Re: Tankar ang. själar [Spoiler: Mina Spelare]
Du uppmanade längre ned i tråden till trådkapning...
Jag och Fahnen råkade diskutera lite grann kring själar och vad som händer med döda varelsers själar på IRC härförleden, och som det faller sig har jag inte stängt det IRC-fönstret än...
så jag tänkte spara en massa tid genom att helt sonika päjsta in vår IRC-diskussion i den här tråden. Nej, vem försöker jag lura - jag är bara övernaturligt jävla lat, helt enkelt, och orkar inte formulera om allt vi diskuterade. Jag hoppas det hela trots formatet ska kunna erbjuda några matnyttiga tankar i själafrågan.
Så here goes:
<Fahnen> I mitt mundana kan själar utplånas, förövrigt. Har för mig att det är skapligt svårt i ditt mundana?
<Ym> yeah, men det kan göras
<Ym> eller...det är osäkert om det kan göras
<Ym> så till vida, att skillnaden mellan själslig utplåning och To Go Beyond inte är utforskad, and never will be
<Fahnen> Mjo lite så är det för mig också nog. Men själar kan försvinna från mundana oåterkalligt på något vis iaf. Den sanna döden lite så
<Ym> det förefaller som att, en del döda själar, särskilt de som trott starkt på gud/gudar, helt lämnar Mundanas psykosfär och går vidare till ett okänt öde bortom världen
<Ym> oåterkalleligt och för evigt
<Fahnen> Mhm, något sånt tänker jag med
<Fahnen> Har egentligen inte rett ut det hela
<Ym> sedan finns det själar som bara bleknar bort på andeplanet, eller slukas av demoner (eller utplånas av gudar/Thizara, som Alariel gjorde i mitt Mundana...)
<Ym> om dessa medvetanden fullständigt utplånas eller bara går samma väg som de själar som försvunnit bortom
<Ym> det vet ingen
<Ym> men demoner drar ju på något sätt kraft ur själar de slukar.
<Ym> vilket inte utesluter att medvetandet på något sätt lever vidare någonstans, but we'll never know.
<Fahnen> I av blod komna finns en demon som blivit fastsatt i en "sten" utav ett mäktigare väsen någon gång i urtiden
<Ym> mmhmm?
<Fahnen> Han har slukat själar som inte förintats utan blivit en del utav honom
<Ym> ah, mm
<Fahnen> Därför har hans natur ändrats och han har skaffat sig som livsmål att vakta stenarna. Hans mänskliga delar kräver en uppgift liksom
<Ym> jag har ingen aning om det hade kunnat hända i mitt Mundana
<Ym> själar kan bevisligen växa samman, eftersom Arkontens uppenbarligen gjort det
<Ym> men ett ofött barns själ avknoppas inte från moderns, utan uppstår ur tomma intet
<Fahnen> Jag är inte heller helt säker på det hela, men jag tänkte att det kunde ge en synvinkel på saken
<Ym> spontant...
<Ym> skulle jag nog köra på att i 999 fall av 1000 då en demon slukar en själ är den själen borta för alltid, utplånad eller hädangången
<Ym> men -om- själen är stark nog att vägra bli utplånad/gå hädan...
<Ym> så kan dess medvetande överleva som en del av demonens, med nån slags avlägsen möjlighet att i framtiden bli sig självt igen.
<Fahnen> Ärligt talat jag har ingen anning om vad jag tror om det hela
<Ym> this would almost certainly be the case om en demon slukade en draksjäl tex, eftersom drakarna är odödliga och bundna till världen.
<Fahnen> Själar, andeplanet, planter, universum demoner och gudar är förvisso några utav de intressantaste områdena men också några utav de svåraste eftersom ämnen är lite ogripbara
<Ym> in fact, draksjälarna är så sega att de allra flesta demoner skulle förtäras inifrån av drakens medvetande ganska fort
<Fahnen> I mitt mundana äter inte demoner drakar
<Fahnen> De äter själar, andar, andra demoner och sånt
<Fahnen> De äter inte heller gudar
<Ym> sannolikt inte i mitt heller, men det är mer av rent praktiska skäl - drakar är farliga. de -hade- kunnat göra det, för drakar är psykotropiska väsen.
<Fahnen> Kanske därför att drakar/gudar är så kraftfulla att det hotar demonen?
<Ym> däremot -kan- demoner nog inte äta teotropiska varelser
<Fahnen> Gudar är förövrigt mitt mundanas fuskigaste varelser. Även den minsta och minst betydliga guden i hela världen kan inte dö
<Fahnen> Eller bli dödad
<Fahnen> Gudar kan tyna bort
<Ym> dö och dö
<Ym> gudar i mitt Mundana kan bli besegrade, och till synes dö.
<Ym> men det kräver i regel att de är extremt förminskade och försvagade, att alla deras tillbedjare är borta
<Fahnen> Eller dödar man en gud krävs MASSOR energi och skulle få kosmiska effekter. Typ utlösa en supernova eller så... så man dödar inte gudar om man inte är totalt knäpp
<Fahnen> Tror jag...
<Ym> under den omständigheten är det nog inte så att deras medvetande utplånas, man kanske kan skönja i mitt MUndana-spåneri att jag inte gillar det konceptet öht, eftersom det är så fucking deprimerande
<Ym> utan snarare går de väl the way of Morgoth
<Ym> och kan återvända när världen blir ogjord
<Fahnen> Men å andra sidan har en gud lagt ner en del utav sig själv i en rp i min kampanj och är hysterisk rädd att någon annan gud/mäktig varelse skall upptäcka detta. Så på något vis är den försvagad och kanske dödlig liksom sin bärare?
<Ym> 'fallna' gudar i mitt Mundana har vid två tillfällen transformerats till psykotropiska väsen, dock
<Ym> det ena scenariet är fucking old, spelade det för typ tio år sedan, det kanske inte är canon
<Ym> men det andra är Nanórgona
<Ym> som först -gjorde- sig till en gud med kraft från en eterseglare...
<Ym> ...för att sedan åter berövas sin gudastatus av Ishmet med Andens sten.
<Ym> apoteos är ju en möjlighet
<Ym> och kan nya gudar -uppstå-, måste rimligen gamla gudar kunna gå hädan, på något sätt.
<Ym> drakarnas antal är ju konstant, det uppstår aldrig några nya.
<Fahnen> Mhm
<Ym> så det mejkar sense att drakarna är eviga, på sätt och vis
<Ym> men eftersom nya gudar kan födas
<Ym> så MÅSTE gudar kunna försvinna
<Ym> jag tror att, även om Andens sten var mäktig bortom allt förstånd, så bröt den inte mot Vävarens lagar
<Ym> så...om Nanórgona kunde berövas sin gudastatus, måste andra gudar också kunna det
<Fahnen> Jo gudar kan försvinna men inte dö tror jag
<Ym> på samma sätt som en psykotropiska varelse kan bli en gud, kan en gud alltså bli en psykotropisk varelse
<Ym> och som en psykotropisk varelse borde en gud kunna gå hädan, den väg andra psykotropiska varelser går.
<Ym> OM psykotropiska väsen kan utplånas fullständigt, kan gudar således också det.
<Ym> fast jag vågar spontant gissa att alla gudar som blivit psykotropiska varelser har behållit något av sin kraft; odödlighet, till exempel.
<Ym> in short
<Ym> så leder detta mig till uppfattningen att gudar sannolikt -kan- dö i mitt Mundana
<Ym> men med 'dö' menar jag då inte tvunget utplåning, utan lika gärna ett okänt öde bortom världen.
<Ym> och kan gudar som fallit och blivit psykotropiska dö...
<Ym> så borde sanna gudar också kunna det
<Ym> men det borde ju krävas något verkligt extraordinärt för att ta dem av daga för gott
<Ym> i Xinus fall tex, hade du ju behövt döda samtliga avatarer, annars kommer guden förr eller senare återhämta sig.
<Fahnen> Mhm
<Ym> sedan är det något med gudar i mitt Mundana
<Ym> som verkar göra dem mindre påtagliga ju mäktigare de är
<Ym> lägre gudar uppenbarar sig av och till i fysisk form på Mundana liksom, och Thizara tenderar att kunna finna dem på andeplanet om hon letar länge nog
<Ym> men hon har aldrig ens kunnat bekräfta att Daak eller Mhîm överhuvudtaget existerar, och till Vävaren hittade hon bara med hjälp av en kamorf som utforskat Mundanas hemligheter i 20 000 år, och en älva som Vävaren själv välsignat
<Fahnen> Jo men så är det för mitt mundana med
<Ym> äldre gudar verkar också mer påtagliga än de som fått makt under de senaste årtusendena, av någon anledning...Dibuk, Adrammelech och Xinu var liksom stora gudar i eonens början och behåller på något sätt spår av sin forna awesomeness
<Ym> samtidigt som de är mer benägna att på något sätt ingripa i skeenden
<Fahnen> Noxo har laget ner en bit utav sin själ i en rp men Daak har inte gjort något alls
<Ym> medan Daak och Mhîm aldrig hörs av överhuvudtaget, annat än på sätt så subtila att de lika gärna kan misstas för slump.
<Ym> när Sällskapet nu attackerar Jargien i min kampanj, kommer Abraxes förstås ingripa...
<Ym> men Daak kommer, vad det -verkar- iallafall, inte att lyfta ett finger ens när Jargien håller på att falla
<Ym> -utom- möjligtvis när Adrammelech sätter sin plan i verket och försöker ta över Daakkyrkan.
<Ym> då kan jag tänka mig att Daak sänder änglar till jargiens försvar.
<Ym> på samma sätt...jag berättade för länge sedan att jag tänker chocka spelarna genom att låta princepen av Merun mörda två riddersdamer i Nicoz tjänst
<Ym> förlåt, mörda väpnaren och låta riddersdamen överleva med utstuckna ögon eller nåt
<Ym> normalt sett kan Thizara hitta döda personers själar på andeplanet många timmar efter deras död
<Ym> men Miannis själ kommer hon inte kunna hitta.
<Ym> den är spårlöst försvunnen bara någon timme efter att flickan dött
<Ym> och en annan riddare, den luttrade Sir Haukon, kommer bara konstatera 'ge upp, Thizara. Hon var troende, hennes själ tillhör Daak. Du kommer aldrig att hitta henne'.
<Ym> alternativt slänger jag in drakväktaren Kumbanigash i stället, som mer dramatiskt får konstatera: "Den vite fursten har tagit det som tillkommer honom. Hon har gått bortom, inte ens min herre kan nå henne nu".
<Ym> sedan undrar jag förstås, givet allt jag sagt nu...vilka typer det egentligen är som hamnar i Dödsriket nuförtiden
<Ym> enligt zhanisk mytologi är dödsriket nästan övergivet, för bara de allra, allra ondaste människor kommer dit nu, sedan Mhîm jagat undan de gamla gudarna.
<Ym> Ur Västlanden: "Bland många zhaner finns dessutom en föreställning om att de allra värsta missdådarna hämtas av Ilik, ondskans ande, och för alltid berövas Mhîms nåd. Istället får de försmäkta i Saqâr, de gamla gudarnas övergivna dödsrike i underjorden, och tjäna Ilik i evig tid.
<Ym> "
<Fahnen> mhm
<Ym> ...om zhanerna har rätt...
<Ym> vlket kanske inte är så sannolikt, but still...
<Ym> hade det på ett sätt varit lite ballt, för då vore det verkligen bara de vidrigaste, mest korrumperade själarna som åkallas av nekromantiker
<Fahnen> Jao
<Fahnen> Det kan man fundera på
<Ym> men rimligen hamnar ingen som troget dyrkat Daak, Mhîm, Aurias & Pelias eller så i Dödsriket
<Fahnen> Måhända är dödsriket(rikena?) en kvarleva från en annan tid
<Fahnen> Med en annan ordning
<Ym> dödsriket är en arkaisk plats, som äldre gudar skapade innan den nya generationen gudar erbjöd sina tillbedjare ett annat öde, bortom världen
<Ym> smurf
Notera alltså att reinkarnation tycks vara ett relativt vanligt fenomen i mitt Mundana. Åtminstone en av Mundanas primärreligioner, Mhîmrätten, tror ju hårt på att livet är en cykel av återfödelser, och det vore fattigt om det inte fanns iaf korn av sanning i de större religionerna på Mundana. Återfödelse-temat fanns redan i beskrivningen av Mhîmrätten i "Religioner", något jag är oerhört tacksam över - det är en parallell till dharmiska religioner snarare än islam, och gör det sååå mycket lättare att tona ned arabkliché-faktorn på mûhadinerna en del.
Återfödelser och tidigare liv är väldigt schyssta dramaturgiska grepp. Ett koncept i rollspelet Witchcraft, 'Old Soul', är tex väldigt stämningsfullt formulerat:
The character has been reborn many times. As a
result, her soul has become stronger. Characters with
Old Souls tend to be very mature and precocious for
their age. It would be nice to believe that age invariably
provides wisdom, but Old Souls are equally likely
to be depraved or insightful, cruel or kind.
Whatever their orientation, it will usually be more
extreme, having been refined over several lifetimes.
Jag vet inte exakt -hur- vanligt återfödelse är i mitt Mundana, men jag gillar somehow inte riktigt tanken på att nya själar uppstår hur som helst. Då ser jag nog hellre att vissa troendes själar samt själar som tynar bort, slukas av demoner, eller Går Bortom av diverse andra anledningar, eller ren slump, utgör undantagen från regeln - det är dessa som når en befrielse från kretsloppet, på gott eller ont, medan en majoritet av alla själar på Mundana har tillbringat flera livstider i världen, med mer eller mindre långa perioder på andeplanet emellan. Givetvis måste en inte oansenlig mängd nya själar uppstå ändå; de som reinkarnerats gång på gång på gång är väldigt få.
Kanske lämnar man egentligen inte världen för alltid när man Går Bortom, utan återgår bara till sitt avlägsna ursprung, och uppgår åter i Vävaren? Det hade kunnat förklara cykeln - man kommer från Vävaren, och man återvänder ofelbart dit - somliga förr än andra.
Oddsen att reinkarneras kanske har med PSY och VIL att göra. Ju högre PSY och VIL, desto högre Magnitud (enligt Drängarnas formel), och desto större odds att envist klamra sig fast vid existensen. Upprepade återfödelser lär ju boosta ens VIL, dessutom.
Men nej, jag har faktiskt inte spikat något öht angående det här. Döden kan gott vara ett mysterium.
- Ymir, lite blandat
