Nekromanti Støtte til spillskapere

[TomasHVM]

I et innlegg på rollspel-forumet skrev jeg:
Spillskaperen er en skapende kunstner. I denne sammenhengen er det er ingen forskjell på det en spillskaper gjør og det en forfatter gjør.

Krille svarte:
...eller möjligen en skapande ingenjör, beroende på synsätt.

Nettopp!

Jeg burde kanskje skrevet: I denne sammenhengen er spillskaperen en skapende kunstner, og det var altså hva jeg mente. her snakker jeg altså om at spillskaperen er en kunstner, ikke en ingeniør, nettopp på grunn av "synsättet".

Ser vi det i relasjon til andre kunstformer, og i relasjon til hvem som fortjener støtte fra det offentlige, er det ingen forskjell på en spillskaper og en forfatter (eller andre skapende kunstnere). Skaperen av et rollespill har en like utfordrende og viktig oppgave som andre skapende kunstnere, og fortjener dermed statens oppmerksomhet og støtte.

Vårt "synsätt" i dette spørsmålet bør være praktisk, og ta i betrekning at vi (både svensker og nordmenn) lever i en blandingsøkonomi der staten har tatt på seg å støtte kulturarbeidere av alle slag, slik at våre kunst/kultur-tradisjoner kan opprettholdes og utvikles (viktig). Rollespillene er faktisk en viktig del av dette bildet, fordi de er en ny uttrykksform.

Spillskapere som ikke innser dette, fordi de har et problem med begrepet "kunst", sparker ben under sine egne muligheter, og mulighetene til spillskapere som følger etter dem. Det må de bare slutte med. Om "kunst" smaker vondt for deg, får du ta deg sammen og svelge likevel!

I den samme debatten på rollspel-forumet skrev Erik "Nightowl":
själv tycker jag inte om fokuserandet på speldesignerns skapande roll eftersom det drar bort uppmärksamhet från skapande rollspelare och spelledare.

Problemet med dette er at i dag lider spillskaperens under alt for lite oppmerksomhet. Det er alt for stor oppmerksomhet rundt spilledere og spillere, i forhold til spillskaperne. Oppmerksomheten rundt spillskaperen er så liten at han faktisk er "usynlig" for mange spillere (jfr: "Systemet har ingen betydning").

Jeg mener altså at fokuset på spilledere og spillere er stort nok i de fleste rollespill-miljøer. Spillerne lider ikke under noen mangel på slik oppmerksomhet. Det er heller slik at det store fokuset på spillerne, skygger for noe av den oppmerksomheten spillskaperen burde få.

Dette er også et problem for rollespillet som medium. Spillskaperne er de som skaper rollespillene, og som utvikler disse videre. Dersom de ikke får støtte, går denne utviklingen veldig mye langsommere. De får rett og slett ikke tid til å utvikle seg som spillskapere, til å forske seriøst i mediet rollespill, og til å skape nye gode rollespill. Nye rollespill blir til på tross av forholdene som hersker. De skapes på fritiden, fordi spillskapere er villige til å ofre svært mye. Når vi vet at deres arbeid er like utfordrende og viktig som arbeidet til andre folk, som får masse støtte, er dette helt unødvendig.

Jeg må si at jeg ble svært overrasket over å høre at Sverige ikke har støtteordninger for spillskapere, når dere tross alt har Sverok, og mange vellykkede utgivelser av rollespill. Dette bør dere ærlig talt rette på! Jeg tror at det er noe spillskaperne på denne gruppen er de rette til å arbeide med. Det er dere som ligger i startgropen til å bli spillskaperne som om noen år får statsstipender for å jobbe med det dere elsker...

Det er viktig å huske at slike støtteordninger har eksistert lenge, og at de bygger på viktige nøkkelbegreper. "Kunst" og "kultur" er to av disse begrepene. Det er ikke opp til oss rollespillere å fortelle staten hva den skal kalle det den støtter gjennom sine ordninger. Kaller staten det "kunst", og vi vet at vi driver med det (spillskapere = forfattere), bør vi være smarte nok til å kalle oss "kunstnere".

I denne sammenhenger må vi rett og slett insistere på at rollespill er en kunstform, og at spillskaperen er en kunstner, for i det hele tatt å komme på banen. Det er først når vi slipper innenfor disse nøkkelbegrepene at vi kan forlange penger!

Og da kan du få mye penger! Fordi du er spillskaper kan du få et femårig arbeidsstipend, altså full lønn for å sitte og lage spill i fem år! Andre folk får det for å sitte og skrive dårlige bøker, så hvorfor skal ikke du?

Er du klar over hvor lang tid fem år er? Og er du klar over hvor viktig det er å ha tid til å fordype seg, møte de tunge utfordringene, skrive de tekstene du ellers aldri vil klare å fullføre? Tiden gir deg muligheten til å prøve og feile, og til å prøve på nytt! Tiden gir deg muligheten til å sitte og tenke, diskutere, skjerpe deg, og så skape noe som ingen har sett før. Tiden er veldig viktig for deg, fordi den kan gi deg muligheten til å skape det rollespillet du alltid har drømt om!

Tenk deg at du har fem år, med full lønn, til å skape rollespill...

 

[Pale Imp]

Håller med, men...

I denne sammenhenger må vi rett og slett insistere på at rollespill er en kunstform, og at spillskaperen er en kunstner...

Det är sant. Rollspel är en konstform och borde behandlas som en konstform.
Men jag tror att det skulle innebära stora problem för svenska rollspelare att få samhället att inse detta eftersom rollspel i Sverige har ett mycket dåligt rykte pga Piff & Puffs bok "De övergivnas armé" samt all annan dålig press där rollspelare beskyllts för absurda mord och brott i övrigt.

-------

Från konstnärlig synvinkel ser jag rollspels-konceptet som en tom duk, spelarna som de färger som kommer att täcka den och spelledaren som den pensel som står emellan de båda.
Allt är det är konst!.

Imp - Tycker Tomas HV Mörkrid har helt rätt.

 

[TomasHVM]

Re: Gjensidig støtte

Jeg skrev:
Dette bør dere ærlig talt rette på! Jeg tror at det er noe spillskaperne på denne gruppen er de rette til å arbeide med.

Dette er også et arbeid vi trenger å gjøre i Norge, i forhold til bevilgende myndigheter. Vi er i startfasen enda. En del av dette arbeidet er å hente inn uttalelser utenfra, foreksempel fra nabolandet, om de "kunstneriske kvalitetene" i rollespillet som medium.

Om noen av dere kan tenke seg å gjøre et slikt arbeid i Sverige, forfatter jeg gjerne et brev om dette til deres bruk, som spillskaper og leder av stiftelsen Norske Rollespill. Jeg kan også trenge slike uttalelser selv, fra svenske "eksperter", i mitt arbeid med dette.

Kontakt meg gjerne om det. Du finner min kontaktinfo på www.fabula.no , i seksjonen "Foredrag".

 

[TomasHVM]

Re: Håller med, men...

Pale Imp" skrev:
jag tror att det skulle innebära stora problem för svenska rollspelare att få samhället att inse detta eftersom rollspel i Sverige har ett mycket dåligt rykte

Det samme bekymrer mange rollespillere i Norge, uten at vi har en slik bok. Jeg tror dette er å overdrive den innvirkningen media har, og ikke minst varigheten av det inntrykket media etterlater. Husk at veldig mange menneskervet hva rollespill betyr for mennesker de kjenner. De vet også hvem disse rollespillere er, fordi de er deres foreldre, kollegaer eller venner.

Problemet er ikke det "ryktet" rollespillerne har, eller tror at de har. Det egentlige problemet er at rollespillerne ikke har gjort noe seriøst forsøk på å få aksept for rollespillet. I Sverige, der Sverok er så stort, er det nok sett på som en ganske positiv ungdomsaktivitet, men ikke mer.

Inntil spillskapere forlanger respekt for den jobben de gjør, og viser seriøse intensjoner på vegne av mediet rollespill, vil ikke rollespillet bli sett på som et seriøst medium. Blir du ikke tatt seriøst, får du ingen støtte.

 

[Pale Imp]

Re: Håller med, men...

Du har rätt. Det är värt ett försök, och det värsta som kan hända är att rollspelet står oförändrat som den hobby det är idag.

Du skrev tidigare att det fanns mer information att få om hur man går till väga med att genomföra detta. Skulle du möjligtvis kunna skicka den information du har till mej ?

Den e-postadress jag använder f.n. är

martin.olsson@emailaccount.com

 

[Troberg]

Re: Håller med, men...

rollspel i Sverige har ett mycket dåligt rykte pga Piff & Puffs bok "De övergivnas armé"

Är det inte dags att sluta skylla på den boken? P&P är ute ur leken, deras bok är ute och ingetdera tas egentligen på allvar av någon vars åsikter någon lyssnar på längre.

Frågan vi egentligen borde ställa är:

Vad har vi gjort för att förbättra rollspelens rykte? De flesta rollspelare smyger med det som folk i porrfilmsavdelningen hos en videouthyrare. Är det konstigt att det verkar skumt då? Vad vet folk i allmänhet om rollspel? Ingenting. Hur mycket gör vi egentligen för att upplysa dem? Ingenting.

Rollspelarna måste komma ut ur garderoben och visa att de är som folk. Om det funkade för gay-rörelsen så var det väl fanken om det inte skulle funka för rollspelshobbyn.

 

[Pale Imp]

Re: Håller med, men...

Anledningen till att jag så starkt förknippar rollspelsförakt med Piff och Puff är att många av mina vänner tvingades sluta spela rollspel av sina föräldrar när debatten var som hetast... det var ett slag i mjälten.

 

[TomasHVM]

Spillskaperens spesielle rolle

Støtteordninger og markeder
I land som England og USA har de et annet styresett, og mangler ordninger som de vi har i de nordiske landene, for støtte av egen kunst og kultur. Landene i norden er sosialdemokratier, noe som betyr at vi lever i en blandingsøkonomi, der det offentlige har hånd om en god del oppgaver som løses privat andre steder (først og fremst gjennom private sykeforsikringer og lignende).

Det som også skiller England, USA, Tyskland, Frankrike og Spania fra landene i Norden, er at de er større, og dermed kan markedene deres skaffe utkomme til flere spillskapere utfra salg alene. Alle disse landene har tallrike egne rollespill. Vi kjenner best til de engelskspråklige, naturligvis.

Norge, Danmark og Finland har for liten befolkning til å livnære spillskapere utfra rent salg. Sverige er nesten stort nok til å klare det, om de klarer å stable på bena gode ordninger for støtte av spillskapere.

Situasjonen i Sverige, sett fra et naboland...
Det er sannelig ikke lett å være spillskaper i Sverige. I følge folk på dette forumet finnes det bare ett eneste forlag for rollespill i Sverige som har ansatte på fulltid (to stykker). De andre rollespill-forlagene drives på deltid eller hobbybasis. Det finnes altså ikke mange som lever av å lage rollespill. Det står dårlig til.

Grunnen er blant annet at Sverige mangler en ordning for støtte til spillskapere. Pengene som tildeles Sverok er klubbstøtte. Sverok er forøvrig den største ungdomsorganisasjonen i Sverige, med over 54.000 medlemmer så dette er en organisasjon med ressurser. At Sverok eksisterer og har eksistert så lenge, gjør at jeg er forbauset over mangelen på støtteordninger i Sverige.

Man skulle tro at de så det som god politikk å skape gode forhold for denne delen av rollespill-kulturen også. Sverok kunne ha gått i dialog med myndighetene for å få til støtteordninger for svenske spillskapere. Hvorfor har Sverok neglisjert denne oppgaven? Er det ikke politisk mulig å gjøre dette for Sverok? Svaret ligger i spillskaperens rolle, og rollespillkulturens oppfatning av denne.

Spillskaperens spesielle rolle
Jeg tror faktisk at Sverok vanskelig kan gjøre arbeidet i forhold til staten på vegne av spillskaperne, ikke før spillskaperne selv fremmer noen krav, og engasjerer seg som gruppe. De kan gjøre det gjennom Sverok, eller som selvstendig gruppe med Sveroks støtte (jeg antar at Sverok vil finne det lett å støtte et slikt initiativ).

Grunnen til mangelen på støtteordninger til konstruktør-siden av rollespill, og grunnen til Sveroks manglende initiativer, er at "spillskaperen" (som begrep, som rolle og som gruppe) er nærmest usynlig i rollespill-miljøet, både i Sverige og de andre nordiske landene.

Om spillskapere ytrer seg om sine spesielle behov (slik jeg har for vane), møter de ofte kraftig motbør. Motbøren tar ofte form av angsbiterske forsvar av morskapen i rollespillet, hobbypreget, og de tradisjonelle måtene å spille på. Det er forstemmende for spillskapere å oppleve dette, siden de verken er mot det, eller har noe ønske om å involvere seg i en slik debatt. Det ender ofte med at de holder munn.

Det er tragisk, og ganske misforstått. Misforståelsen baserer seg først og fremst på manglende innsikt i spillskaperens spesielle rolle, og manglende anerkjennelse av viktigheten i å hele tiden lage nye rollespill.

Gode spill er stimulerende!
Gode spill er stimulerende, men de skriver ikke seg selv. Rollespillet trenger spillskapere, og dermed trenger også spillerne spillskapere.

Rollespillere flest ser ikke viktigheten av spillskaperens arbeid. Mange spillskapere, og de aller fleste spillere, skjønner ikke at det er en tett sammenheng mellom spillskaping og spillkulturen forøvrig.

Et levende kreativt miljø er en motor i enhver kulturform, og er den beste måten å sikre rekruttering på. Hvordan vi skaper gode forhold for et slikt miljø, og dermed bedre forhold for hele den nasjonale rollespillkulturen, er hva dette handler om.

 

[Krille]

Sveroks speciella roll

"Hvorfor har Sverok neglisjert denne oppgaven? Er det ikke politisk mulig å gjøre dette for Sverok? Svaret ligger i spillskaperens rolle, og rollespillkulturens oppfatning av denne."

Nä, svaret ligger i en socialdemokratisk föreningspolitik.

Till att börja med, Sveroks är en demokratisk förening och en ganska bred sådan. Att lägga ner en stor klase pengar i stöd till spelskapare leder onekligen till att andra grenar av föreningen kommer till korta. Det är odemokratiskt och således inte genomförbart. Vi som har erfarenhet av Sverok kan vittna om hårda bataljer om något så trivialt som en medlemstidning och vad som ska ingå i den - hur blir det då inte med en produkt som riktar sig till endast en del av Sveroks medlemmar?

Vidare så har vi grejset med socialdemokrati. En bidragsfinansierad rörelse ska vara till för medlemmarnas behov, inte för att finansiera privata företag (för det är vad en rollspelsskapare i Sverige behöver bli av en klase alltigenom praktiska skäl, oavsett hur mycket konstnär han anser sig vara). Således är det svårt för Sverok att ge stöd åt privata spelskapare. Situationen är snarast motsvarande Svenska Friidrottsförbundet: de kan stötta sina medlemsföreningar med tillgång till arenor och bidrag till sin verksamhet, men de kan inte stötta tillverkarna av sportskor och sportkläder annat än med bidragen till föreningarna som själva får köpa in de sportskor och kläder som de anser sig behöva. Men Svenska Friidrottsförbundet kan inte göra särskilt mycket, i alla fall inte på central nivå.

Vad Sverok kan göra, och har gjort vid några tillfällen, är att "stödköpa" en klase spel till sina föreningar. Huvudsakligen rör det sig då om distrikten som köper en bunte spel från mindre tillverkare för att dela ut till sina medlemmar, ibland som "lockvara" för att få medlemsföreningarna att sköta administrationen. Ett exempel är här senast, när Sverok köpte en klase "Spank the Monkey" och delade ut till de föreningar som röstade till riksmötet.

Det går säkerligen att berättiga skaparstöd genom prat om diverse kulturyttringar, men endast om medlemmarna, samhället i övrigt och spelskaparna är övertygade om att rollspelsskapande är konst. Och därom tvistar fortfarande de lärde, eller i alla fall du och jag.

 

[TomasHVM]

Re: Sveroks speciella roll

Det ligger ikke i en manglende evne til å hjelpe spillskaperne, fordi evnen ikke er avhengig av penger, men av politisk makt. Hjelpen Sverok kan gi, er å innse sin politiske makt, og bruke denne til å få staten til å støtte spillskaperne.

Dette vil i neste omgang komme Sveroks medlemmer til gode. De vil få flere og bedre svenske spill, uten at de går glipp av noen penger til sine klubber. Sverok bør innse denne sammenhengen, og sørge for at det blir gjort noe.

Man trenger heller ikke være enige om hva rollespill er for å gjøre dette. Den diskusjonen er irrelevant i denne sammenhengen. Det er heller ikke nødvendig med noen folkeavstemning om dette, siden det er statens embedsmenn som skal lytte til argumentene, og siden Sverok er en stor organisasjon (noe som gir demokratisk legitimitet til kravet om penger). Heller ikke er noen votering blant Sveroks medlemmer nødvendig. At Sverok utøver politisk press på vegne av rollespill-kulturen, er sikkert allerede et faktum.

Det som er viktig er å fortelle staten hvilke kvaliteter rollespillet har, på alle mulige måter (som hobby, underholdning, kunst, etc.), slik at vår argumentasjon utløser støtte. Det eneste som trengs for å få til dette, er at de som gjør det faktisk er enige med seg selv i hva de skal si, og at dette stemmer noenlunde med den faktiske virkeligheten. Det kan selv rollespillere få til.