Det är en jävla eklektisk mix, det är sant, men det finns nästan alltid någon slags ikonografi att referera till.
Nagara har någon slags tekno-hinduisk stil, med all teknologi och koncept namngivna på Sanskrit. Staden ser typiskt dystrop-futuristisk ut, med höga skorstenar och minimalistiska monolitbyggnader i långa breda boulevarder som är uppdelade i nivåer för att förhindra att kasterna beblandar sig med varandra. Teknologinivån är snäppet mer avancerad än den i vår tid (vektorjetfordon, nanoförstärkta material, holografiska displayer) men använder också mer esoterisk teknologi som sensorer som upptäcker anomaliteter i människors Atman och noder som länkar krigare till lamaiternas medvetande och ger dem förmågan att resa mellan världar. De enda intelligenta varelser är människor och Devas (gudar), men gränsen mellan dessa är flytande. De flesta är människoliknande, men vid ett tillfälle har en bläckfiskgud uppenbarat sig i en vattenvärld och hotade att försänka den i ett evigt mörker av Sepia.
Världen är organiserad strikt i formen av en Mandala, där varje liten del av mandalan utgör en egen värld (s.k "kronblad"). Fördelen med det här rollspelet är att det blir så mångsidigt, då i princip vilken setting som helst kan implementeras. Staten finns överallt, men tar olika form i alla världar; i en medeltida japansk värld tar den formen av Shogunatet, i en modern värld formen av en diktatorregim, etc. Det som alltid återkommer är dock den hinduiska symbolismen, samt Siddhamiterna som istället använder buddhistisk symbolism. Både jag och min spelare (det är ett singeläventyr, sorgligt men sant) är tämligen väl bekanta med dessa, så det har aldrig varit något problem.
De världar som inte Staten kontrollerar är grå och kaotiska; en värld där de namnlösa och bortglömdas Gud härskar tar formen av ett gigantiskt övergivet sjukhuskomplex där alla som återföds inkarneras i formen av ansiktslösa mannekänger iklädda rollerna som patienter, doktorer, sjuksystrar etc.