Nekromanti Stora, spelarledda äventyrargrupper

[Möller]

Ett vanligt förekommande scenario i ett äventyrs-aktigt tradspel är att rollpersonerna kommer till en by. Byn är plågad av monster eller andra våldsbenägna ondingar. De kompetenta rollpersonerna fås prompt att vandra iväg till onding-nästet och ta itu med problemet.

På den tiden jag körde denhär typen av äventyr i DoD så skickade jag som SL ofta med en SLP på onding-jakten. Motiven varierade, kanske var SLPn guide eller behövdes plott-mässigt på något vis. Eller så var det nödvändigt att biffa upp äventyrar-gänget för att kunna använda lite häftigare motstånd. SLPn styrde jag själv, något som är problematiskt både tids- och rättvise-mässigt.

Hursomhelst, och här kommer det riktiga problemet jag vill diskutera, så stannade resten av byn hemma. Trots att denna hoper bönder både har ett problem de vill bli av med och, får man förmoda, är hyfsat vedyxe-kompetenta så stannar de hemma. Det är inte rimligt att SL ska styra ett dussin eller så SLPer i striderna mot de dussin trollen.

Men, finns borde inte de kompetenta äventyrarna, rollpersonerna, kunna bli befälen för varsin hop bönder och spelarna spela varsin grupp? Finns det några, helst förhållandevis tradiga, rollspel som enkelt »skalar om« och låter rollpersonerna bli grupp-befäl? Skulle det vara möjligt eller ens intressant?

 

[slanfan]

Krigarens handbok till DoD har ju fältslagsregler som funkar ner till grupper om 5. Jag vågar dock inte säga något om hur bra dom är. I Exalted vet jag att det finns med. Gissar att D&D har regler för trupper.

 

[Eksem]

Jag tycker inte att man behöver någon särskild sorts regler eller så för detta, däremot finns krav på regelsystemet och spelstrukturen.

När jag körde några stackare genom Charnel Crypt of the Sightless Serpent var det ett härligt gäng på c:a 20 personer som gav sig ut på expeditionen, varav 6-7 var rollpersoner och resten var olika inhyrda hantlangare. Systemet var Labyrinth Lord (en Dungeons & Dragons-klon som härmar det tidiga 80-talets D&D), där Charisma-värdet och level avgör hur många hantlangare man kan ha med sig. Varje spelare ansvarade för "sina" hantlangare fram till att situationen gick åt helvete (inom c:a 10 minuter, förstås), varpå jag med hjälp av lite improviserade tärningsslag bedömde hantlangarnas reaktioner på händelseförloppet.

Jag var senare med om en liknande situation, när The Lost City urartade fullständigt med klankrig i pyramiden och ett förtiotal personer var involverade, varav ungefär 6-7 var rollpersoner. Systemet denna gång var Fantasy!. Återigen var tricket att låta spelare hantera en viss mängd spelledarpersoner, fram till att sitationen utvecklades så att jag tog över och lät tärningarna bestämma ödet.

Läxan rent systemmässigt är att regelsystemet bör vara sådant att det är såpass light weight och flexibelt att varje person lätt kan beskrivas med ett fåtal siffror/egenskaper; och att varje interaktion kan kvickt bedömas med ett minimum av tärningsslag. Läxan vad det gäller de sociala spelöverenskommelserna är att spelarna i någon utsträckning har mandat att styra över personer som inte är den egna rollpersonen.

 

[Rickard]

Det enklaste jag kan komma på är Matiné där varje person utöver den första ger +2 till den som ska slå. Utöver detta finns det färdigheten Fältslag, vilket jag skulle kunna tänka mig att man kan använda till att styra över egna trupper. Fältslag kommer därmed att ge en bonus till sin egen vapenfärdighet eller vad man nu vill göra; smyga, söka föda eller sjunga.

Om vi snackar fältslagsregler för 20-200 personer så finns det regler för det också. Man utgår då från en persons värdet 10 och adderar +1 för var tionde man. Sedan kör man en strid med det värdet mot den andra sidan. Spelledaren fipplar med tärningarna för de trupperna "i bakgrunden" medan spelarna kör strider som normalt. Enkel bokföring. Få slag.

/Han som nu insåg att han borde ha en gruppfärdighet istället för fältslagsfärdighet

 

[Möller]

Visst behöver man inte ha några särskilda sorts regler för situationen. Åtminstone D&D4e uppmuntrar mycket till att spelarna utöver sina rollpersoner också styr djur, allierade och what-not.

Men det är inte riktigt det jag är ute efter. I D&D4e, och i min barndoms BRP-spelande som dehär tankarna grundas i, har ju varje stridsdeltagare egna handlingar, förflyttning, kroppspoäng etc. Allierade bönder kan då ha färre val etc. så att de är mer snabbspelade än en komplett rollperson, men de är ändå individer som hanteras separat.

Låter man spelarna hantera allierade på »ditt« sätt får varje spelare mer att göra. Fler pjäser (om bräde används) att förflytta, fler tärningar att rulla, beslut att ta.

Det jag är ute efter är att adderande av allierade inte lägger till mer av allt, utan istället ändrar det spelarna gör. Att man fortfarande styr en enhet, istället för flera. Spelaren tar inte beslutat att förflytta sin magiker bortåt och kasta en besvärjelse, utan tar istället beslutet att magikerns bönder skyddar henne medan hon kastar en besvärjelse.

Gör jag mig förstådd?

 

[Krille]

Men, finns borde inte de kompetenta äventyrarna, rollpersonerna, kunna bli befälen för varsin hop bönder och spelarna spela varsin grupp? Finns det några, helst förhållandevis tradiga, rollspel som enkelt »skalar om« och låter rollpersonerna bli grupp-befäl? Skulle det vara möjligt eller ens intressant?

Jag har en tanke till en speltestkampanj i Blå Himmel som omgfattar en "befälsgrej". Tanken är att rollpersonerna ska vara underbefäl och lägre befäl i en mekaniserad pluton i weldländska armén. Varje rollperson kommer att föra befäl över antingen en stridsvagn eller en skyttegrupp.

I Blå Himmel så har varje rollperson en pott med handlingspoäng som man hanterar i striden. När potten är slut så har man slut på energi, ammunition, oomph, vilja eller mojo.

Utrustning kan ge extra potter med fler poäng, som exempelvis Automateld +3 eller Lång räckvidd +3. Poäng i extrapotter kan användas i slag för saker som har med extrapottens namn att göra. "Jag siktar noga på kulspruteskytten i värnet uppe på kullen, det är på långt håll så jag tar poängen från Lång Räckvidd." Man kan även boosta slag och sätta turordning på handlingar med poäng.

Eftersom man spelar flygare så har man flygmaskiner som lägger till extrapotter på det sättet.

Tanken i den här extrakampanjen är helt enkelt att skyttegruppen eller stridsvagnen helt enkelt fungerar som utrustning eller flygmaskiner. De får extrapotter som spelaren kan använda för att göra saker. "Jag låter maskingevären hålla fienden nere medan resten stormar värnet" - "Okej, använd nått poäng från Maskingevär +3 för Förflyttning".

I övrigt borde det funka precis som resten av systemet.

 

[GnomviD]

Att just skala om och hantera grupper (eller nationer, för den delen) som enskilda aktörer i strid är en av Reigns USP:er. Systemet - One-Roll Engine - är rätt traddigt; det var ett tag jag läste eller spelade det, men jag vill minnas att det är väldigt likt WoD, fast crunchigare och lite mer elegant. Det finns en gratisversion av grund-ORE ute under namnet NEMESIS, som du nog kan googla fram rätt lätt. Det saknar company-reglerna, dock.

Dessutom är settingen til Reign asball. Världen består av Heluso & Milonda, två gigagantiska mänskor som ligger sida vid sida i ett ändlöst hav, under en orörlig sol. Kick arse.

 

[Mogger]

Så här skriver jag i The Fog of War. Är det något sådant du menar?

Scale
Scale tells you to what extent the protagonists can affect the fiction and by what means. In a standard conflict there’s one soldier against another, the scale is 1:1. Both have an equal chance of defeating the other. One soldier can even take on a group of soldiers. The scale is then 1:2. If the lone soldier tries to take on a full platoon he’s out of his league and won’t be able to achieve what he wants. Similarly, if a full platoon assaults a couple of soldiers they will just run them over. The scale can thus never be more than 1:2. But there are situations in which the the scale changes or becomes invalid altogether. For example, a major or a captain can give orders to his company, while a private can’t. On the other hand, if the private has some means to achieve this and actually has some crucial information to pass on, they just might listen. Similarly, there are weapons that are meant to be used out of scale. A heavy machine gun can be used to fire upon a platoon while a pistol can’t. That doesn’t mean that the pistol won’t fire. It just means it won’t have any effect on more than a group of soldiers. You can apply scale to actions too. A single action that can be performed by a single soldier in a reasonable amount of time is considered 1:1. If the protagonists wants to perform several actions over a period of time the scale will increase to 1:2 and maybe you even need to split up the action into several actions. The GM decides, using the guidelines.
Usually scale 1:1 equals a target number of 2 and 1:2 equals 3, but you’ll have to decide on a case to case basis.

Sergeant Franklin sees his friend Danny getting beaten up by a group of locals. He hasn’t seen any of them before but decides he has to save Danny before he’s been beaten into a bloody pulp. He’s outnumbered, but with some luck he might pull it off. This is going to hurt...

Guidelines for determining scale
- Company, about 100-150 soldiers
- Platoon, roughly 30-40 soldiers
- Squad, about 10 soldiers
- A soldier or a couple of soldiers

 

[Leon]

W40K skall ju ha mycket av detta (främst i Deathwatch, som jag inte läst eller spelat).

Annars tänker jag omedelbart på Svavelvinter, reglerna för fältslag där känns väldigt skalbara.