Storleken på drakar

[Gurgeh]

Det verkar som om den mytologiska varelsen drake bara blir större och större. En drake i ett rollspel eller en film idag är minst stor som ett hus. Smaug i filmatiseringen av Bilbo var så absurt stor att den stackars bågskytten var tvungen att ta till en enorm katapult för att döda honom, då en pil från en vanlig båge skulle varit ungefär lika dödligt som att kasta en synål på en häst.

På medeltida avbildningar kan man ofta se drakar som var i ungefär samma storlek som en åsna.

Det finns bilder på St. Göran som hjältemodigt med häst och lans mobbar en stackars liten drake stor som en labrador.

På den berömda statyn som återfinns här och där i Stockholm är det i alla fall en jämn fajt, då draken är ungefär lika stor som riddaren och hästen.

Men det är uppenbarligen inte tillräckligt idag, för nu ska en drake kunna svälja en rymdstation för att det ska bli spännande.

Så vad vill jag diskutera? Har drakar blivit större eller har jag bara plockat extrema exempel? Behöver de vara så stora? Hur stor bör en drake vara?

 

[Cybot]

En drakes storlek är som en trollkarls sinne för tid. En drake är precis så stor som den bör vara. Varken för stor eller för liten.

 

[Ram]

Jag tror Krille sa för länge sedan att en riktigt stor, stygg drake skulle vara jämförbar med en stridshelikopter (och motsvarande besvärlig att besegra för en fotsoldat). Det tycker jag var bra sagt.

Om de blir mycket större så är de liksom inte ett "monster" att slåss mot utan snarare ett mysterium att lösa. Vilket såklart kan vara kul, men då är de en annan sak.

Sedan tycker jag, beroende på spel såklart, att de roligaste drakarna är betydligt mindre. De som är tuffa motståndare, men som ändå går att besegra i en mer regelrätt strid.

 

[Martin3]

Det är en intressant fråga. Jag lyssnade nyligen på en PodCast vid namn: "Unexplained Mysteries" (Det är två avsnitt: Ett och Två) där dom pratar om huruvida Drakar har funnits eller inte och varför drakar förekommer i så många mytologier världen runt även bland folk som inte kan ha träffats.
Där iaf så beskrivs de flesta drakar som att vara stora som en häst så ja, jag skulle nog säga att ja, drakar har växt med åren. Jag antar att det har mycket att göra med Hollywood-drakar även om även böcker nuförtiden beskriver drakar som större (A Song of Ice and Fire är ett bra exempel)

 

[God45]

Förr hade de inte teknologin att ha särskilt stora drakar. Men vi lever i en post Godzilla värld! Om de inte kan slåss mot Godzilla så är de inte stora nog.

 

[Celledor]

Någon som vet hur stor draken beskrevs av Tolkien i Bilbo boken? Hur mycket större har hollywood gjort Smaug eller är det meningen att han är så stor. Hade han inte varit det så skulle det nog vara svårt att driva bort dvärgarna på det sättet.

 

[Celledor]

Verkar finnas drakar som är löjligt stora.
What are the ten biggest dragons in fantasy literature? - Quora

 

[Khan]

Hm och nja.

Redan i Beowulf beskrivs den stora draken som 50 fot lång, och det motsvarar väl c:a 15 meter eller däromkring. Så det har funnits brutalstora drakar åtminstone sedan dess. Skrevs ned någonstans runt år 1000.

[Edit]: 15 meter är alltså i runda slängar som en vanlig buss i linjetrafik. Rätt läskigt att tänka sig en eldsprutande buss med tänder, vingar och svans.

 

[Khan]

Någon som vet hur stor draken beskrevs av Tolkien i Bilbo boken? Hur mycket större har hollywood gjort Smaug eller är det meningen att han är så stor. Hade han inte varit det så skulle det nog vara svårt att driva bort dvärgarna på det sättet.

En skalenlig Bilbo nere till höger.

 

[Mogger]

Midgårdsormen var väl gigantisk? Kan de medeltida "avbildningarna" ha praktiska orsaker? En staty stor som en dubbeldäckare var kanske inte rimlig? Å andra sidan finns det gott om antika statyer som är löjligt stora.

Det här är nog primärt en konsthistorisk fråga som jag nog inte riktigt känner mig rustad att svara på Men, rollspelsdraken ser jag gärna som oövervinnerlig, om man inte har särskilt fräcka vapen/förmågor. Det är något halvgudar och ärkehjältar kan lyckas med, om än knappt.

 

[Khan]

Midgårdsormen var väl gigantisk? Kan de medeltida "avbildningarna" ha praktiska orsaker? En staty stor som en dubbeldäckare var kanske inte rimlig? Å andra sidan finns det gott om antika statyer som är löjligt stora.

Det här är nog primärt en konsthistorisk fråga som jag nog inte riktigt känner mig rustad att svara på Men, rollspelsdraken ser jag gärna som oövervinnerlig, om man inte har särskilt fräcka vapen/förmågor. Det är något halvgudar och ärkehjältar kan lyckas med, om än knappt.

Det beror på om du anser att Midgårdsormen är en drake eller inte. Flera av de gamla klassikerna i nordisk mytologi är nämligen gränsfall. Bara Beowulf-draken är en drake i modern mening. Varken Fafner eller Nidhögg kan flyga eller spruta eld (däremot gift), och Midgårdsormen har inte ens några ben.

 

[Gurgeh]

Midgårdsormen var väl gigantisk? Kan de medeltida "avbildningarna" ha praktiska orsaker? En staty stor som en dubbeldäckare var kanske inte rimlig? Å andra sidan finns det gott om antika statyer som är löjligt stora.

När det gäller en staty är det naturligtvis sant att det inte går att göra den hur stor som helst, men på en tavla borde det vara enkelt att göra draken större och människorna mindre, om man tänker sig att det borde vara så.

Midgårdsormen är naturligtvis väldigt stor, och det är även andra saker i nordisk mytologi. Det fanns ju uppenbarligen jättar som var så stora att gudarna misstog en av deras vantar för ett hus och sov över i den. Vikingarna hade tydligen mer spektakulär fantasi än munkarna som målade tavlor.

 

[Rymdhamster]

Jag gillar när drakar får ha ett helt spektrum. Att vissa drakar är små och andra är gigantiska. I synnerhet som jag ser drakar mer som magiska varelser än som rena djur (om än intelligenta djur).

Jag gillar att drakar börjar som rätt små, typ get/åsna-storlek (plus svans, vingar och hals) när de är unga, och efter ett hundra år eller så börjar de komma upp mer i elefantstorlek, och efter tusen år eller så börjar de komma upp i film-smaugs (den senaste versionens) storlek.

Men jag gillar också att låta vissa drakar förbli rätt små och istället växa i inre makt, exempelvis. Jag tänker också att fysisk storlek kan vara kopplad till just inflytande och makt. Ju större drakskatt, desto större drake. Ju fler oskulder som byborna offrar, desto större drake.

Men om någon skäl deras skatt, eller byborna slutar offra oskulder, då kommer draken börja krympa (de är därför de blir så upprörda vid dessa tillfällen).

 

[Leon]

Jag älskade artikeln om drakar i första Monsterboken till Drakar och Demoner, som var en hel liten verktygslåda för att skapa allt ifrån drakyngel till enorma, uråldriga drakar. Så skall det vara tycker jag, varje drake är unik och det finns en enorm spännvidd.

Den klassiska bilden till den artikeln är väl dessutom en ganska modest drake.

 

[Martin3]

Jag vill minnas att vi under tidigare versioner av Dekaeder hade drakarnas värde som: "100 på allt" (Norm-värde för en rollperson var nog 1T10+15 med c:a 20 HP i jämförelse). Det blev absurt till slut när vi väl funderade på vad det innebär. Hur svår är den att träffa? 100. Hur mycket skada soakar hans kroppspansar? 100. Vad har han i att slå dig? 1T10+100 och gör 100 skada. Hur många anfall kan han göra per runda? 100...
Det var dock vad vi kallade urdraken och inte drakar man träffar på normalt men det är helt klart spännande med varelser som är så sjukt op att man inte kan slå dom med ren styrka.

Det har dock levt kvar och vi frågar numera sällan hur stark den där draken är för risken är att spelledaren (eller någon av spelarna) svarar, 100 på allt!

I Pax Tyrana är drakarna något mer modesta och intressantare att möta

 

[Cybot]

Det beror på om du anser att Midgårdsormen är en drake eller inte. Flera av de gamla klassikerna i nordisk mytologi är nämligen gränsfall. Bara Beowulf-draken är en drake i modern mening. Varken Fafner eller Nidhögg kan flyga eller spruta eld (däremot gift), och Midgårdsormen har inte ens några ben.

Fafner och Nidhögg kan spruta Etter. Etter beskrivs ofta som gift men också som en brännande syra och liknande.

 

[Ymir]

Folk har givetvis rätt i att det finns en del äldre exempel på väldigt stora drakar, och dessa kände Tolkien definitivt till när han skapade sina. Tolkien är därefter förmodligen en main culprit vad drakstorlek anbelangar, givet hans skildringar av tex Glaurung och Ancalagon.

Mycket fantasy verkar ha tropen att drakar bara blir större och större genom livet, och att de äldsta drakarna är gigantiska och därför farligast. Detta är ju central draklore i D&D, och går återigen igen lite i Tolkiens skildringar av Glaurung i Silmarillion.

De många, många upptäckterna och kartläggningarna av dinosauriefossil på 18-1900-talet lär också ha inspirerat dåtidens fantasyförfattare och tecknare, tex Tolkien, och därmed bidragit till den moderna standarden, att drakar är jättestora.

 

[Mekanurg]

När det gäller "hanterbart stora" drakar pekar jag gärna på Barbara Hambly's Dragonsbane/Morkeleb den svarte. Där är IIRC drakarna ungefär lika stora som största sortens krokodiler.

När jag skrev Gondica för 20+ år sedan gjorde jag de största drakarna så stora att de inte syntes, dvs "ojdå, den där halvkilometerlånga åsryggen är visst en sovande drake". Å andra sidan, sådana varelser slåss man inte mot; de är snarare naturkrafter.

 

[zo0ok]

Som ett sidospår hade drakar kunnat vara mer användbara i fantasyrollspel, om de var vanligare och ofta mindre.

Jag kan föreställa mig en fantasyvärld med en ganska tunn monsterbok för övriga monster, men där drakar är vanliga och spelar en stor roll.

Dragonlance... är ju inte riktigt det.

Fördelen med drakar som monster/motståndare är att vi tillskriver dem mer intelligens och mänskliga egenskaper än andra monster. Vilken skurk (eller hjälte) som helst i ett fantasyäventyr skulle nästan kunna vara en drake.

 

[Ymir]

Som ett sidospår hade drakar kunnat vara mer användbara i fantasyrollspel, om de var vanligare och ofta mindre.

Jag kan föreställa mig en fantasyvärld med en ganska tunn monsterbok för övriga monster, men där drakar är vanliga och spelar en stor roll.

Dragonlance... är ju inte riktigt det.

Fördelen med drakar som monster/motståndare är att vi tillskriver dem mer intelligens och mänskliga egenskaper än andra monster. Vilken skurk (eller hjälte) som helst i ett fantasyäventyr skulle nästan kunna vara en drake.

Fast det hade ju urlakat deras grej totalt. Drakar är ju koola för att de är speciella, farliga, mäktiga, och att det inte är inflation på dem. Jag fattar inte hur spelledare tänker när de slänger halvfjösiga unga drakar på låglevel-rollpersoner i D&D. Snacka om att bagatellisera drakarna. Badass monster ska alltid vara badass.