entomophobiac
Low Prep High Play
För den som inte läst Harry Harrisons galna böcker om The Stainless Steel Rat, så tänkte jag ta ett målande citat ur den första short storyn:
Typ, det är poliser som försöker arrestera honom, men han slänger en gasbomb för att knocka dem (han dödar inte folk, typ som Batman).
Motorn på rymdskeppet exploderar, men han skjuter ut sig med den förberedda skytteln.
Det slog mig att det här skulle kunna bli en rätt intressant spelstil. Spelledaren beskriver dilemman och spelarna får—utifrån sina rollpersoners kriterier—beskriva hur de löser det. Tänker mig att du har ett antal färdigheter som i praktiken är kryssrutor och när du använt dig av en viss färdighet (eller kanske resurs?) så kryssar du för den och du kommer inte kunna lösa saker på exakt det sättet igen under den pågående spelkvällen.
Lösningar/resurser/färdigheter skulle vara sånt som "Explosives", "Flashy Spinning Martial Arts", "Third-World Starship Academy", och egentligen lite vad som helst, så länge det kan ge både lite bakgrundsinfo om rollpersonen och grovt beskriva en grupp av lösningar. (Har ibland tänkt att vi gör detta även i verkliga livet, typ, "När jag bodde i X/Pluggade Y/Jobbade med Z", som ett sätt att förklara vad vi kan eller vet.)
Helt enkelt: ett regelsystem där en moralisk kod och ett antal begränsade resurser egentligen utgör hela systemet, och där samberättande skapas av att spelarna får lösa situationer som hela tiden eskaleras.
Det här är bara en idé såklart, men min spontana känsla är att det är en cool idé!
Efter ett par böcker i den här stilen—och faktiskt redan i det här axplocket—så går det att skönja en stil. Ett dilemma presenteras, sedan löser diGriz det. Oftast för att han redan hade tänkt på att just precis det dilemmat skulle dyka upp. Inte helt sällan på ett mer eller mindre otippat sätt.When the office door opened suddenly I knew the game was up. It had been a money-maker — but it was all over. As the cop walked in I sat back in the chair and put on a happy grin. He had the same sombre expression and heavy foot that they all have — and the same lack of humour. I almost knew to the word what he was going to say before he uttered a syllable.
"James Bolivar diGriz I arrest you on the charge—"
I was waiting for the word charge, I thought it made a nice touch that way. As he said it I pressed the button that set off the charge of black powder in the ceiling, the crossbeam buckled and the three-ton safe dropped through right on the top of the cop's head. He squashed very nicely, thank you. The cloud of plaster dust settled and all I could see of him was one hand, slightly crumpled. It twitched a bit and the index finger pointed at me accusingly. His voice was a little muffled by the safe and sounded a bit annoyed. In fact he repeated himself a bit.
"On the charge of illegal entry, theft, forgery—"
He ran on like that for quite a while, it was an impressive list but I had heard it all before. I didn't let it interfere with my stuffing all the money from the desk drawers into my suitcase. The list ended with a new charge and I would swear on a stack of thousand credit notes that high that there was a hurt tone in his voice.
"In addition the charge of assaulting a police robot will be added to your record."
Typ, det är poliser som försöker arrestera honom, men han slänger en gasbomb för att knocka dem (han dödar inte folk, typ som Batman).
Motorn på rymdskeppet exploderar, men han skjuter ut sig med den förberedda skytteln.
Det slog mig att det här skulle kunna bli en rätt intressant spelstil. Spelledaren beskriver dilemman och spelarna får—utifrån sina rollpersoners kriterier—beskriva hur de löser det. Tänker mig att du har ett antal färdigheter som i praktiken är kryssrutor och när du använt dig av en viss färdighet (eller kanske resurs?) så kryssar du för den och du kommer inte kunna lösa saker på exakt det sättet igen under den pågående spelkvällen.
Lösningar/resurser/färdigheter skulle vara sånt som "Explosives", "Flashy Spinning Martial Arts", "Third-World Starship Academy", och egentligen lite vad som helst, så länge det kan ge både lite bakgrundsinfo om rollpersonen och grovt beskriva en grupp av lösningar. (Har ibland tänkt att vi gör detta även i verkliga livet, typ, "När jag bodde i X/Pluggade Y/Jobbade med Z", som ett sätt att förklara vad vi kan eller vet.)
Helt enkelt: ett regelsystem där en moralisk kod och ett antal begränsade resurser egentligen utgör hela systemet, och där samberättande skapas av att spelarna får lösa situationer som hela tiden eskaleras.
Det här är bara en idé såklart, men min spontana känsla är att det är en cool idé!