Re: Men hallå...
"Vid ett tillfälle spelade vi en kasse snorigt rika inflytelserika personer: själv spelade jag en tös som hade ärvt en yakuza-liga plus en personlig förmögenhet som var tillräcklig för att underhålla ett slott på Hokkaido och köpa en taklägenhet i Tokyo i månaden enbart på räntan. Övriga rollpersoner var VDn för IBM-Fuji, USAs presidents säkerhetsrådgivare och chefen för utrikes säkerhetsoperationer i Ryssland - inte direkt fattiga personer eller personer utan inflytande, om man säger så. Det blev en sjuhelsickes actionfylld kampanj i jakt på några stulna ryska kärnvapen som höll på att leta sig till en japansk terrorgrupp.
Och jo, vi skaffade oss tvåhundra legosoldater, eller snarare yakuzans gäng, en kasse amerikanska SEALs och en rysk flygbas i Kurilerna med en kasse attackhelikoptrar. Det var röj i alla fall."
Låter kul, självklart finns det lösningar på "problemet" med för mycket pengar, som i det du beskriver här, där man helt enkelt ser till att kampanjen kräver att man har resurserna för att karaktärena skall bli involverade och kunna lösa uppgiften.
Jag tycker dock inte att det är där problemet med mycket pengar ligger. Problemet uppstår när man har planerat och snickrat på en serie med äventyr eller man precis har köpt och pluggat in neogames officiella äventyr, sen sätter man sig ner med sina spelare och gör rollpersoner också dycker problemet upp.
Det är inte lika lätt att motivera en kille med 987mile att göra ett inbrott på ett lab hos ett läkemedels företag för 2000 ecu...Det går säker förvrida historen på något sätt men det är inte lika lätt.
Kampanjer bör vara gjorda till rollpersonerna och inte tvärt om, men det blir allt för sällan så.
"Im just making this up as i go along."
