Nu har jag också sett klart hela säsongen, vilket innebär att jag vågar mig på den här tråden igen.
Jag tyckte överlag att fyran var en jäkla kickass säsong. Jag störde mig inte ett dugg på osannolika sammanträffanden – jag tänker att det här är en serie som opererar på 80-talsfilmregler, och då inte nödvändigtvis de liksom objektivt mest välgjorda filmerna… Och det är rätt charmigt. Jag gillar kitchen och klyshorna också, liksom.
Jag är också glad över att det inte är så mycket kids längre. Jag gillar inte barn. Inte på film åtminstone. Visserligen var just Stranger Things-barnen lite mindre jobbiga och pinsamma än barn i allmänhet, men det är ändå en lättnad för mig att de vuxit upp. Hela första säsongen överlevde jag ju i princip bara för att det fanns scener med vuxna och ungdomar i också, och inte bara barnen.
Jag tyckte också att Vecna var helt OK, trots att han är Skeletor. Eller OK, han har ju lite mer tanke bakom sig än vara "vara ond", så riktig Skeletor är han ju inte. Det är såklart trist med ännu en skurk med världens vid det här laget uttjatade pseudodarwinistiska "de svaga ska dö"-ideologi men den är samtidigt en klassiker av en anledning.
Jag gillar att säsongen inte besvarade alla frågor, utan att det finns mer att utforska. Vi vet fortfarande inte varför Upside Down har en snapshot-kopia av Hawkins som verkar ha tagits när första porten öppnades till exempel. Jag gillar också att kärlekstriangeln inte löstes utan fortsätter tuffa på och skava.
Jag gillade att Max inte fick perma-dö. När hon först dog fick jag inte riktigt några starka känslor – Lucas-skådisen gjorde för all del ett bra jobb men jag hade just grinat över Eddie så när det såg ut att bli Max också så hade jag liksom inget kvar att ge. Jag kände som att jag borde tycka att det var sorgligt, men att hennes död överskuggades av Eddies. Så när de sedan återupplivade henne så kändes det mer OK att inte ha tyckt att hennes död var så sorglig, och helt OK att ha fokuserat sin sorg på Eddie.
Överlag hamnar den här säsongen väldigt högt för mig. Jag gillar när det är många delberättelser och perspektiv, jag gillar idéerna och världsbygget, och jag tyckte överlag det var mer engagerande än t.ex. förra säsongen.