Nekromanti Strid-inom-gruppen-kampanj

Craygh

Swordsman
Joined
13 Oct 2004
Messages
771
Location
Umeå
Tjenare!

SPOILER !!CLAWHAWK OCH UCRANE!! SPOILER

Jag var tänkt be alla er forumiter om tips, råd, åsikter, rants, relaterad inforation, idéer, tips, rants, information, ett bättre minne, mudkips... ja, vad som helst, rörande följande kampanj/äventyrs-idé

Jag var tänkt att SL:a det med enbart två spelare, dels för att det lämpar sig med två spelare och dels för att två spelare är det jag har tillgång till.

Själva idén är att låta två spelare skapa en länsherre var, det jag var tänkt köra på är två hertigar, som ligger i djup blodsfejd med varandra. Konflikten är isolerad till enbart dessa två hertigar (Jag var tänkt köra så att den nuvarande kungen är svag i det att han inte törs stoppa dem från att ta hämnd på varandra av rädsla för att hertigarna skall dra in hela tjocka släkten i stället och därmed försätta halva landet, två trekvartsfjärdedelar av hovet samt fan och hans moster i inbördeskrig, men att han faktiskt är stark nog att åtminstone förbjuda all form av deltagande från andra adliga släkten bortsett från riddare (Inte baroner) som är direkt underställda hertigarna i fråga)

Hertigdömena i fråga hade jag tänkt skulle dela en gräns, och sen var jag tänkte ge spelarna något i stil med 17 poäng att placera ut på olika värden för jordmån och mineralfyndigheter (För er som läst riddaren) tanken är att det ska mynna ut i långa kampanjer med flertalet fälstlag och slutligen en belägring för att skilja den sämre strateg-taktiker-krigaren från sitt huvud. tankar so far?

Det känns som om tanken är att mycket av ansvaret för att utveckla "storyn" sådan den är ska ligga hos spelarna själva medans jag själv mest fungerar som mediator och domare. Jag tror att det kan bli riktigt, riktigt intressant att se vad spelarna hittar på för att sabba för varandra och hur kreatvia de kan bli med resurserna. Kommer det att fokusera på spionage? Borgbyge? Fällor? Kavalleri? Tungt infanteri? Bågskyttar? Så många val...

Något som inte är tänkt är att det ska bli alltför tungt på diplomatifronten, och det skall heller inte bli allt för mycket att tänka på vad gäller handel och tillgång till soldater med tanke på folkmängden i förläningen och sådant, utan man kör med reglerna som finns i riddaren samt krigsherren, kryddat med lite hyss från SL:s sida.

En grej jag har tänkt gör i början är att låta spelarna slå var sitt turslag och den som vinner turslaget får göra ett val - Alv, Tirak, eller dvärg. Konsekvensen av slaget blir att antingen en alv, en tirak eller en dvärg söker anställning hos länsherren. Det här är bara för att jag vill kunna spela jag också, och alven, tiraken och dvärgen i fråga är rollpersoner jag spelat tidigare, alla lite egna men kanske framför allt mycket framstående inom köttandets och ledarskapets konst.

Har ni några åsikter eller tips? Kanske några kreativa hyss för att krydda det hela?
 

antorax

Swordsman
Joined
11 Aug 2003
Messages
568
Spontant tänker jag mig att det blir mycket Spel just, och inte så mycket Rollspelande? Eller? Att bara vara två spelare, och två hela hertigdömen. Och jag tycker också att hertigdömen låter hemskt krångligt. Kanske slå till med var sitt baroni? Det känns lite lättare att hålla koll på?

Annars så låter det som en rolig idé. Men det du som SL kan hitta på är väl olika händelser som de blir utsatta. Att de kanske båda blir inbjudna till samma tornerspel, båda blir kära i samma grevinna, deras eventuella barn kanske vänstrar eller går bakom ryggen på dem?

Flera fraktioner? En mystisk Grima Wormtounge som smyger runt och försöker snärja rollpersonerna, åt en kanske ond furste?
 

Halvtand

Warrior
Joined
13 Oct 2008
Messages
250
Location
six feet under.
Lite händelser kan ju alltid liva upp, som Fryksdal säger, annars finns nog risken för att det blir för mycket plansmidande. Funkar alltid att kasta skit på vägen framför spelarna.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Nu du

Hur hade du tänkt att ett spelmöte skulle se ut? Det är ofta lätt att säga att spelarna/rollpersonerna får smida ränker och planer, men betydligt svårare i praktiken. Dessutom verkar det vara svårt att spela med båda spelarna åt gången, särskilt om man av någon anledning vill vara lite hemlig av sig. Hur som helst blir det ofta en spelare som får vara passiva.

Jag personligen skulle inte låta ett Turslag avgöra om en tirak/alv/dvärg söker anställning, utan helt enkelt anpassa det efter rollpersonen - har rollpersonen dåliga erfarenheter av tiraker, kanske en tirak kommer och söker anställning. Rollpersonens fördomar prövas - han kanske får vissa bekräftade, andra grusade. Tiraken kanske visar sig vara en riktigt bra kämpe, men samtidigt en best i alla hovsammanhang. Kika på karaktärsdrag och försök se var vem blir mest intressant.

Sen ska man försöka krydda historien med en massa rollspelande, moraliska dilemman med mera. De kanske båda har barn - som förälskar sig i varandra? (Det föreslog Fryksdal också, tillsammans med ett par andra sköna grejer) Vad gör man då? En grupp rövare härjar kanske längs gränsen - vem tar i tu med dem, kanske kan man spela ut dem mot den andra sidan på något sätt? Rövarhövdingen kanske visar sig ha ställt till det rejält för båda på något sätt, vilket temporärt kan ena dem mot gemensamt hatobjekt? Över huvud taget är yttre hot intressanta faktorer.

Jag skulle dessutom låta dem vara något mindre än hertigar, eftersom det annars blir en massa grevar och baroner och allt vad det är att hålla reda på under dem. Två grevar kanske - då har man fortfarande några baroner var, som kan komma och gnälla om saker och komma dragandes med extra problem.

De kanske är bröder - deras far kanske är hertig däremot, men bortrest för fälttåg i fjärran länder? Det kanske ryktas om att han är död - men vem vet säkert? Hans ställföreträdare är kanske den äldste brorsan, som mest roar sig med storslagna fester och hovliv i huvudstaden. Om fadern kommer tillbaka - vem blir arvtagaren? Detta leder till att man kanske inte kan vara lika öppet brutal, eftersom fadern knappast utser någon som mördat brorsan i sömnen till arvtagare.

Någon ökänd liten adelsätt bestående av idel våldsamma rovriddare kanske erbjuder sin hjälp åt ena sidan - accepterar man den, så gör man sig till vän med riktigt obehagliga individer som hovet ogillar, men får också ett avsevärt militärt stöd - nekar man får man liknande ovänner...

Är de inte bröder kanske de är svågrar - den ena är gift med den andras syster, som kanske begår självmord en bit in i kampanjen - hur hanterar man det? Eldar det på båda parternas ilska, lugnar det ned dem i gemensam sorg?

En idé för att lösa det överststående problemet kan vara att låta båda spelarna göra två rollpersoner var. Vartannat spelmöte är den ena greven i fokus, och man spelar händelser ur hans perspektiv, och mestadels i hans grevskap. Den andra spelaren spelar då kanske hans son, eller på något annat sätt hans högra hand, någon som är vid grevens sida ofta helt enkelt. Vartannat spelmöte likadant, fast ur den andre grevens perspektiv. På så vis löser man nog det administrativt jobbiga i att ha två huvudpersoner som motarbetar varandra och befinner sig på två helt olika ställen.

Fan alltså, jag blev rätt sugen på att lira det här själv måste jag säga. :gremsmile:

Lycka till!

-Hjalle
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Jag tänkte skriva ett inlägg om det här men Hjalle utryckte det så bra så jag slipper :gremsmile:

Håller med att grevar skulle vara bättre att spela för det blir lite mindre stökigt och man riskerar inte hela riket i inbördeskrig. Liksom alla vassaller har ju också svurit sig till respektive.

Gillar skarpt idén med romeo och julia, det kan göras riktigt snyggt. speciellt när Rollpersonerna spelar fäderna istället för kärleksparet.

Annars, jag har spelat en likande kampanj fast där grevarna sammarbetade. Dock fick vi lov att lägga ner den för att det blev alledens för mycket avskillt spelande med en åt gången. Dock var det fyra spelare och inte två...
Men tror Hjalle´s idé om att låta dom spela på varannan sida varannat spelmöta kan fungera riktigt bra. Men återigen problemet att dom vet vad dom andra sysslar med återstår. Men med någorlunda erfarna spelare så kan man ju låta bli att metaspela på den informationen.

Ett tips är att läsa på ganska mycket om hur feodalismen fungerar och verkligen gå utefter ordspråket : Som ringar på vatten. Dvs allt dom gör kommer ha konsekvenser. Dom har vassaller och dom själva är vassaler så en hel del politiska spänningar kommer det vara. Och såattsäga, låt dom ha förmycket att förlora om dom skulle lönnmörda varanndra.

Ps. Blev ju inte helt kort ändå Ds.

/poseur som skall låta spelarna spela dräpare ikväll som ett enkvällsäventyr vid sidan av min episka kampanj.
 

Halvtand

Warrior
Joined
13 Oct 2008
Messages
250
Location
six feet under.
Nackdelen med Hjalles idé är ju att "sonen" alltid kommer försöka se till sitt eget bästa. Visst, vissa erfarna spelare kanske kan låta bli, men risken för meta-gaming är ändå överhängande.

Det absolut bästa vore nog att spela med en spelare åt gången, låta den göra val i sitt rike för en ettårsperiod (om man ska bygga borg tar det ju ett par år) och sedan gå över till nästa.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Tror ändå att det oavsett blir roligare för alla inblandade att spela en förläning åt gången och försöka låta bli att metaspela än att ha massa avskilljt spelande.

Vi lär väl alla erkänna, det finns inget värra ur spelar och spelledarsynpunkt än singelspel(avskillt spel).

Och ska man ta et som ettårsperioder per gång så lär det ju bli ytterst lite rollspelande och mer ett strategiskt risk.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Om man nu har så pass oerfarna spelare att detta blir ett problem, kan man låta "sonen" - som i det fallet kanske inte bör vara en son - ha sin lojalitet hos den andra greven, samtidigt som den har något intresse av att hjälpa den andre greven - en egen agenda.

Ettårsperiod? Visst, i fråga om borgar kanske man inte hinner bygga så mycket på kortare tid än så, men betänk ändå att det är ett dynamiskt äventyr där man påverkar varandra och där det händer grejer som båda reagerar på. En idé vore förstås att köra som i Pendragon - sommaren går åt till "äventyrande" och händelser som man faktiskt rollspelar, medan resten av året snabbspolas och ägnas åt mer administrativa grejer.

Nej, om man spelade med en spelare åt gången är det snarare ännu viktigare att hålla ned tidsperioden. De påverkar ju trots allt varandra.

Förresten tror jag ändå på min idé. Är det oerfarna rollspelare som spelar tror jag ändå att man ska "anförtro" dem att låta spela så att det faktiskt inte bara går ut på att sabba för den andra utan på att bygga upp en intressant story. Om inte annat kommer det att funka bättre och bättre allt eftersom. Min erfarenhet är att det går utmärkt att få även oerfarna rollspelare att tänka utefter sin rollperson snarare än utefter sin egen vinnarskalle, om man bara uppmuntrar dem.

-Hjalle, så dä så.
 

Craygh

Swordsman
Joined
13 Oct 2004
Messages
771
Location
Umeå
Tanken var att man skulle spela lite som halvtand föreslår, man börjar varje år med att varje person får planera vad han har tänkt göra under året enligt riddaren, och sedan så tar man itu med det som RP:na gör som påverkar varandra. Tanken är att man ska hinna beta av ett år på kanske en halvtimme om det inte händer något särskilt.
 
Top