Nekromanti Stiftelsen och Tiden/Jorden

[Saxifrage]

OBS: Lite spoiler-varning på nämnda böcker. Läs försiktigt.

Jag hör till dem som gärna höjer Asimovs Stiftelsetrilogi till skyarna, och därför var det med stor glädje jag kastade mig över fortsättningarna på trilogin, "Stiftelsen och Tiden" samt "Stiftelsen och Jorden". Efter att ha plöjt dem kan jag bara säga att intrycket är... blandat, av flera skäl. Dels tycker jag inte att Asimov har följt den linje som stakades ut i trilogin, utan har snurrat iväg på nån rörig historia med en "tredjepart" (Gaia) och längre fram ytterligare aktörer som förminskar hela den magnifika Seldonplanen till en parentes. Sen förvånades jag en smula av att Asimov slängt in en massa, eh, sex och snusk (fy!), som iofs inte behöver vara fel, men känns lite malplacerat i en annars rätt kylig SF-historia. Summa summarum är jag lite förvånad.

Är det någon annan Stiftelse-fan som fått samma intryck? Finns det kanske någon Asimovit där ute som kan reda ut begreppen och sprida lite ljus över de konstiga stilbrotten? Själv blev jag rätt besviken på de här så kallade fortsättningarna, som i sig är hyfsade historier men egentligen har rätt liten koppling till den ursprungliga trilogin och allt som jag gillade med den.

 

[Johan K]

De är bra !!

Oj !
Den serien är ju inte allt för dålig nä !!
Iof var det ett tag sedan som jag läste den serien, men ändå har jag en hel del possitiva minnen från den. Kanske ska ta & läsa den igen.

 

[Oldtimer]

Finns det kanske någon Asimovit där ute som kan reda ut begreppen och sprida lite ljus över de konstiga stilbrotten?

Jag tror att hela förklaringen stavas $$$.

/Mikael - som inte ens vill läsa de nya Stiftelse-romanerna.

 

[Hoel]

Tycker de sista böckerna knyter ihop hela historien på ett bra sätt. Om man börjar verkligt från början med stålgrottorna (eller nemesis, prologen) så är det en jävla. Stiftelseböckerna är bara en del av helheten. Man kan följa R daneel (minns jag namnet rätt?) hela vägen från han föds tills han dör.

I vilket fall. Som jag fått lära mig så är böckerna i ordning

Prolog: (årtal: svenskt utgivningsår)
Nemesis (Nemesis, 1991)
Robotromanerna:
The Caves of Steel (Stålgrottorna, 1978)
The Naked Sun (Den Nakna Solen, 1981)
The Robots of Dawn (Död Robot, 1985)
Robots and Empire (Den Okända Lagen, 1986)
Imperieromanerna:
Pebbel In the Sky (Förbjuden Värld, 1979)
The Stars, Like Dust (Världar i Krig, 1977)
The Currents of Space (Död Planet, 1974)
Stiftelseromanerna
Prelude to Foundation (Preludium till Stiftelsen, 1971)
Forward Foundation (Hari Seldon och Stiftelsen, 1994)
Foundation (Stiftelsen, 1970)
Foundation and Empire (Stiftelsen och Imperiet, 1971)
Second Foundation (Den Segrande Stiftelsen, 1983)
Foundation's Edge (Stiftelsen och Tiden, 1983)
Foundation and Earth (Stiftelsen och Jorden, 1987)
Epilog
The end of Eternity (Tidens Död, 1973)

Thats it, från jorden till jorden typ

Rätta mig om jag har skrivit fel
Mycket läsvärda varenda en

 

[Oldtimer]

Jag vet att han i efterhand skrev ihop alla sina berättelser till en episk berättelse. Långt i efterhand... En del tycker att han lyckades med det.

Om man tittar på de amerikanska upplagornas utgivningsår ser man hur otroligt mycket i efterhand det var:
The Caves of Steel (1954)
The Naked Sun (1957)
The Robots of Dawn (1983)
Robots and Empire (1985)
The Stars, Like Dust (1951)
The Currents of Space (1952)
Pebble in the Sky (1950) [Ja, den anses komma efter de andra två]
Prelude to Foundation (1988)
Forward the Foundation (1993)
Foundation (1951)
Foundation and Empire (1952)
Second Foundation (1953)
Foundation's Edge (1982)
Foundation and Earth (1986)

Här ser man att det skiljer åtskilliga decennier mellan den ursprungliga Stiflese-serien (och de två böckerna om robotdetektiven R Daneel samt de tre böckerna från det tidiga imperiet) och den "fortsättning" han skrev senare. Därav den stora skillnaden i både stil och berättelsens mål.

/Mikael

P.S. Du måste ha fel på det svenska utgivningsåret på "Den segrande stiftelsen" - jag läste även den i mina tidiga tonår.

 

[Warduke]

Jag har läst all delarna i själva Stftelsedelen, alltså inklusive Jorden och Tiden. Jag tycker de hänger hop väldigt bra och reagerade aldrig över några stilskillnader. Jag tycker också att berättelsen blir mer spännande för var bok så jag är glad att de alla finns. Och jag tycker knappast Hari Seldon är nån parentes med tanke på att han själv väl tar upp 2-3 böcker eller så.

 

[Johan K]

Bra, den listan har jag letat efter...

Aha !!
Den listan över de böckerna har jag längtat efter...
Är lite lätt lat, så jag har inte orkat leta upp vad böckerna heter & vilken ordning de kommder i...

 

[Hoel]

Re: Bra, den listan har jag letat efter...

Den står med i vissa utgåvor av stiftelseböckerna, framförallt tidens död...

 

[Saxifrage]

Och jag tycker knappast Hari Seldon är nån parentes med tanke på att han själv väl tar upp 2-3 böcker eller så.

Jovisst, men jag menar att Seldon har rätt liten betydelse för utvecklingen i de böcker jag nämnde. Vilket känns lite underligt eftersom han, som du säger, dominerar de föregående romanerna.

Dock har jag insett att storyn om Stiftelsen bara är en liten del av Asimovs betydligt större romanvärld, som det reddes ut i ett inlägg nedanför. Om det var tänkt så från början kan man ju fråga sig, men med det i bakhuvudet blir det mer naturligt att vidga vyerna bortom Seldonplanens röda och blå linjer. Men lite trist tycker jag att det är, för det ursprungliga spåret i Stiftelsen kändes mycket coolare än nån konspiratorisk robot på en asteroid. Det sista är dock en personlig åsikt, och jag antar att jag borde läsa fler böcker av Asimov för att uppskatta helheten.

 

[Saxifrage]

OK, där föll det på plats en del. Tack! Jag antar att jag har en del mer att läsa, om jag orkar. Jag misstänkte att Asimov blandat in element från sina övriga romaner i de senare delarna av Stiftelsen, trots allt hade ju gubben nästan copyright på en del idéer (robotikens lagar och annat). Ändå tycker jag att det hade varit ballare att läsa en mer sammanhållen romansvit om Stiftelsen. Seldonplanen är ju bland det häftigaste som någon har hittat på!

Tack för upplysningen.

 

[Oldtimer]

Jag har läst all delarna i själva Stftelsedelen, alltså inklusive Jorden och Tiden. Jag tycker de hänger hop väldigt bra och reagerade aldrig över några stilskillnader.

Jo, jag har läst alla böckerna på listan, men just de tre ursprungliga delarna om Stiftelsen läste jag när jag var 13-14 år och fångades av totalt. När det sedan kommer nya delar 20-25 år senare som förfjuttar hela Seldon-planen, blir jag helt naturligt lite besviken. Kanske är de bra om man läser dem allihop i ett svep.

/Mikael

 

[Troberg]

Jo, jag har läst alla böckerna på listan, men just de tre ursprungliga delarna om Stiftelsen läste jag när jag var 13-14 år och fångades av totalt. När det sedan kommer nya delar 20-25 år senare som förfjuttar hela Seldon-planen, blir jag helt naturligt lite besviken.

Tja, om det hade kommit böcker 20 år senare som inte rörde om lite i grytan, hur billigt hade inte det varit?

 

[Oldtimer]

Tja, om det hade kommit böcker 20 år senare som inte rörde om lite i grytan, hur billigt hade inte det varit?

Kanske det, men jag hade nog föredragit att hans nya böcker haft lite nya historier istället för att "förstöra" min favorithistoria.

/Mikael

 

[chrull]

Nybörjarguide.

Om jag ska börja läsa om stiftelsen och inte läst en enda asimovbok innan, vilken ska jag börja med?
Och jag har än så länge egentligen bara planen att läsa EN bok...

Ska det läsas på svenska eller engelska?