Lambendil
Veteran
- Joined
- 1 Jun 2017
- Messages
- 197
Varning! Lång post med mycket bakgrund, men du behöver förstå världen och mitt tänk för att kunna besvara frågan.
tldr: "Jag har problem med antalet färdigheter, pga hur jag skapat världen. Behöver rappir en egen färdighet?"
Okay, det här ämnet kan väl diskuteras till döddagar kan jag gissa. Vissa vill ha 98 olika färdigheter, andra tycker att "Slåss" torde räcka.
Mitt spel, Celenias Skuggor, utspelar sig i en low-fantasy värld som speglar en teknologisk utveckling motsvarande någonstans mellan 1100-1500 här i vår värld. Det är ett rätt jäkla stort spann, och det lutar mer åt mitten på medeltiden (runt 1100-1200) och därmed är vanlig utrustning för en soldat ett svärd som "backup", en sköld och ett spjut. Han är vanligen rustad med en gambeson, (ringbynja) och hjälm. Brynjan är dyr att tillverka, därför har inte alla soldater råd med dem, men det anses generellt sett vara en slags "standardutrustning". Fullt rustade riddare är en vanlig syn, men det är bara ädlingar och rika som har råd med hela rustningar än så länge. Inte så mycket pga brist på material utan brist på kompetens. De smeder som kan tillverka rustningsdelar är sällsynta och har vett att ta betalt.
Vapnens utveckling är något jag medvetet har bastardiserat och frångått all rim och reson om man ska tänka logisk, historisk utveckling. Här i väst utvecklades svärden relativt gemensamt. Från vikingasvärdens flata konstruktion med bristande handskydd, via det klassiska "riddarsvärdet" med vettig parerstång, långsvärdet, messer, tvåhandssvärd (i fält, bör nämnas) och sedan vidare till mer smidiga och smäckra svärd som spetsigare långsvärd med mindre fokus på hugg och mer på stick och slutligen rätt in på rena rappirer.
Det är en utveckling på flera hundra år. Dock i Celenia så samlever nästan alla typer av svärd. Du har "vanliga" svärd som motsvarar riddarsvärdet (arming sword, på engelska) som är en slags standard och finns att få tag på nästan överallt. Kan även bäras rent civilt, även om mindre messer-liknande svärd och falchions är vanligare i civila livet. Långsvärdet och landsknekten (landsknecht) är båda rena stridsvapen och här stöter vi på samma problem som med rustningar. Smeder som framgångsrikt kan tillverka dessa svärd är sällsynta och tar väl betalt. De är därför nästan plågsamt dyra, men också rent "teknologiskt" något bättre än riddarsvärdet, falchion och messer. Mest på grund av sin längre räckvidd, inte så mycket rena "skadevärden". Vapen varierar bara mellan 1-7 i skada, och ett vanligt svärd hamnar mellan 3-4 medan ett långsvärd landar på 5. Så det är väldigt liten skillnad i ren skada.
Nu har vi dock min käpphäst, och anledningen till att jag gör den här posten. Rappiren och dess syskon. Sticksvärd. Rappiren är ett väldigt "sent" medeltida vapen som framstod mest som ett duellvapen bland ädlingar. Den är lika tung som ett långsvärd, men otroligt lång, smal och rigid. Tänkt för dödliga stick. Den är också effektiv mot rustade fiender då man lätt kan sikta på glipor eller orustade kroppsdelar med fantastisk kontroll på spetsen. Rappiren framstod i vår värld inte förrän runt 1500 talet, vilket gör den hejdlöst anakronistisk i en värld som annars är mer 1100 tal. Men samtidigt så är det ju inte "vår" värld, jag skapar, så jag kan göra som jag vill.
Men tanken är att rappiren ska vara "the pinnacle of technology" och vara otroligt sällsynt, och tillika en statussymbol. Den har värden som gör den bättre än i stort sett alla andra svärd, då rappiren är ett fantastiskt duellvapen. Rätt värdelöst på slagfältet, givetvis, men i mindre skärmytslingar och rena dueller är den ett livsfarligt vapen pga sin sjuka räckvidd och snabbhet.
Jag har just nu
Enhandsvapen + sköld (alla enhandsvapen tillsammans med sköld)
Enochenhalvhandsvapen (hatar det här namnet, men innefattar i stort bara långsvärdet och landsknekten)
Lätta Enhandsvapen (alla balanserade vapen såsom svärd, värja, falchion och sabel)
Tunga Enhandsvapen (alla framtunga vapen ämnade att bekämpa rustade fiender. Yxor, stridsklubbor och liknande)
Stångvapen (spjut, hillebard, glav, bardiche och liknande)
Stångvapen + sköld (desamma fast med sköld)
Jag har givetvis även avståndsvapen i olika former, men dem undrar jag inte över. Olika färdigheter är också besläktade med varandra och kan användas mot ett avdrag. Man blir alltså inte helt handikappad om man har enhandsvapen+sköld och plötsligt inte har sin sköld. Man blir bara ovan, och får därför ett lätt avdrag eftersom man tvingas använda lätta/tunga enhandsvapen.
Så nu äntligen till frågan:
Jag funderar på att även lägga till Duellvapen. Den skulle i så fall innefatta rappir och alla dess varianter. Stilen man slåss med dessa vapen är tillräckligt olik de andra för att förtjäna en egen färdighet, precis som exempelvis ett sidsvärd och ett långsvärd skiljer sig åt. Tycker ni att det blir "onödigt" många stridsfärdigheter, och blir "duellvapen" alldeles för snäv? Jag siktar på hyfsad realism med världen, även om det är en sagovärld och "light fantasy".
tldr: "Jag har problem med antalet färdigheter, pga hur jag skapat världen. Behöver rappir en egen färdighet?"
Okay, det här ämnet kan väl diskuteras till döddagar kan jag gissa. Vissa vill ha 98 olika färdigheter, andra tycker att "Slåss" torde räcka.
Mitt spel, Celenias Skuggor, utspelar sig i en low-fantasy värld som speglar en teknologisk utveckling motsvarande någonstans mellan 1100-1500 här i vår värld. Det är ett rätt jäkla stort spann, och det lutar mer åt mitten på medeltiden (runt 1100-1200) och därmed är vanlig utrustning för en soldat ett svärd som "backup", en sköld och ett spjut. Han är vanligen rustad med en gambeson, (ringbynja) och hjälm. Brynjan är dyr att tillverka, därför har inte alla soldater råd med dem, men det anses generellt sett vara en slags "standardutrustning". Fullt rustade riddare är en vanlig syn, men det är bara ädlingar och rika som har råd med hela rustningar än så länge. Inte så mycket pga brist på material utan brist på kompetens. De smeder som kan tillverka rustningsdelar är sällsynta och har vett att ta betalt.
Vapnens utveckling är något jag medvetet har bastardiserat och frångått all rim och reson om man ska tänka logisk, historisk utveckling. Här i väst utvecklades svärden relativt gemensamt. Från vikingasvärdens flata konstruktion med bristande handskydd, via det klassiska "riddarsvärdet" med vettig parerstång, långsvärdet, messer, tvåhandssvärd (i fält, bör nämnas) och sedan vidare till mer smidiga och smäckra svärd som spetsigare långsvärd med mindre fokus på hugg och mer på stick och slutligen rätt in på rena rappirer.
Det är en utveckling på flera hundra år. Dock i Celenia så samlever nästan alla typer av svärd. Du har "vanliga" svärd som motsvarar riddarsvärdet (arming sword, på engelska) som är en slags standard och finns att få tag på nästan överallt. Kan även bäras rent civilt, även om mindre messer-liknande svärd och falchions är vanligare i civila livet. Långsvärdet och landsknekten (landsknecht) är båda rena stridsvapen och här stöter vi på samma problem som med rustningar. Smeder som framgångsrikt kan tillverka dessa svärd är sällsynta och tar väl betalt. De är därför nästan plågsamt dyra, men också rent "teknologiskt" något bättre än riddarsvärdet, falchion och messer. Mest på grund av sin längre räckvidd, inte så mycket rena "skadevärden". Vapen varierar bara mellan 1-7 i skada, och ett vanligt svärd hamnar mellan 3-4 medan ett långsvärd landar på 5. Så det är väldigt liten skillnad i ren skada.
Nu har vi dock min käpphäst, och anledningen till att jag gör den här posten. Rappiren och dess syskon. Sticksvärd. Rappiren är ett väldigt "sent" medeltida vapen som framstod mest som ett duellvapen bland ädlingar. Den är lika tung som ett långsvärd, men otroligt lång, smal och rigid. Tänkt för dödliga stick. Den är också effektiv mot rustade fiender då man lätt kan sikta på glipor eller orustade kroppsdelar med fantastisk kontroll på spetsen. Rappiren framstod i vår värld inte förrän runt 1500 talet, vilket gör den hejdlöst anakronistisk i en värld som annars är mer 1100 tal. Men samtidigt så är det ju inte "vår" värld, jag skapar, så jag kan göra som jag vill.
Men tanken är att rappiren ska vara "the pinnacle of technology" och vara otroligt sällsynt, och tillika en statussymbol. Den har värden som gör den bättre än i stort sett alla andra svärd, då rappiren är ett fantastiskt duellvapen. Rätt värdelöst på slagfältet, givetvis, men i mindre skärmytslingar och rena dueller är den ett livsfarligt vapen pga sin sjuka räckvidd och snabbhet.
Jag har just nu
Enhandsvapen + sköld (alla enhandsvapen tillsammans med sköld)
Enochenhalvhandsvapen (hatar det här namnet, men innefattar i stort bara långsvärdet och landsknekten)
Lätta Enhandsvapen (alla balanserade vapen såsom svärd, värja, falchion och sabel)
Tunga Enhandsvapen (alla framtunga vapen ämnade att bekämpa rustade fiender. Yxor, stridsklubbor och liknande)
Stångvapen (spjut, hillebard, glav, bardiche och liknande)
Stångvapen + sköld (desamma fast med sköld)
Jag har givetvis även avståndsvapen i olika former, men dem undrar jag inte över. Olika färdigheter är också besläktade med varandra och kan användas mot ett avdrag. Man blir alltså inte helt handikappad om man har enhandsvapen+sköld och plötsligt inte har sin sköld. Man blir bara ovan, och får därför ett lätt avdrag eftersom man tvingas använda lätta/tunga enhandsvapen.
Så nu äntligen till frågan:
Jag funderar på att även lägga till Duellvapen. Den skulle i så fall innefatta rappir och alla dess varianter. Stilen man slåss med dessa vapen är tillräckligt olik de andra för att förtjäna en egen färdighet, precis som exempelvis ett sidsvärd och ett långsvärd skiljer sig åt. Tycker ni att det blir "onödigt" många stridsfärdigheter, och blir "duellvapen" alldeles för snäv? Jag siktar på hyfsad realism med världen, även om det är en sagovärld och "light fantasy".