Jag tänker att det är en väldig skillnad på att närma sig den här frågan i termer av sidor och att göra det i termer av tecken. Detta eftersom en spellinje kan ha 1,000 tecken per sida medan en annan har 10,000 tecken på en sida. Till exempel har 5e dubbelt så många tecken per sida, ungefär, jämfört med Svärdets sång, och jag skulle tro att DMGn till ADD1 är tio gånger mer ordrik än Dungeon World, trots att den senare har fler sidor. Det är inte irrelevant att prata om sidor, papperstjocklek och format, men det blir direkt missvisande om man inte också beaktar antalet tecken.
Jag tänker också att omfånget och publikationstypen styr förväntningarna -- inte bara för mig utan för folk i allmänhet. Bra design är när skaparen uppnår det hon vill via den omständigheten. Det kan handla om att ge en känsla av något rejält, något överraskande koncist, något lättläst, något som räcker länge, något som är värt pengarna, något som man kan förlora sig i men bli expert på o.s.v., ofta säkert i kombination. Sämre design är väl när detta misslyckas, och köparen istället känner att pengarna gått till luft utan innehåll, till något som är onödigt svårbegripligt, otillräckligt, o.s.v.
För mig är det två radikalt skilda men samtidigt lika roliga upplevelser att spelleda med ett helt bibliotek och att spelleda med ett bergfast mentalt grepp om en liten regelkärna som dessutom ryms på ett papper framför en på spelbordet. Jag gillar t.ex. MERP och Shadowrun, men också World of Dungeons (ej att förväxla med Dungeon World). Det kan väl vara vettigt att försöka läsa och använda ett spel som det är tänkt och njuta av detta, även när sättet är nytt för en.
Till sist tror jag kanske också att det finns en viss skillnad mellan vad köpare säger sig gilla och vad de faktiskt går hem med från butiken. En förkrossande majoritet av spel är icke-minimalistiska. Det måste vara ett statistiskt faktum att de flesta hellre lägger pengarna på dem.
Hälsar
Christian