utspela sig mellan två personer på en tillställning. Hotet om våld finns absolut där, men det sker subtilt genom krav för att ursäkta ett dåligt beteende eller misstag.

Det är också abstrakt. "Vi anfaller er" är inte samma sak som "slå initiativ!"

 

[Sömniga Isaac]

Det är också abstrakt. "Vi anfaller er" är inte samma sak som "slå initiativ!"

Väldigt sant. Här handlar det inte om något stridssystem, här handlar det om en markör där jag gav dig en rak höger för ditt dåliga uppförande och har rummet på min sida då alla andra på grund av rådande normer anser att jag ägde rätten till mitt agerande. Saker är ibland så mycket skönare för mig när jag tänker bort och glömmer bort system för strid.

Edit: Alltså våld som en dramatisk händelse istället för ett minutiöst planerande och abstraherande av skadepoäng, hälsopoäng och initiativ.

Edit 2: Och jag såg så klart att du skrev "Vi anfaller er" vilket då blir ett tydligt markerat hot om vad som kommer hända efter tillställningen om den andra parten inte gör rätt för sig. Något som kan leda till scener som handlar om den press som nu ligger över den andres axlar nu när kraven är satta. Går jag med på dessa krav eller ser jag på när mitt folk, mina undersåtar får ge sitt liv till.

 

[entomophobiac]

Alltså våld som en dramatisk händelse istället för ett minutiöst planerande och abstraherande av skadepoäng, hälsopoäng och initiativ.

En av mina favoritserier är The West Wing. Till stor del för att det är ett kostymdrama, där vi måste fatta massor med dagliga beslut om saker där vi egentligen sällan ser konsekvenserna.

Skall vi skicka ett SEAL Team för att försöka knäcka terroristen i Långtbortistan? Generalen säger ja. Oppositionspolitikern som fick nys om det säger nej, men vi vet att hon har samröre med vodkamoguler som skulle förlora pengar. Det våldsamma pangpangandet sker "off-screen". Inga panoreringar av hangarfartyg eller brandbombsexplosioner i slow-motion, för de är helt oviktiga i maktens korridorer.

Vi säger ja, delvis för att mucka med oppositionen.

Vad står härnäst på agendan?

 

[Sömniga Isaac]

En av mina favoritserier är The West Wing. Till stor del för att det är ett kostymdrama, där vi måste fatta massor med dagliga beslut om saker där vi egentligen sällan ser konsekvenserna.

Skall vi skicka ett SEAL Team för att försöka knäcka terroristen i Långtbortistan? Generalen säger ja. Oppositionspolitikern som fick nys om det säger nej, men vi vet att hon har samröre med vodkamoguler som skulle förlora pengar. Det våldsamma pangpangandet sker "off-screen". Inga panoreringar av hangarfartyg eller brandbombsexplosioner i slow-motion, för de är helt oviktiga i maktens korridorer.

Vi säger ja, delvis för att mucka med oppositionen.

Vad står härnäst på agendan?

Jag gillar sådant här och det är något som det borde finnas fler strukturer för, som du var inne på.

Vilka möjligheter har aktören att agera och vilka strukturer lägger sig som ett gissel omkring aktörernas agerande. Det hänger kanske samman med att jag tycker det är spännande att se personer i ett sammanhang och har extremt svårt för berättelser som lyfter fram individer som enastående som står bortom den struktur de befinner sig i. Vi är alla på något sätt aktörer inom en struktur, även om vi vill ändra på strukturen och förstöra den.

 

[Genesis]

Det här är nog inte riktigt en stödstruktur, men en teknik som fyller mycket samma syfte som stödstrukturer: att underlätta och avlasta. Det är att ställa frågor eller be andra beskriva. När jag sätter en scen i en festsal kan jag ju beskriva allt själv, men jag kan också be mina medspelare att var och en beskriva något man kan se/hör/känna lukten av på festen. När jag vill ha en scen mellan min och någon annans rollperson kan jag fråga ”Vad brukar vi göra för att träffas och hänga lite med varandra?”. Och så vidare.

 

[entomophobiac]

@Genesis fick mig att tänka på en grej jag är ett stort fan av: när någon tillåts "äga" en del av spelet. Nästan lite oavsett vad det handlar om.

I Amber äger jag som spelare min rollperson. Förutom när jag interagerar med andra rollpersoner så kan egentligen inte så mycket hända utan min välsignelse.

I Shock äger jag en del av fiktionen. Om jag har "biotekniken" som min grej så är det mig folk frågar om biotekniken.

Försökte använde en liknande grej i Far Frontier Prospecting Company. Där är prospektörerna experter inom sina respektive områden och får (lite som i Shock) representera dessa områden genom att prata som auktoriteter. Alla andra spelare kan "flytta frågan vidare" genom att fråga gängse expert.

Jag gillar det här sättet att "sprida ut" ansvaret för spelvärlden.

 

[Sömniga Isaac]

Det här är nog inte riktigt en stödstruktur, men en teknik som fyller mycket samma syfte som stödstrukturer: att underlätta och avlasta. Det är att ställa frågor eller be andra beskriva. När jag sätter en scen i en festsal kan jag ju beskriva allt själv, men jag kan också be mina medspelare att var och en beskriva något man kan se/hör/känna lukten av på festen. När jag vill ha en scen mellan min och någon annans rollperson kan jag fråga ”Vad brukar vi göra för att träffas och hänga lite med varandra?”. Och så vidare.

Jag känner att egentligen borde tekniker fått inkluderats. Så jag är helt OK med att det diskuteras såväl stödstrukturer som tekniker i tråden. Tror inte det stör nämnvärt utan snarare ger mervärde till diskussionerna som förs. Tycker ditt exempel är ett väldigt bra exempel på hur det går att stötta varandra genom en teknik som är enkelt att föra in runt spelbordet.

 

[Zeedox]

En stödstruktur som hjälpt min grupp i kampanjspel är frågan ”vad gör du idag?” Syftet är alltså att lite arbiträrt bara låta varje rollperson göra en viktig sak per speldag. Det hjälper tiden gå, för att vi annars riskerar att millimeterspela varenda minut och timme under dagen. Vill man vara med om mer långtgående skildringar blir det dock ett hinder, så därför är den artificiella och overkliga begränsningen bra att ha. Det sätter också fokuset på en spelare (eller en grupp av spelare) i taget, och låter dem agera på sina mål, eller över huvud taget fundera på vad de har för mål.

Det går förstås också att justera om till längre eller kortare tidsperioder, men det har varor det bästa för att få tiden att gå (och fortfarande låta spelarna vara aktiva och föreslå händelser).