Björn Wärmedal
Björning Wheel
För några veckor sedan, när vi skulle påbörja ytterligare en kampanj i Mundana med någon slags äcklig hybrid av flera dåliga regelsystem, så satt vi och snackade Force Awakens medan en spelare som inte varit med på ett tag gjorde en ny rollperson.
Det slutade naturligtvis i att vi sket i Mundana och gjorde rollpersoner till WEG Star Wars (revised first edition, tror jag) istället. Nu minns jag inte namnen helt hundra, så jag kanske rättar mig själv senare. Men så här blev det.
Reeku Bodoak - mekaniker, pilot och scavenger ("Min gubbe är som Rey!") som är force sensitive utan att veta om det. Jag gjorde honom force sensitive för att försöka tvinga oss alla att hålla oss straight and narrow för en gångs skull. För att slippa dra ner mig i det mörka träsket, alltså. Hittills har det funkat! Flera sessioner in har vi fortfarande inte sprängt planeter, lierat oss med onda demoner, befriat mördargudar, genomfört folkmord, slaktat oskyldiga vittnen eller mördat sängliggande sjuka. En markant förbättring från normalen, med andra ord!
Ween - pilot, 120 cm lång (near human), motsatsen till socialt smidig och alltid med på att ta ett glas eller sju.
Doran - gruppens hjärna. Har faktiskt ett gäng kunskapsfärdigheter. Och tänker oftast innan han handlar.
Första sessionen, som var ganska kort.
Vi började på springande fot. Det var nämligen så att vi köpt ett rymdskepp av en hutt (som hen rekvirerat från någon annan, troligen mot dennes vilja) men missat några avbetalningar. Whatever ursäkter vi hade gick tydligen inte hem, så nu flydde vi hals över huvud genom gatorna i någon stad på Dantooine.
Tack vare Reekus eminenta hantering av en speeder var Ween tvungen att bränna nästan alla sina character points för att inte bli sönderskjuten. Oops.
Hur som helst så skakade vi av oss förföljarna och tog oss till den space port där det eminenta lilla fraktskeppet Happy Nugget stod parkerat. Där fanns tyvärr också ett gäng från tullen som inte riktigt var nöjda med vårt pappersarbete. Eller snarare inte så nöjda med det oklara ägandeskapet gällande skeppet.
En äldre kvinna vid namn Kenry och hennes muskulösa kompanjon kom till vår räddning och erbjöd oss att ta hand om tullproblemet mot att vi skjutsade henne dit hon ville. Naturligtvis tackade Reeku ja direkt, utan att rådgöra med de andra i gruppen.
Således var vi nu tvungna att köra henne till Telos IV, långt ute i Outer Rim. Det tog mer än en vecka. En vecka där våra tre karaktärer konstant grälade, because that's how we roll. Vi kallar oss alla tre för kapten över skutan, vilket uppenbarligen förvirrar både en och annan som har med oss att göra.
Andra sessionen
Seriously, Telos IV??? Vafan finns där?? Ingenting, visade det sig. Vi lämnade av tanten, som var uppenbart lättad att slippa vårt sällskap om än tacksam för skjutsen, på ett litet ställe som hette Angelbay Station. Hon möttes där av en gammal polare klädd i kåpa. Reeku fick lite konstiga vibbar av hela situationen, men tänkte inte mer på det.
Sen tog vi oss till centralorten för att försöka ragga jobb. På en ganska sunkig krog fick vi tag i en snubbe som ville ha hjälp. Han berättade att en av hans kompisar blivit oskyldigt fängslad och skulle behöva hjälp att komma ifrån häktet innan han skulle flyttas till en större anläggning med högre säkerhet. Vi förklarade vårt predikament - att Happy Nugget på något konstigt sätt blivit felaktigt anmäld som stulen - och vi kom överens om att hjälpa varann.
Således skulle vi nu befria en för oss okänd man vid namn Morark från det lokala häktet.
En otroligt genomtänkt plan (där ingen kom på att informera Doran om vad som pågick... Oops) sattes i rullning. Den gick ut på att Ween hackade datorn till häktet och startade brandlarmet, så att alla samlades på gården på byggnadens framsida, samtidigt som Reeku klättrade över muren och tog sig in i ventilationstrumman. Ween försökte också spränga en speeder på gatan som undanmanöver, men det gick tydligen sådär.
Väl där inne lokaliserade Reeku den man som skulle fritas, och passade på att släppa ut alla andra också. Det ledde tyvärr till den mindre meningsfulla följden att flera vakter fick sätta livet till när fångarna öppnat vapenskåpet.
Men mitt i eldstriden började staden bombas från ovan! Vi flydde naturligtvis fältet och lyckades lämna atmosfären med både våra egna liv i behåll, samt fyra personer vi hämtat i häktet: Morark, hans kompis Telko, en kvinna jag inte kommer ihåg namnet på och Jango (en con man som är spelarkaraktär).
Utanför atmosfären mötte vi dock tre stjärnkryssare som prompt upplyste oss om att vi skulle sänka sköldarna och docka i deras hangar för att bli genomsökta. När vi vägrade på artigaste möjliga sätt så sköt de sönder vår motor och vår gun turret. Väldigt oartigt. Så slutade denna session med att vi var fångna på en stjärnkryssare.
Tredje sessionen, som jag missade
Errr... jag vet inga detaljer, men kvinnan vi hade med oss leddes bort och vi sattes i en cell. Vi misstänker att hon var jedi. Eller nåt.
Sen kom Kenry och öppnade cellen åt oss. Tydligen var hon sith och smått road av hela situationen. Hon lämnade celldörren öppen och sa typ "lycka till."
Så. Knockade vakt. Sköt ut oss i nödkapsel, landade på isplanet, förfrös lite tår och fingrar, svor mycket, slogs lite mot en wampa (som soakar fett mycket skada, eftersom soak är baserat på strength), hittade gammal forskningsbas med pilot (som hette Tortor) som varit medvetslös i bactatank i tio år, hittade skeppet hon kommit dit med (en gunboat vid namn Kingfisher), tog det. Stack.
Fjärde sessionen, i tisdags
Vi flög mot Mon Cala och bestämde att vi måste varna republiken för att de blivit anfallna. Det är trots allt rätt sak att göra, och vi kanske kan få lite stålar och good will för det. I diskussionen om vilken version av berättelsen vi skulle dra bestämde vi för en gångs skull att hålla oss till sanningen! Det ni!
Så vi meddelade våra passagerare att vi skulle docka med en republikansk stjärnkryssare (efter att Tortor missuppfattat ett dåligt skämt från Ween som ett mordhot, vilket ökade spänningarna lite på skeppet). Morark och Telko tyckte inte om det här. De upplyste oss om att de minsann är efterlysta av republiken och om vi kommer i deras sällskap åker vi dit också. Ween hanterade situationen (dåligt) genom att förklara att de kan hålla käften och hålla sig gömda eller så kan han skjuta dem på fläcken. Det ökade också spänningen lite.
Doran, Ween och Jango gick ut för att tala med kaptenen. Vi hade bestämt oss för att Jango skulle snacka, så han berättar att vi var på Telos IV, planeten blev bombad, vi blev tillfångatagna men lyckades ("med lite list och mycket tur") att fly och sköt ut oss med nödkapslar. Osv. Han fick på inrådan av kaptenen förtydliga hur vi hade flytt, och berättade fullt uppriktigt att en kvinna vi hade skjutsat till Telos IV visat sig vara med fienden och hjälpte oss av okända skäl.
Tortor fick senare komma ut och styrka den del av historien hon varit med på, och intygade också föga smickrande att vi talade sanning för att vi visserligen var idioter men iaf ärliga idioter
Kaptenen bestämde att Kingfisher skulle lämnas på stjärnkryssaren (för att republiken kan återbörda den till sina allierade, Sriluu, som den tillhörde) och vi skulle få skjuts ned på planeten. En eventuell belöning till oss skulle förhandlas och meddelas vid senare tillfälle när våra uppgifter kunnat styrkas.
Morark och Telko var ju inte helt med på noterna här, visade det sig. De ville verkligen inte kliva av Kingfisher. Så de slängde av Reeku och Ween under vapenhot, sköt runt lite med skeppets kanoner i hangaren och flög sedan ut. Inte jättebra, men ingen klandrade oss för det trots allt. Vi lär ju ligga (ännu mer) pissigt till nästa gång vi träffar en hutt, däremot. De kände tydligen några såna.
Vi kom ned på Mon Cala iaf. Helskinnade men utan skepp. Reeku och Ween hittade naturligtvis en bar det första de gjorde. Väl där blev de (kanske inte helt ömsesidigt) bästa kompis med en man som hette Sylv (en till spelarkaraktär), som var väldigt kunnig i flera olika språk och kulturer och artigt stod ut med två fyllon som berättade om sina äventyr och käbblade med varann.
Doran och Jango tog tillfället i akt att smyga ifrån baren när deras kompanjoner blivit för fulla för att lägga märke till det. De gick istället till den kontakt som vi hänvisats till för att förhandla om en belöning. Resultatet blev ett mindre fraktskepp som tidigare nyligen blivit konfiskerat från ett gäng smugglare. Inklusive lite småsaker i lastrummet som vi kunde sälja för att få oss lite startkapital igen.
Vi registrerade ett företag vid namn Angelbay Logistics (namnet kom vi på tidigare, när vi funderade på cover story och tänkte att ingen kan kontrollera något som är registrerat på Telos IV...) som fick stå som skeppets ägare. Skeppet omdöptes till Rusty Wampa.
Sylv, som ändå mest är ute och ser sig om i galaxen och försöker återfinna sin tro, gick med på att följa med oss som del av besättningen. Rusty Wampa behövde tydligen två piloter, och eftersom Reeku kan behövas i maskinrummet också rekryterade vi Tortor. Hon var med på villkoret att första anhalt är Sriluu, så att hon får se sin hemvärld igen. Yay!
Efter att vi köpt på oss lite färsk fisk (Sriluu är en ökenvärld, så vi tänkte att det kan sälja ganska bra) och installerat en liten plastwampa och en liten plastbanta på Weens instrumentbräda begav vi oss sedemera ut i rymden igen!
Fortsättning följer nästa vecka
Det slutade naturligtvis i att vi sket i Mundana och gjorde rollpersoner till WEG Star Wars (revised first edition, tror jag) istället. Nu minns jag inte namnen helt hundra, så jag kanske rättar mig själv senare. Men så här blev det.
Reeku Bodoak - mekaniker, pilot och scavenger ("Min gubbe är som Rey!") som är force sensitive utan att veta om det. Jag gjorde honom force sensitive för att försöka tvinga oss alla att hålla oss straight and narrow för en gångs skull. För att slippa dra ner mig i det mörka träsket, alltså. Hittills har det funkat! Flera sessioner in har vi fortfarande inte sprängt planeter, lierat oss med onda demoner, befriat mördargudar, genomfört folkmord, slaktat oskyldiga vittnen eller mördat sängliggande sjuka. En markant förbättring från normalen, med andra ord!
Ween - pilot, 120 cm lång (near human), motsatsen till socialt smidig och alltid med på att ta ett glas eller sju.
Doran - gruppens hjärna. Har faktiskt ett gäng kunskapsfärdigheter. Och tänker oftast innan han handlar.
Första sessionen, som var ganska kort.
Vi började på springande fot. Det var nämligen så att vi köpt ett rymdskepp av en hutt (som hen rekvirerat från någon annan, troligen mot dennes vilja) men missat några avbetalningar. Whatever ursäkter vi hade gick tydligen inte hem, så nu flydde vi hals över huvud genom gatorna i någon stad på Dantooine.
Tack vare Reekus eminenta hantering av en speeder var Ween tvungen att bränna nästan alla sina character points för att inte bli sönderskjuten. Oops.
Hur som helst så skakade vi av oss förföljarna och tog oss till den space port där det eminenta lilla fraktskeppet Happy Nugget stod parkerat. Där fanns tyvärr också ett gäng från tullen som inte riktigt var nöjda med vårt pappersarbete. Eller snarare inte så nöjda med det oklara ägandeskapet gällande skeppet.
En äldre kvinna vid namn Kenry och hennes muskulösa kompanjon kom till vår räddning och erbjöd oss att ta hand om tullproblemet mot att vi skjutsade henne dit hon ville. Naturligtvis tackade Reeku ja direkt, utan att rådgöra med de andra i gruppen.
Således var vi nu tvungna att köra henne till Telos IV, långt ute i Outer Rim. Det tog mer än en vecka. En vecka där våra tre karaktärer konstant grälade, because that's how we roll. Vi kallar oss alla tre för kapten över skutan, vilket uppenbarligen förvirrar både en och annan som har med oss att göra.
Andra sessionen
Seriously, Telos IV??? Vafan finns där?? Ingenting, visade det sig. Vi lämnade av tanten, som var uppenbart lättad att slippa vårt sällskap om än tacksam för skjutsen, på ett litet ställe som hette Angelbay Station. Hon möttes där av en gammal polare klädd i kåpa. Reeku fick lite konstiga vibbar av hela situationen, men tänkte inte mer på det.
Sen tog vi oss till centralorten för att försöka ragga jobb. På en ganska sunkig krog fick vi tag i en snubbe som ville ha hjälp. Han berättade att en av hans kompisar blivit oskyldigt fängslad och skulle behöva hjälp att komma ifrån häktet innan han skulle flyttas till en större anläggning med högre säkerhet. Vi förklarade vårt predikament - att Happy Nugget på något konstigt sätt blivit felaktigt anmäld som stulen - och vi kom överens om att hjälpa varann.
Således skulle vi nu befria en för oss okänd man vid namn Morark från det lokala häktet.
En otroligt genomtänkt plan (där ingen kom på att informera Doran om vad som pågick... Oops) sattes i rullning. Den gick ut på att Ween hackade datorn till häktet och startade brandlarmet, så att alla samlades på gården på byggnadens framsida, samtidigt som Reeku klättrade över muren och tog sig in i ventilationstrumman. Ween försökte också spränga en speeder på gatan som undanmanöver, men det gick tydligen sådär.
Väl där inne lokaliserade Reeku den man som skulle fritas, och passade på att släppa ut alla andra också. Det ledde tyvärr till den mindre meningsfulla följden att flera vakter fick sätta livet till när fångarna öppnat vapenskåpet.
Men mitt i eldstriden började staden bombas från ovan! Vi flydde naturligtvis fältet och lyckades lämna atmosfären med både våra egna liv i behåll, samt fyra personer vi hämtat i häktet: Morark, hans kompis Telko, en kvinna jag inte kommer ihåg namnet på och Jango (en con man som är spelarkaraktär).
Utanför atmosfären mötte vi dock tre stjärnkryssare som prompt upplyste oss om att vi skulle sänka sköldarna och docka i deras hangar för att bli genomsökta. När vi vägrade på artigaste möjliga sätt så sköt de sönder vår motor och vår gun turret. Väldigt oartigt. Så slutade denna session med att vi var fångna på en stjärnkryssare.
Tredje sessionen, som jag missade
Errr... jag vet inga detaljer, men kvinnan vi hade med oss leddes bort och vi sattes i en cell. Vi misstänker att hon var jedi. Eller nåt.
Sen kom Kenry och öppnade cellen åt oss. Tydligen var hon sith och smått road av hela situationen. Hon lämnade celldörren öppen och sa typ "lycka till."
Så. Knockade vakt. Sköt ut oss i nödkapsel, landade på isplanet, förfrös lite tår och fingrar, svor mycket, slogs lite mot en wampa (som soakar fett mycket skada, eftersom soak är baserat på strength), hittade gammal forskningsbas med pilot (som hette Tortor) som varit medvetslös i bactatank i tio år, hittade skeppet hon kommit dit med (en gunboat vid namn Kingfisher), tog det. Stack.
Fjärde sessionen, i tisdags
Vi flög mot Mon Cala och bestämde att vi måste varna republiken för att de blivit anfallna. Det är trots allt rätt sak att göra, och vi kanske kan få lite stålar och good will för det. I diskussionen om vilken version av berättelsen vi skulle dra bestämde vi för en gångs skull att hålla oss till sanningen! Det ni!
Så vi meddelade våra passagerare att vi skulle docka med en republikansk stjärnkryssare (efter att Tortor missuppfattat ett dåligt skämt från Ween som ett mordhot, vilket ökade spänningarna lite på skeppet). Morark och Telko tyckte inte om det här. De upplyste oss om att de minsann är efterlysta av republiken och om vi kommer i deras sällskap åker vi dit också. Ween hanterade situationen (dåligt) genom att förklara att de kan hålla käften och hålla sig gömda eller så kan han skjuta dem på fläcken. Det ökade också spänningen lite.
Doran, Ween och Jango gick ut för att tala med kaptenen. Vi hade bestämt oss för att Jango skulle snacka, så han berättar att vi var på Telos IV, planeten blev bombad, vi blev tillfångatagna men lyckades ("med lite list och mycket tur") att fly och sköt ut oss med nödkapslar. Osv. Han fick på inrådan av kaptenen förtydliga hur vi hade flytt, och berättade fullt uppriktigt att en kvinna vi hade skjutsat till Telos IV visat sig vara med fienden och hjälpte oss av okända skäl.
Tortor fick senare komma ut och styrka den del av historien hon varit med på, och intygade också föga smickrande att vi talade sanning för att vi visserligen var idioter men iaf ärliga idioter
Kaptenen bestämde att Kingfisher skulle lämnas på stjärnkryssaren (för att republiken kan återbörda den till sina allierade, Sriluu, som den tillhörde) och vi skulle få skjuts ned på planeten. En eventuell belöning till oss skulle förhandlas och meddelas vid senare tillfälle när våra uppgifter kunnat styrkas.
Morark och Telko var ju inte helt med på noterna här, visade det sig. De ville verkligen inte kliva av Kingfisher. Så de slängde av Reeku och Ween under vapenhot, sköt runt lite med skeppets kanoner i hangaren och flög sedan ut. Inte jättebra, men ingen klandrade oss för det trots allt. Vi lär ju ligga (ännu mer) pissigt till nästa gång vi träffar en hutt, däremot. De kände tydligen några såna.
Vi kom ned på Mon Cala iaf. Helskinnade men utan skepp. Reeku och Ween hittade naturligtvis en bar det första de gjorde. Väl där blev de (kanske inte helt ömsesidigt) bästa kompis med en man som hette Sylv (en till spelarkaraktär), som var väldigt kunnig i flera olika språk och kulturer och artigt stod ut med två fyllon som berättade om sina äventyr och käbblade med varann.
Doran och Jango tog tillfället i akt att smyga ifrån baren när deras kompanjoner blivit för fulla för att lägga märke till det. De gick istället till den kontakt som vi hänvisats till för att förhandla om en belöning. Resultatet blev ett mindre fraktskepp som tidigare nyligen blivit konfiskerat från ett gäng smugglare. Inklusive lite småsaker i lastrummet som vi kunde sälja för att få oss lite startkapital igen.
Vi registrerade ett företag vid namn Angelbay Logistics (namnet kom vi på tidigare, när vi funderade på cover story och tänkte att ingen kan kontrollera något som är registrerat på Telos IV...) som fick stå som skeppets ägare. Skeppet omdöptes till Rusty Wampa.
Sylv, som ändå mest är ute och ser sig om i galaxen och försöker återfinna sin tro, gick med på att följa med oss som del av besättningen. Rusty Wampa behövde tydligen två piloter, och eftersom Reeku kan behövas i maskinrummet också rekryterade vi Tortor. Hon var med på villkoret att första anhalt är Sriluu, så att hon får se sin hemvärld igen. Yay!
Efter att vi köpt på oss lite färsk fisk (Sriluu är en ökenvärld, så vi tänkte att det kan sälja ganska bra) och installerat en liten plastwampa och en liten plastbanta på Weens instrumentbräda begav vi oss sedemera ut i rymden igen!
Fortsättning följer nästa vecka
