Nekromanti Stigarnas bok

[Vitulv]

"Bredvid en liten bäck som ringlar sig ner från klippan i skogen finns en sten som någon har huggit i med mejsel och slägga. Stenen föreställer något som är synnerligen sällsamt och besynnerligt att finna i en skog. Den föreställer en kvinna med stor byst och den havandes buk. Vi barn såg den när vi lekte där - vid bäcken, vid klippan. Med ens förtrollades vi av den lilla kvinnans gestalt. Hon var vacker och moderlig tyckte vi, och hennes ansikte strålade av godhet.

Så blev vi givetvis hänförda när en dag, då solens strålar sken som klarast genom trädens gröna vårtak, det plötsligt började porla mjölk ur kvinnans modersbröst. Det var söt och ljummen mjölk som rann längs den solvarma stenen. Vi diade likt lystna vargungar vid vår stenmoders ljuver. Sedan somnade vi runt henne i gläntans mjuka silvermossa.

När vi vaknade var det mörkt, men en ensam månstrimma lät oss beskåda moderns ansikte i skogsnatten. Vi var nu tre, där fyra barn somnat. Sigjors hår bleknade och är sedan den natten vitt som vansinnets snö. Jorn gråter varje natt, men så är det också de enda ljud som lämnar hans förvridna ansikte. Hans mor försöker trösta honom, men även hon gråter i takt med att hopplösheten växer. Jag tror hans far kommer sätta honom till vargarna i hopp om att en dag kunna glömma sin son som förlorade sitt vett en mörk solviggsnatt."

Skulle det fungera med den här typen av stämningstexter till Förtrollande Platser/Stigarnas bok? För lång? För kort? Skall den kompletteras med bilder, beskrivande text och spelvärden?

/Vulf

 

[Vitulv]

Ett par frågor till

Hur uppfattade ni stämningstexten? Vad fick ni för ideér? Hur skulle ni bygga vidare på uppslaget?

/Vulf

 

[Foggmock]

Den var schysst. Liten anmärkning på att det bör benämnas "stor byst" och inte stora byst.

Av vilken anledning är det som du frågar? Ska du skicka den till RM och hoppas få skriva Stigarnas bok? Eller har du redan fått i uppdrag att skriva den?

Foggmock - snokar

 

[Johan K]

För kort var den ju absolut inte... & ja, det vore ju trevligt med nån liten bild, dock bör inte bilden vara så iögonfallande så att det tar över texten.
Känns inte direkt som det beöhvs sättas några värden lelr liknande heller, sånt kan man ju fixa själv..

 

[Vitulv]

Liten anmärkning på att det bör benämnas "stor byst" och inte stora byst.

Ah, tack.

Av vilken anledning är det som du frågar? Ska du skicka den till RM och hoppas få skriva Stigarnas bok? Eller har du redan fått i uppdrag att skriva den?

Ingen speciell anledning. Bara att den är en produkt som jag vill skall diskuteras så att vi fans har någon möjlighet att påverka Riotminds. Både hur den skall utformas och skynda på dem lite

/Vulf

 

[Foggmock]

Ah, tack.

np, m8.

Bara att den är en produkt som jag vill skall diskuteras så att vi fans har någon möjlighet att påverka Riotminds.

Tja, jag tror nog att deras eget forum avlyssnas flitigare.

och skynda på dem lite

Faen, nu måste ju jag börja skriva också. Måste leta upp kvädet jag skrev på väg upp till Dancon. Tänkte bygga ut den där trollmamman som gör kläder av spindelväv och flyr solen strålar...

 

[Vitulv]

Tja, jag tror nog att deras eget forum avlyssnas flitigare.

Mmm, men jag trivs inget vidare där.

Ös på med fler stämningstexter i den här tråden vettja, låt oss göra den till en mastodont som man kan gå in och plocka från i efterhand när man behöver någon ball idé till ett äventyr.

/Vulf

 

[Foggmock]

Mmm, men jag trivs inget vidare där.

Inte jag heller... (kul anekdot: när jag markerat texten och högerklickade för att kopiera kom jag åt "Search" istället för "Copy text, och hamnade hos Google. Första sökresultatet? Starcraftdiskussion på Gamingeye.. Whiskey Tango Foxtrot?)

Ös på med fler stämningstexter i den här tråden vettja, låt oss göra den till en mastodont som man kan gå in och plocka från i efterhand när man behöver någon ball idé till ett äventyr.

En god idé värdig kungens egna rådgivare.

 

[Mattis]

Som svar på din första fråga; ja. Det är med sådana här texter jag vill se en bok fylld av. Längden spelar i stort sett ingen roll, vissa kan vara långa, vissa kan vara korta, vissa kan vara som den här. Bilder är en självklarhet, på just den här så är motivet ganska självklart.

Foggmock: Skriv ner din! Den låter spännande som attans.

 

[Foggmock]

Här är iallafall kvädet:

Bakom mossbeklädd sten och dimhöljt stup
Lurar nånting i det dunklaste djup
En trollmor där sitter med fyra barn
Syr på en skrud utav spindelgarn
Genom träden sig solen silar så mjukt
Och träffar så jorden likt glittrande spjut
Trollmor hon skyndar och säger som så
När solen går upp är det hög tid att gå

...får se när jag får tid och inspiration att skriva ner den riktiga historien om trolldamen.

 

[walium]

Re: Ett par frågor till

Jag som trodde att alla storbystade modersgestalter var goda.

Hursomhelst var det en mycket bra text. Jag stödjer helt konceptet bakom "Stigarnas bok" som hade passat som handen i handsken till Trudvang. Låt mig bara duscha och klä på mig lite kläder så ska vi se om jag inte kan trolla fram någon form av stämningstexter.

För övrigt är det kul att du börjat återvända hit igen. Det blir liksom inga schyssta Trudvang-diskussioner utan dig. Istället snor den onda Han åt sig hela forumet med sina smarta inlägg om tidigare utgåvor av DoD.

 

[walium]

Tafte Rävtand hade funnit en tacksam grupp lyssnare ibland gårdens ungfolk. Han höll hov så nära elden som möjligt för att värma sina frusna och värkande leder. På karakteristiskt vis smackade han med munnen och förde tungan över sin enda och sneda tand.
- Jo ser ni små piltar. Jag kan förtälja eder både ett och annat om hur tingena var förre både Storme och di dära skränpellarna ifrån väster. När det här var trollens och mörkrets land.
De närvarande lutade sig närmare med uppspärrade ögon och öron. Taftes spottloska träffade elden med ett fräsande.
- Jo ser ni, trollens andekonster rymmer kraft än i våra dagar, om man känner till knepen och hemligheterna.
Tafte lyfte fram ett uråldrigt, gulnat och sprucket ben som hängde runt hans magra och rynkiga hals i ett lädersnöre. I eldens sken kunde man se runor som var inristade i benet. Tafte såg sig belåtet omkring och spände ut bröstet.
- Det här har jag ifrån min gammelmormor som fick det ifrån sin mor ända tillbaka till världens begynnelse. Detta ser ni är ett fingerben ifrån den störste av trollkämpar Hastaur Ögonslukare!
Ett sus gick genom åhörarna och några av de mindre barnen kröp närmare de som var äldre.
- Mycket kraft ryms i detta ben vill jag lova. För de som vet de rätt kraftorden på trollspråket förstås.
Tafte började mumla något otydbart med dov stämma och plötsligt tycktes eldens lågor stegra sig och anta märkliga former.
- Tafte, din fyllhund! Sluta upp med de där dumheterna om kom hit och gör lite nytta istället för att skrämma de stackars barnen med dina dumheter!
Husmors myndiga röst lade lock på stämningen. Tafte började mumla väl igenkännbara svordomar och elden tycktes med ens inte lika skrämmande längre. Med knakande knän reste han sig upp och hasade iväg för att göra sig förtjänt av kvällsvarden.

 

[Foggmock]

Vita modern. Det är så hon kallas av de människor som tar sig genom skogen och ibland ser skymtar av henne. Namnet ter sig självklart, då hon nästan alltid ses i sällskap med fyra trollungar. Som vanligt med troll kan man inte veta om alla är hennes, eller om hon bara tar hand om dem på grund av någon abnorm modersinstinkt. De få gånger jag har vågat mig nära henne har hon aldrig visat något tecken på aggression. Beskyddarinstinkten för de små måste vara alltför stark för att hon ska våga riskera något. Den andra delen av sitt tillmäle har hon fått av sina underliga kläder. Somliga säger att de är i lenaste silke, andra att det måste vara linne. Själv så är jag minsann säker på att hon har på sig spindelväv. På ett nästan slumpvist sätt är tjocka, sega trådar lindade runt hennes kropp.

Ungarna hennes visar alltid en djup tillgivenhet de gånger man får tid att iaktta dem lugnt på avstånd. Jag minns särskilt en skymning i vintras, då jag stod på motsatt sida av en tjärn och tittade på när hon tvättade deras kläder. Renlighet hos troll har jag aldrig stött på förut, och jag har sett ett par i mina dagar. En av ungarna råkade halka ner från en sten och blev alldeles plaskvåt. Skakandes värmdes han så av modern och sina syskon. Han - eller hon, det var rätt mörkt - såg ut att njuta mer av kontakten än av att bli återuppvärmd. Så snart ungen var återställd blev samtliga ungar rejält uppläxade av modern. Vad hon sade hörde jag klart och tydligt, men jag förstod inte ett ord. Trolliska har jag hört förr, men den här var annorlunda. Den klingade nästan... vackert. Inte alls lika brutal och primitiv som den trolliskan de smutsiga barbariska rövartrollen talar.

--

Och där tröt min inspiration för ikväll, trots att jag sitter och lyssnar på Otyg

Jag funderar på att låta ungarna i själva verket vara människor eller halvtroll som satts ut till vargarna eller på annat sätt kommit bort från civilisationen. Personen som talar är en av den lokala stormannens skogvaktare och skogshuggare, som har anledning att vistas mycket ute i skogen. Han kan på något sätt utveckla ett tyst förhållande till Vita modern, och kanske låta dem växla blickar då och då. Jo, nog känner de igen varandra. Hon låtsas dock inte om nånting inför sina ungar, och vet att om skogvaktaren velat skada henne hade han klarat det för länge sedan med sin båge. Dessutom kan man låta honom upptäcka en femte unge någon dag, den nyaste i skaran...

Finns ett par ordval jag funderar på, men i övrigt är jag nöjd med stämningen i språket.