Jo, jag är äntligen taggad! Efter några månaders arbetslöshet träffade jag idag en gammal klasskompis från gymnasiet i en liten designbutik på Davidshall i Malmö. Hon berättade att de ofta tar in hantverk och säljer på kommission och tyckte att det verkade spännande att titta på mina korsetter. Tanken slog mig där och då: Om hon är nyfiken så kanske andra också är det? Kan min hobby kanske till och med bli en väg ut ur arbetslösheten?
Jag brinner för historiska kläder i allmänhet och korsetter i synnerhet. Även om jag är nästan helt självlärd så har jag en god koll på både dräkthistoria och sömnad. Frågan är om det räcker? Frågan som bultar i mitt huvud just nu är "Är jag bra nog?" Kan jag sälja korsetter trots att jag har problem med dragningar? Jag vet att det i princip inte finns helt dragningsfria korsetter till försäljning inom kollektion, men jag har ändå komplex för det hela.
Trots det har jag nu bestämt mig. På måndag sticker jag till AF och pratar med deras starta-egetvägledare. Eleas har lovat att hjälpa mig fixa en svensk och en internationell hemsida och grundplåten för att få igång en verksamhet ligger enligt mina modesta beräkningar på mellan 10 och 15000, det mesta av det är kostnaden för en ny, snabbare och bättre symaskin. Det är pengar jag kan låna av honom och av min morfar på obestämd tid. Får jag starta egetbidrag beviljat av AF så kan jag i alla fall överleva medan jag startar upp.
Så, lugna mig nu, eller stressa för all del upp mig mer. Är det här en bra idé? Lever jag på sköra drömmar utan verklighetsförankring? Eller kan det här bli något på riktigt?
Jag tror ju knappast att jag kommer att kunna leva på det heltid, så jag ska fortsätta söka jobb vid sidan av. Jag lever lugnt på 8000 i månaden, men 16000 (staten tar i runda slängar hälften i egenavgifter och skatter) är fortfarande mycket att sälja för. Speciellt som butikerna ska ha sina kommissionspengar också...Men det är en början, och samtidigt som det kostar tid och pengar så blir materialet billigare när jag kan köpa det via firman.
Säg att en standardkorsett går på ungefär 3000 kr (det är ganska normalt pris, jag har kollat runt på vad måttsydda, inpassade korsetter kostar även internationellt). Om den säljs via butik så får jag ut 1500 av det. Materialet utan moms går då på runt 4-500 per styck. Det ger 1000 spänns vinst alltså. Varje korsett är ungefär 20 arbetstimmar.
Säg sedan att jag syr balkorsetter med broderier och stensättning och exklusiva detaljer för ungefär 5000:-, men att jag gör det på direktbeställning. Materialet för något sådant går antagligen på runt 1000-lappen, så det ger 4000 i vinst och säg 40 arbetstimmar.
Då måste jag sälja 12 standard och 1 special, eller 8 standard och 2 special för att komma upp i 16 000 per månad. Det är alltså 280/240 arbetstimmar per månad, att jämföra med 160 för en vanlig heltidsarbetande... Det säger sig självt att det inte kan gå att försörja sig helt på, speciellt inte till en början när jag antagligen inte ens kan kränga så många till villiga offer...eh... jag menar kunder. Senare kan jag förhoppningsvis sälja mer på direktbeställning och därmed få ner arbetsbördan, men ändå.
HJÄLP! Vad är det här för farligt och fantastisk äventyr jag håller på att kasta mig in i?!
Jag brinner för historiska kläder i allmänhet och korsetter i synnerhet. Även om jag är nästan helt självlärd så har jag en god koll på både dräkthistoria och sömnad. Frågan är om det räcker? Frågan som bultar i mitt huvud just nu är "Är jag bra nog?" Kan jag sälja korsetter trots att jag har problem med dragningar? Jag vet att det i princip inte finns helt dragningsfria korsetter till försäljning inom kollektion, men jag har ändå komplex för det hela.
Trots det har jag nu bestämt mig. På måndag sticker jag till AF och pratar med deras starta-egetvägledare. Eleas har lovat att hjälpa mig fixa en svensk och en internationell hemsida och grundplåten för att få igång en verksamhet ligger enligt mina modesta beräkningar på mellan 10 och 15000, det mesta av det är kostnaden för en ny, snabbare och bättre symaskin. Det är pengar jag kan låna av honom och av min morfar på obestämd tid. Får jag starta egetbidrag beviljat av AF så kan jag i alla fall överleva medan jag startar upp.
Så, lugna mig nu, eller stressa för all del upp mig mer. Är det här en bra idé? Lever jag på sköra drömmar utan verklighetsförankring? Eller kan det här bli något på riktigt?
Jag tror ju knappast att jag kommer att kunna leva på det heltid, så jag ska fortsätta söka jobb vid sidan av. Jag lever lugnt på 8000 i månaden, men 16000 (staten tar i runda slängar hälften i egenavgifter och skatter) är fortfarande mycket att sälja för. Speciellt som butikerna ska ha sina kommissionspengar också...Men det är en början, och samtidigt som det kostar tid och pengar så blir materialet billigare när jag kan köpa det via firman.
Säg att en standardkorsett går på ungefär 3000 kr (det är ganska normalt pris, jag har kollat runt på vad måttsydda, inpassade korsetter kostar även internationellt). Om den säljs via butik så får jag ut 1500 av det. Materialet utan moms går då på runt 4-500 per styck. Det ger 1000 spänns vinst alltså. Varje korsett är ungefär 20 arbetstimmar.
Säg sedan att jag syr balkorsetter med broderier och stensättning och exklusiva detaljer för ungefär 5000:-, men att jag gör det på direktbeställning. Materialet för något sådant går antagligen på runt 1000-lappen, så det ger 4000 i vinst och säg 40 arbetstimmar.
Då måste jag sälja 12 standard och 1 special, eller 8 standard och 2 special för att komma upp i 16 000 per månad. Det är alltså 280/240 arbetstimmar per månad, att jämföra med 160 för en vanlig heltidsarbetande... Det säger sig självt att det inte kan gå att försörja sig helt på, speciellt inte till en början när jag antagligen inte ens kan kränga så många till villiga offer...eh... jag menar kunder. Senare kan jag förhoppningsvis sälja mer på direktbeställning och därmed få ner arbetsbördan, men ändå.
HJÄLP! Vad är det här för farligt och fantastisk äventyr jag håller på att kasta mig in i?!