Efter att på julaftonen gett min fjortonåriga systerdotter ett rollspel och sett vad som hände, funderar jag på om det saknas nått i spelkonstruktionen.
Reaktionen var nämligen, lycka, bläddrande, huggandet av den ett år yngre kusinen, gå undan för att testa och strax efter komma frågande tillbaka.
"Morbror Gunnar, hur gör man?"
"Vad har du hunnit läsa?"
"Det här" *visar kapitelet om rollspel* följt av pedagogosik förklaring av min sambo hur spelande går till.
Varpå systerdottern frågade "vad resten av sidorna var till för?"
Följt av förklaring av kampanjvärldar och så vidare... och löfte om att rollspela dem om inte annat till nästa gång vi har tid.
Men vad jag saknade var ett tidigt testäventyr. Något basic, med färdiga karaktärer och enkla sl-anisningar. Har sett liknande varianter i spel. Så man skulle kunna få folk att testa snabbt och sedan tvinga dem att läsa vidare för att kunna spela mer...
Är det en dum idé?
Reaktionen var nämligen, lycka, bläddrande, huggandet av den ett år yngre kusinen, gå undan för att testa och strax efter komma frågande tillbaka.
"Morbror Gunnar, hur gör man?"
"Vad har du hunnit läsa?"
"Det här" *visar kapitelet om rollspel* följt av pedagogosik förklaring av min sambo hur spelande går till.
Varpå systerdottern frågade "vad resten av sidorna var till för?"
Följt av förklaring av kampanjvärldar och så vidare... och löfte om att rollspela dem om inte annat till nästa gång vi har tid.
Men vad jag saknade var ett tidigt testäventyr. Något basic, med färdiga karaktärer och enkla sl-anisningar. Har sett liknande varianter i spel. Så man skulle kunna få folk att testa snabbt och sedan tvinga dem att läsa vidare för att kunna spela mer...
Är det en dum idé?