Det står såklart alla fritt att spela och spelleda hur de än önskar, följande är bara saker som är min uppfattning om hur mundana ser ut och hur jag tolkat reglerna.
EON verkar sträva efter att hålla världen på en relativt jordnära nivå. Man hämtar inspiration från lite olika perioder i historien, men just straffsatser verkar härstamma från innan 1800-talet. Oftast är då t.ex fängelser bara förvaringsplatser där man håller en brottsling tills dess att straffet utdöms, vilket inte brukar dröja mer än en vecka. Straffen i sig är i regel corporeala eller ekonomiska, dvs kroppslig skada eller ekonomisk skada är det som gäller.
Med det sagt skulle jag nog vara försiktig med att använda olära som straffmetod. En magikers främsta inkomst kommer från just magin, om man tar bort den tar man effektivt bort magikerns förmåga att t.ex straffas ekonomiskt. Det är krångligt att använda dagsböter och liknande mot en person som inte har inkomst. Dessutom varar en provisorisk besvärjelse bara tills dess att den magiker som kastat den provisoriska besvärjelsen kastar besvärjelsen igen. Således måste man ha en ny magiker som kastar olära varje gång, och då får man fråga sig - hur många magiker i Thalamur kan just effekten olära, jämfört med hur många man behöver straffa.
Kroppsliga straff fungerar dock fortfarande. Hugg av någon händerna eller skär ut tungan, och den magikern är sedan hänvisad till att väva alla besvärjelser dolt, vilket är svårare. Man har då effektivt vingklippt magikerns förmåga, men inte till sådan grad att man hindrat honom från att t.ex producera kongelat eller i övrigt tjänstgöra med enklare effekter.
Vill man inte permanent skada en medborgare, vilket det kan finnas fog för att inte vilja då de kan vara en stor resurs för samhället, så kan man straffa dem på andra sätt. Magiska föremål är ett sätt att göra det på. Med flera olika aktiveringsvillkor kan man ganska enkelt göra så att en levande magiker aldrig någonsin kan kasta magi. T.ex kan man låsa dem i ett bronshalsband med en simpel skadebesvärjelse (blixt, smärta, eller någon annan variation) och ha aktiveringsvillkoret "om bäraren alstrar magi." Om detta görs portionera det ut en 1 magnitud magi, som orsakar smärta, och därmed misslyckas vilken besvärjelse som helst (vissa spelgrupper har husregler som anger en svårighet i stället för att automatiskt misslyckas, jag har inte tagit dem i beaktande).
Andra straff kan vara tränade Vrakylaker (finns i monsterboken), en slags parasit som biter sig fast vid nackroten under stor smärta och som sedan kan kontrollera kroppen som den vill. Ponera då att den är instruerad och tränad att helt enkelt avbryta magikern om denne försöker kasta magi genom att ta kontroll över kroppen och slänga runt den.
... dessutom kan man som spelledare ha ovanligt roligt om den nu skulle vara så att just rollpersonerna har fått extraordinärt intelligenta vrakylaker implanterade, som kan tänka sig låta sig mutas ibland mot säg... Att rollpersonen lovar att göra vrakylaken en tjänst. Placera rollpersonen som har en vrakylak i en hemskt svår positition, och låt vrakylaken börja tala telepatiskt och inleda med "... jag kan hjälpa dig komma ur den här situationen, jag kan låta bli att hindra dig från att kasta magi. För ett pris."
Jag finner att det oftast är bättre att använda handfasta fysiska anledningar till att en rollperson inte kan göra saker, än abstrakta anledningar till att saker inte fungerar.