Do not underestimate the power of Nostalgia
"Jag är lite fundersam över att du väljer just EP 2 som inspirationskälla. Den filmen är, enligt mig, det bedrövligaste som gjorts inom SW. Att överhuvudtaget släppa igenom sån utpräglad dynga är svårt att greppa. Jag, i min bottenlösa naivitet, trodde att gamle Lucas kände något för sin skapelse men nu är man redigt desillusionerad."
Det blir lätt så när man växer upp.
Åkej, jag erkänner, det var elakt sagt. Men innan du spyr en massa galla över mig, betrakta de nya och gamla filmerna samtidigt, och försök ta av dig de nostalgiska glasögonen. Det är samma dramaturgi, det är samma dåliga skådespeleri, det är samma infantila matiné-äventyr, det är samma skämtsamhet (jawas, ewoker, C-3P0)... i princip ingenting har ändrats!
Utom på en kritisk punkt: publiken är tjugo år äldre.
Så hur kan det spela någon roll? Tja, du kan ju fråga dig själv samma fråga som jag ställde mig: vad hade det gjort för skillnad om jag hade varit tjugo år yngre och Star Wars hade varit helt nytt? Hade jag sett på den här filmen med snällare ögon? Jodå, det hade jag.
Och omvänt, vad hade hänt om den klassiska trilogin hade släppts för några år sedan för första gången? Hade jag varit lika positiv till dem? Förmodligen inte.
Så underskatta inte nostalgins kraft. Den har en mycket förledande egenskap: man tror att man tycker om något som egentligen är skräp, och man tror att man avskyr något annat trots att det är likadant.