Facit
Haha. Helt underbart. Jag hade ju tänkt skriva ett inlägg här, men… eh… jag orkade inte.
Lagomt reströtta kom vi till Stockholm och beslutade oss för att äta någon sorts lunch. Vid Odenplan snubblar vi förbi ett ställe som heter "Coffeehouse by George". Snajdigt tycker vi och slinker in för att är Laxspett till lunch. Jättegott. "Bra ställe", vilken tur att vi hittade en sådan bra restaurang/fik på en gång resonerar vi.
Åker in till centrum och upptäcker givetvis mycket snart att Coffeehouse by George är en kedja. Vi känner oss som äkta lantisar. Oförtrutet väljer vi således att snubbla in på något lite med genuint. Eftermiddagsfika på ett jättemysigt café vid Stortorget/Gamla Stan som jag givetvis glömt namnet på (det var ganska trångt och hade en smal trappa ner till källaren längst in till vänster i lokalen)
Efter en heldag mitt i smeten tänker vi tillbringa kvällen på ett etablissemang nära hotellet. Vi hamnar till sist på den Grekiska restaurangen… Morkullan (?) som givetvis drivs av… asiater (???). "Wtf" tänker vi, blir inte så impade, serveras knastrig sallad samt tvingas sitta nära ett sällskap salongsberusade 40+tanter. Dock inte nödvändigtvis i den ordningen.
Dagen efter tillbringar vi oslugt nog typ en timme i centrum att komma på var vi ska äta. Det slutar att vi trötta och griniga hamnar på värsta Blade Runner haket – Stash – en våning ner i Gallerian. Flottigt, men mättande.
På kvällen, middag igen, den här gången med lite guidning av lite mer Stockholmsvane Andersson. Eftersom undertecknad vill pröva en vegsylta hamnar vi till sist på Chutney. Särskilt märkvärdigt var det inte. Kändes lite skolfik med rangliga bord, blaskigt vatten och en massa hippie-propaganda.
Tja, det var väl det. På hemresan åt vi dyr mat på Arlanda.
//erik. kändisspaningar: Per Eggers och Filip Zandén.
Haha. Helt underbart. Jag hade ju tänkt skriva ett inlägg här, men… eh… jag orkade inte.
Lagomt reströtta kom vi till Stockholm och beslutade oss för att äta någon sorts lunch. Vid Odenplan snubblar vi förbi ett ställe som heter "Coffeehouse by George". Snajdigt tycker vi och slinker in för att är Laxspett till lunch. Jättegott. "Bra ställe", vilken tur att vi hittade en sådan bra restaurang/fik på en gång resonerar vi.
Åker in till centrum och upptäcker givetvis mycket snart att Coffeehouse by George är en kedja. Vi känner oss som äkta lantisar. Oförtrutet väljer vi således att snubbla in på något lite med genuint. Eftermiddagsfika på ett jättemysigt café vid Stortorget/Gamla Stan som jag givetvis glömt namnet på (det var ganska trångt och hade en smal trappa ner till källaren längst in till vänster i lokalen)
Efter en heldag mitt i smeten tänker vi tillbringa kvällen på ett etablissemang nära hotellet. Vi hamnar till sist på den Grekiska restaurangen… Morkullan (?) som givetvis drivs av… asiater (???). "Wtf" tänker vi, blir inte så impade, serveras knastrig sallad samt tvingas sitta nära ett sällskap salongsberusade 40+tanter. Dock inte nödvändigtvis i den ordningen.
Dagen efter tillbringar vi oslugt nog typ en timme i centrum att komma på var vi ska äta. Det slutar att vi trötta och griniga hamnar på värsta Blade Runner haket – Stash – en våning ner i Gallerian. Flottigt, men mättande.
På kvällen, middag igen, den här gången med lite guidning av lite mer Stockholmsvane Andersson. Eftersom undertecknad vill pröva en vegsylta hamnar vi till sist på Chutney. Särskilt märkvärdigt var det inte. Kändes lite skolfik med rangliga bord, blaskigt vatten och en massa hippie-propaganda.
Tja, det var väl det. På hemresan åt vi dyr mat på Arlanda.
//erik. kändisspaningar: Per Eggers och Filip Zandén.