Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
"Bredvid en liten bäck som ringlar sig ner från klippan i skogen finns en sten som någon har huggit i med mejsel och slägga. Stenen föreställer något som är synnerligen sällsamt och besynnerligt att finna i en skog. Den föreställer en kvinna med stor byst och den havandes buk. Vi barn såg den när vi lekte där - vid bäcken, vid klippan. Med ens förtrollades vi av den lilla kvinnans gestalt. Hon var vacker och moderlig tyckte vi, och hennes ansikte strålade av godhet.
Så blev vi givetvis hänförda när en dag, då solens strålar sken som klarast genom trädens gröna vårtak, det plötsligt började porla mjölk ur kvinnans modersbröst. Det var söt och ljummen mjölk som rann längs den solvarma stenen. Vi diade likt lystna vargungar vid vår stenmoders ljuver. Sedan somnade vi runt henne i gläntans mjuka silvermossa.
När vi vaknade var det mörkt, men en ensam månstrimma lät oss beskåda moderns ansikte i skogsnatten. Vi var nu tre, där fyra barn somnat. Sigjors hår bleknade och är sedan den natten vitt som vansinnets snö. Jorn gråter varje natt, men så är det också de enda ljud som lämnar hans förvridna ansikte. Hans mor försöker trösta honom, men även hon gråter i takt med att hopplösheten växer. Jag tror hans far kommer sätta honom till vargarna i hopp om att en dag kunna glömma sin son som förlorade sitt vett en mörk solviggsnatt."
Skulle det fungera med den här typen av stämningstexter till Förtrollande Platser/Stigarnas bok? För lång? För kort? Skall den kompletteras med bilder, beskrivande text och spelvärden?
/Vulf
Så blev vi givetvis hänförda när en dag, då solens strålar sken som klarast genom trädens gröna vårtak, det plötsligt började porla mjölk ur kvinnans modersbröst. Det var söt och ljummen mjölk som rann längs den solvarma stenen. Vi diade likt lystna vargungar vid vår stenmoders ljuver. Sedan somnade vi runt henne i gläntans mjuka silvermossa.
När vi vaknade var det mörkt, men en ensam månstrimma lät oss beskåda moderns ansikte i skogsnatten. Vi var nu tre, där fyra barn somnat. Sigjors hår bleknade och är sedan den natten vitt som vansinnets snö. Jorn gråter varje natt, men så är det också de enda ljud som lämnar hans förvridna ansikte. Hans mor försöker trösta honom, men även hon gråter i takt med att hopplösheten växer. Jag tror hans far kommer sätta honom till vargarna i hopp om att en dag kunna glömma sin son som förlorade sitt vett en mörk solviggsnatt."
Skulle det fungera med den här typen av stämningstexter till Förtrollande Platser/Stigarnas bok? För lång? För kort? Skall den kompletteras med bilder, beskrivande text och spelvärden?
/Vulf