Christoffer
It's all pig.
Yeah, tänker ju inte att de är helt ignorerade, mer att situation och fiktion är det lager genom vilka de skapas och tolkas. Så som SL är mitt huvud helt i situationen. Så säg att vi etablerat någon startsituation som innebär massa intriger i en stor stad, folk beskyller flera personer i rådet som styr staden att de är en del av månkulten och vi har massa koola saker med släkter som hatar varandra osv. Sen, skapar vi karaktärer. Du skapar en adelskvinna som i hemlighet är förälskad i någon i en annan släkt. Du köper såklart Key of Forbidden Love eller något sådant. Sen börjar vi spela. Jag som SL behöver ju ärligt talat inte alls bry mig om din Key alls, det enda jag behöver bry mig om är att spela mina förberedda SLPs och agera som världen i klassisk SL-anda, <insert någon som babblar om vanligt jävla rolllspel här>, och sen när du agerar och spelar på din key så tar du xp, och sen kanske så säger du, åt helvete med detta, jag säljer av den, han är inte värd min kärlek. Varför? Kanske för att i min prepp är hela den släkten djupt insyltade i månkulten. Kanske för att jag i min prepp förberett honom som ett komplett as? Kanske för att du bara inser att större saker står på spel och prioriterar dem framför din kärleksaffär? Oavsett, den key som du köper är ju om en spelar spelet på något slags verklighetsförankrat sätt kopplat till situation + fiktion, och köper du Key of Vengence eller något annat är det ju för att nu jävlar ska den här släkten och månkulten brinna.... och eftersom det redan är kopplat till fiktionen så behöver jag som SL åter igen bara spela SLPs och situationen och dina keys är dina keys, vill du hämnas är det upp till dig att hämnas, jag finns här och kommer reagera och agera och tillhandahålla situationen som du kan nyttja för att spela på keys, jag kommer inte aktivt tvinga dig in i rummet där pianot står....
Inte som att detta är enda sättet att köra TSoY på, men det är helt klart mitt föredragna.
