Nekromanti Star wars....

[Kimon]

Re: Ondskan

Du verkar snarare vilja peka tvärtom, att ståryn är en del av expositionen.

Närå. Jag säger bara att Episod IV är en riktigt bra film utan att Vaders sanna identitet är känd. Att den episoden är underhållande och intressant utan släktskapstwisten.

Och det är det som den mörka sidan handlar om: känslan hat, ilska, aggression, inte valet att slåss eller inte. För om det bara handlade om att slåss mot Vader så hade ju Luke fallit för den mörka sidan redan i luftduellen i A New Hope.

Det är de bägge delarna. Luke känner ju hatet mot Palpatine under konversationen på dödsstjärnan, så varför är det så viktigt för Palpatine att Luke använder sin sabel?

"Take your Jedi weapon! Use it. Strike me down with all of your hatred and your journey towards the dark side will be complete!"

Hade det räckt med att Luke bara kände hat så hade Palpatine vunnit redan under provocerandet.

 

[Krille]

Re: Ondskan

"Luke känner ju hatet mot Palpatine under konversationen på dödsstjärnan, så varför är det så viktigt för Palpatine att Luke använder sin sabel?"

Det är totalt oviktigt. Det viktiga är hatet, inte ljusvärjan. Hugget med ljusvärjan är bara symptomen på att hatet har svämmat över.

Ta hela dialogen där:

"You want this. The hate is swelling in you now! Take your weapon! Use it. Strike me down with all of your hatred and your journey towards the dark side will be complete!"
"No..."
"It is unavoidable. It is your destiny. You, like your father, are now mine!"
(min fetstil)

Poängen är helt enkelt att Luke håller emot sitt hat så länge som han inte anfaller Kejsaren. Det är inte hugget som utlöser hatet, det är hatet som utlöser hugget. Det är först när hatet är så stort att Luke hugger i vredesmod som det sista steget på resan mot mörkret inleds. Det är det som Kejsaren vill.

 

[Kimon]

Re: Ondskan

Det är totalt oviktigt. Det viktiga är hatet, inte ljusvärjan. Hugget med ljusvärjan är bara symptomen på att hatet har svämmat över.

Det är inte alls totalt oviktigt. Om det räckte med att Luke bara hatade kjesaren (men inte agerade på det) så hade kjesaren vunnit för länge sedan. Lukes hat mot kjesaren skiner igenom ganska tydligt i scenen i dödsstjärnan redan innan han anfaller Palpatine.

Poängen är helt enkelt att Luke håller emot sitt hat så länge som han inte anfaller Kejsaren.

Poängen är att Luke använder kraften i sitt hatiska sinnestillstånd och för att försöka skada Palpatine. Det är det som Palpatine försöker åstadkomma med sin provokation.

"You will know... when you are calm, at peace, passive. A Jedi uses the Force for knowledge and defense, never for attack."

Yoda vet...

 

[Krille]

Re: Ondskan

"Om det räckte med att Luke bara hatade kjesaren (men inte agerade på det)"

...så har hatet inte svämmat över, och därmed räcker det inte.

Fast vi kommer inte längre, va?

 

[Gordeg]

Begränsningen ligger nog inte i att spelvärlden är liten (för det är den inte) utan snarare i att det finns en ungefärlig tidslinje med viktiga händelser som alla redan vet om. Kalla det metaplot om du vill. Alla vet att Imperiet kommer att bygga en andra dödsstjärna för att ta över återstoden av galaxen, och att deras planer kommer att skita sig. Igen.
Känslan av att allt är förutbestämt kan störa några spelare.

Om spelledaren kan hantera tidslinjen på ett bra sätt fungerar det ändå.
Exempel:
En SW-kampanj utspelade sig mellan filmerna IV och V. Rollpersonerna hade sent omsider anslutit sig till upproret och visste att rebellernas hemliga bas fanns i Hoth-systemet. Vid ett tillfälle blev vi tillfångatagna av Imperiet och förhördes med hjälp av droger och tortyr. Vi trodde inte att vi avslöjat något, men vi kom inte ihåg allt som hänt under förhören. När Imperiet hittar och förstör basen på Hoth måste rollpersonerna ställa sig frågan om de bär en del av skulden...

Gordeg

 

[lasergreger]

Hmm, jag har sagt till mina spelare att den första som nämner namnen Solo, Luke eller Vader etc.. drar jag blod från med spelledarskärmen!
Ett stort steg i arbetet att inte få RP att känna sig instänga i "film världen" är, enligt mig detta, att få dem långt bort från dessa händelser. Värden är tillräckligt stor för att hjältarna skall kunna göra stora saker som inte ens påverkar eller påverkas av det som händer i filmerna/böckerna. När man som SL ser att spelarna ser på våran kampanj och inte på StarWarsFilmSpelet som Star Wars, då har man kanske lyckats?

 

[Troberg]

Hmm, jag har sagt till mina spelare att den första som nämner namnen Solo, Luke eller Vader etc.. drar jag blod från med spelledarskärmen!

Nja, Vader med sin roll som kejsarens högra hand och verkställande boss är väl en tillräckligt känd person i universat för att kunna nämnas?

 

[Mekanurg]

Re: Ondskan

Sådana konnotationer finns över huvud taget inte i Ringen. Där är det Frodo mot Ringen, och Frodo förlorar men undkommer med en hårsmån på grund av en hal liten före detting som biter av honom fingret. Där är ondskan hela tiden yttre och främmande som kan slås ner en gång för alla, till skillnad från Kraften i Star Wars, där ondskan är något som alla bär inom sig och som man konstant måste trycka tillbaka.

Jag vill bara påpeka att Tolkien låter Elrond och Gandalf tydligt säga att ondskan inte kan slås ner en gång för alla. När det gäller Boromir sägs det av någon vid besöket i Lorien att ondskan kommer dit med dem som bär den inom sig. Jag delar inte din uttolkning av Ringen. Både Denethor, Boromir och Saruman (för att inte tala om Turin Turambar i Första åldern) väljer självmant att gå fel väg på grund av ärelystnad eller maktambitioner. På samma sätt väljer Thorin Ekenskölde girighetens väg i Bilbo.

 

[Evert(in_sane)]

Starwars är en av mina absoluta favorit världar. Det är en härlig känsla att slänga sig in i Galaxen för att utföra sina uppdrag. Jag tycker nog att mitt favorit Starwars är D6 systemet, jag har även det levelbaserade D20 systemet, men jag tycker tyvärr inte så mycket om det. Levelbaserade rollspel är inte direkt min typ av rollspel.

 

[lasergreger]

Nja.. vi spelar 4000 år innan Slaget vid Yavin så nej Men det visste inte du! Men vad jag menar med det är att jag vill att mitt Star Wars skall ha helst ingen men i alla fall så lite så lite som möjligt med filmernas handling att göra. Dom har man sett och sett och sett och sett om och om igen... Det är dags för andra aväntyr och andra hjältar och bovar!

 

[Evert(in_sane)]

Jag håller med. Jag tycker inte att man känner sig begränsad i SW och LOTR världarna. Dom är såpass stora att man kan använda sig av dom utan att behöva blanda sig med i böckerna inklusive filmernas handling. Men jag förstår att man kan känna sig begränsad om man är helt inne på att följa handlingen i böckerna/filmerna.

 

[Äventyr]

Levelsystem är ofta rätt fåniga, men med vårt sätt att spela kanske jag inte är rätt man att uttala mig om det. Vi kör mest D6, och rätt löst tolkade regler. Dock, vilket måste tilläggas, anser jag att SW D6 har de klart bästa rollspelsreglerna - alla kategorier. Det är snabbt, enkelt, inte massa krångliga modifikationer och kryssanden, sina svagheter till trots.

SW D6 har dessutom en mängd intressanta sourcebooks och liknande, även om de får på fingrarna av WIzards på den punkten. Wizards böcker är trevligare att bläddra i - speciellt de inbundna, färgglada böckerna med glansigt papper och snygga omslag. Innehållet har också genomgående varit av högre klass på D20-varianten, om man undantar själva levelsystemet då.

/D

 

[DODswe4]

Starwars, finns olika SW spel D6 och D20 (dom jag känner till i alla fall) D6 spelades bara 2 gågner som test, det verkade okej, inga fel jag han störa mig på och inget riktigt bra jag han fästa mig vid. D20 riktigt sköna världar, men lite för mycket hack n slash spel, som dom flesta D20