ulvtand
Veteran
Jag undrar bara om stritskonst rä'knas som vapenfärdighet?
Nekromanti Stristkonst....
- Thread starter ulvtand
- Start date
GlueBall_UBBT
Warrior
Enkla svaret: Nej
Förklaring: Stridskonsten är ingen vapenfärdighet. Den är en mycket mer sofistikerad utveckling av strid. Alla manövrar, anfall som försvar, är djupt intränade så att kämpen rör sig reflexmässigt efter intränade mönster. Detta skapar en effektivitet som inte uppnås när Jörgen Bondesson svingar sin farsas kortsvärd som en galning för att skrämma bort vettarna från fårens bete. Det är en sak att slå en person med något man håller och en annan att göra det med så stor effektivitet som möjligt.
Med andra ord kan man inte välja en stridskonst istället för en vapenfärdighet när karaktären skapas. Om det inte står så markerat med en "*" eller liknande.
Förklaring: Stridskonsten är ingen vapenfärdighet. Den är en mycket mer sofistikerad utveckling av strid. Alla manövrar, anfall som försvar, är djupt intränade så att kämpen rör sig reflexmässigt efter intränade mönster. Detta skapar en effektivitet som inte uppnås när Jörgen Bondesson svingar sin farsas kortsvärd som en galning för att skrämma bort vettarna från fårens bete. Det är en sak att slå en person med något man håller och en annan att göra det med så stor effektivitet som möjligt.
Med andra ord kan man inte välja en stridskonst istället för en vapenfärdighet när karaktären skapas. Om det inte står så markerat med en "*" eller liknande.
Sebastian Andersson
Hero
Nej, då stridskonster som sagt inte räknas som vapenfärdigheter...
Sebastian - som tyckte att det sa sig självt
ulvtand
Veteran
<center>En annan grej du kanske tänkte på: man har ingen grundchans i stridskonster (vilket är fallet med vapenfärdigheter).</center>
Inte i alla vapenfärdigheter... tex slunga och armborst så varför kan inte stritskonst vara en vapenfärdighet? och om den inte är det i vilken färdighetsgrupp tillhör den?
Inte i alla vapenfärdigheter... tex slunga och armborst så varför kan inte stritskonst vara en vapenfärdighet? och om den inte är det i vilken färdighetsgrupp tillhör den?
Sebastian Andersson
Hero
Alla dessa varför...
Dock så räknas de faktiskt inte ens som färdigheter rent teoretiskt. Du kan alltså exempelvis inte vara lättlärd i en stridskonst. Och innan du frågar varför så kan jag hänvisa till Eons stridsguru, Marco Behrman, som är den som här på forumet förtydligat att det förhåller sig så. Det är alltså att betrakta som den officiella riktlinjen.
Sebastian - som naturligtvis inser att man ibland inte kan få reda på något utan att fråga
För att det finns en skillnad i hur de fungerar och för att reglerna säger så.
"Färdighetsgruppen" Stridskonster. Varje stridskonst har ju ett separat värde varvid de går att betrakta i praktiken som en egen färdighet.
Dock så räknas de faktiskt inte ens som färdigheter rent teoretiskt. Du kan alltså exempelvis inte vara lättlärd i en stridskonst. Och innan du frågar varför så kan jag hänvisa till Eons stridsguru, Marco Behrman, som är den som här på forumet förtydligat att det förhåller sig så. Det är alltså att betrakta som den officiella riktlinjen.
Sebastian - som naturligtvis inser att man ibland inte kan få reda på något utan att fråga
Eva Florén
Swashbuckler
Re: Alla dessa varför...
Hm... pardon me. Vari ligger skillnaden mellan en stridskonst och en "vanlig vapenfärdighet"? Jag ser visserligen att man skiljer på dem, men praktiskt sett alltså.
Ett vapen hanteras ju för att få största möjliga effekt i dess dödande förmåga... det är inte att jämföras med turnisses egen förmåga att hastigt vifta kring med en pinne hemma på gården. Det innebär dock inte att vapenfärdigheten ska betraktas som en självlärd förmåga, någonstans ifrån har rollpersonen fått en vink om hur han hanterar vapnet - det är inte något du kan lära dig helt på egen hand IMHO. Alltså fungerar vapenfärdigheten i viss mån som stridskonsten... i viss mån.
Stridskonsten skiljer sig från vapenfärdigheten på det viset att?
- du har fler delar i den, typ undvika, parering etc. en vanlig vapenfärdighet inbegriper inte dessa moment?
- du har specialiseringar, typ stålsätta, precision etc. ?
- du kan ha fler vapen i den?
Hm... nä, det håller inte, det gamla försvaret håller inte. Själv föredrar jag iofs att stridskonster verkligen är en egen grupp, men det känns inte fullt rimligt. Att man sedan inte kan ha det lättlärt verkar lika orimligt... varför skulle inte en specifik individ ha lättare för just stridskonst när han kan ha lättare att rida, laga mat och matematik som på sitt sätt är minst lika komplexa variationer på kunskap och skicklighet?
Observera att jag själv föredrar att ha det som en specifik grupp, så att vissa fördelar inte underlättar alltför absurt mycket för spelaren - men det är jag som SL som talar då. Och som SL vill jag ha en rimlig anledning till att neka min spelare - inte "Jag är Gud och säger så".
När du hänvisar till Marco´s uttalande så uppskattar jag för egen del (och flera med mig) att du ger en länk till frågeställningen där han tar upp det sedan tidigare, typ. Nu hittar jag inte var i historiens dunkla dimmor som denna diskussion kan ha ägt rum.
Men det är en helt annan historia... och visst måste man fråga för att få svar...
Hm... pardon me. Vari ligger skillnaden mellan en stridskonst och en "vanlig vapenfärdighet"? Jag ser visserligen att man skiljer på dem, men praktiskt sett alltså.
Ett vapen hanteras ju för att få största möjliga effekt i dess dödande förmåga... det är inte att jämföras med turnisses egen förmåga att hastigt vifta kring med en pinne hemma på gården. Det innebär dock inte att vapenfärdigheten ska betraktas som en självlärd förmåga, någonstans ifrån har rollpersonen fått en vink om hur han hanterar vapnet - det är inte något du kan lära dig helt på egen hand IMHO. Alltså fungerar vapenfärdigheten i viss mån som stridskonsten... i viss mån.
Stridskonsten skiljer sig från vapenfärdigheten på det viset att?
- du har fler delar i den, typ undvika, parering etc. en vanlig vapenfärdighet inbegriper inte dessa moment?
- du har specialiseringar, typ stålsätta, precision etc. ?
- du kan ha fler vapen i den?
Hm... nä, det håller inte, det gamla försvaret håller inte. Själv föredrar jag iofs att stridskonster verkligen är en egen grupp, men det känns inte fullt rimligt. Att man sedan inte kan ha det lättlärt verkar lika orimligt... varför skulle inte en specifik individ ha lättare för just stridskonst när han kan ha lättare att rida, laga mat och matematik som på sitt sätt är minst lika komplexa variationer på kunskap och skicklighet?
Observera att jag själv föredrar att ha det som en specifik grupp, så att vissa fördelar inte underlättar alltför absurt mycket för spelaren - men det är jag som SL som talar då. Och som SL vill jag ha en rimlig anledning till att neka min spelare - inte "Jag är Gud och säger så".
När du hänvisar till Marco´s uttalande så uppskattar jag för egen del (och flera med mig) att du ger en länk till frågeställningen där han tar upp det sedan tidigare, typ. Nu hittar jag inte var i historiens dunkla dimmor som denna diskussion kan ha ägt rum.
Men det är en helt annan historia... och visst måste man fråga för att få svar...
ulvtand
Veteran
Re: Alla dessa varför...
<center>...innan du frågar varför så kan jag hänvisa till Eons stridsguru, Marco Behrman, som är den som här på forumet förtydligat att det förhåller sig så. Det är alltså att betrakta som den officiella riktlinjen....</center>
Då undrar jag några saker:
1 Var (länk gärna) sa Marcodet?
2 Vad har han sagt mer exakt?
3 "...att betrakta...officiella riktlinjen..." var det så Marco formulerade sig?
Är jag bar till besvär???
<center>...innan du frågar varför så kan jag hänvisa till Eons stridsguru, Marco Behrman, som är den som här på forumet förtydligat att det förhåller sig så. Det är alltså att betrakta som den officiella riktlinjen....</center>
Då undrar jag några saker:
1 Var (länk gärna) sa Marcodet?
2 Vad har han sagt mer exakt?
3 "...att betrakta...officiella riktlinjen..." var det så Marco formulerade sig?
Är jag bar till besvär???
Sebastian Andersson
Hero
Re: Alla dessa varför...
Men om du inte håller med och anser att det bör vara på något annat vis så är det ju helt enkelt bara att ändra på att!
/Sebastian
As requested
Tja, läs den länkade tråden ovan och begrunda.
Nej, det var det i och för sig inte men i egenskap av att vara huvudansvarig för Eonsstridssytem så är det det närmsta officiell riktlinje som du kan komma. Hans synsätt är ju det fundament stridssystemet vilar på så att säga.
Men om du inte håller med och anser att det bör vara på något annat vis så är det ju helt enkelt bara att ändra på att!
/Sebastian
Sebastian Andersson
Hero
Stridskonster kontra Vapenfärdigheter - än en gång
En vapenfärdighet är, som jag ser det, förmågan att på effektivast möjligast sätt bruka en speciell vapengrupp i strid.
Träningen sker i regel under antingen ganska enkla eller mycket okontrollerade former. Det hela handlar mer om utvecklande av en instinktiv förtrogenhet med en särskild slags vapen (typ svärd/yxor/bågar et cetera) och då det hela bottnar mer i instinkt och känsla inför hanterandet så kan man nyttja flera olika sorters vapen av samma slag (exempelvis flera olika sorters svärd) med likartat resultat. Man kan till och med nyttja andra snarlika vapen (besläktade vapenfärdigheter) med hyffsat gott reultat (+Ob1T6 i svårighet).
De tekniker som nyttjas är oftast mycket enkla och grundläggande men kan likväl vara nog så effektiva.
En stridskonst å andra sidan är ett mycket disciplinerat, kontrollerat, specialiserat och förfinat sätt att bruka ett begränsat antal vapen .
Träningen sker i regel under mycket kontrollerade former, ibland i så kallad "kata" (dvs. fasta förutbestämda rörelsemönster som nöts in till den grad att användaren till slut kan använda dem utan att behöva tänka sig för), och är ofta kopplad till en särskild filosofi eller levndassätt (som exempelvis Sungs lära, Tirakuppfostran, Riddarträning et cetera).
Praktiserandet handlar om ökad grad av specialisering av ett och i undantagsfall flera specifika vapen. På så viss kan man få ut det yttersta av vapnet och på så vis få det att bli som effektivt som möjligt i strid (eller, som exempelvis hos Kiriyastammen, så estetiskt vackert att titta på i rörelse som möjligt).
Nackdelen är den minskade graden av flexibilitet då ett snarlikt vapen av annan vikt, balans eller utformning kan försvåra brukandet av stridskonsten och då andra vapen i regel är omöjliga att använda sig av inom stridskonstens form.
Den huvudsakliga skillnaden mellan vapenfärdigheter och stridskonster är alltså stridskonsternas ökade grad av specialisering och effektivitet med ett begränsat antal vapen vilket dock sker på bekostnaden av flexibilitet och förmåga att nyttja vapen i allmänhet som föreligger hos vapenfärdigheter.
Sebastian - försöker att förklara vad som andra har förklarat så många gånger innan
Nu har jag förvisso inte så mycket med dessa bitar att göra i egenskap av skribent för neogames men jag skall likväl försöka ge dig min syn på det hela (som framförallt bottnar i min erfarenhet av de år jag tränat olika kampkonster).
En vapenfärdighet är, som jag ser det, förmågan att på effektivast möjligast sätt bruka en speciell vapengrupp i strid.
Träningen sker i regel under antingen ganska enkla eller mycket okontrollerade former. Det hela handlar mer om utvecklande av en instinktiv förtrogenhet med en särskild slags vapen (typ svärd/yxor/bågar et cetera) och då det hela bottnar mer i instinkt och känsla inför hanterandet så kan man nyttja flera olika sorters vapen av samma slag (exempelvis flera olika sorters svärd) med likartat resultat. Man kan till och med nyttja andra snarlika vapen (besläktade vapenfärdigheter) med hyffsat gott reultat (+Ob1T6 i svårighet).
De tekniker som nyttjas är oftast mycket enkla och grundläggande men kan likväl vara nog så effektiva.
En stridskonst å andra sidan är ett mycket disciplinerat, kontrollerat, specialiserat och förfinat sätt att bruka ett begränsat antal vapen .
Träningen sker i regel under mycket kontrollerade former, ibland i så kallad "kata" (dvs. fasta förutbestämda rörelsemönster som nöts in till den grad att användaren till slut kan använda dem utan att behöva tänka sig för), och är ofta kopplad till en särskild filosofi eller levndassätt (som exempelvis Sungs lära, Tirakuppfostran, Riddarträning et cetera).
Praktiserandet handlar om ökad grad av specialisering av ett och i undantagsfall flera specifika vapen. På så viss kan man få ut det yttersta av vapnet och på så vis få det att bli som effektivt som möjligt i strid (eller, som exempelvis hos Kiriyastammen, så estetiskt vackert att titta på i rörelse som möjligt).
Nackdelen är den minskade graden av flexibilitet då ett snarlikt vapen av annan vikt, balans eller utformning kan försvåra brukandet av stridskonsten och då andra vapen i regel är omöjliga att använda sig av inom stridskonstens form.
Den huvudsakliga skillnaden mellan vapenfärdigheter och stridskonster är alltså stridskonsternas ökade grad av specialisering och effektivitet med ett begränsat antal vapen vilket dock sker på bekostnaden av flexibilitet och förmåga att nyttja vapen i allmänhet som föreligger hos vapenfärdigheter.
Jag sökte igenom hans gamla inlägg och efter lite letande så fann jag det till slut.
Sebastian - försöker att förklara vad som andra har förklarat så många gånger innan
Pendragon
Swashbuckler
Jag tycker knappast det är en självklarhet. Är man lättlärd eller svårlärd i alla vapenfärdigheter bör det rimligtvis sträcka sig även till stridskonster då det verkar gälla ens naturliga handlag med vapen. Jag kan möjligen se några argument varför inte lättlärdhet skulle sträcka sig till stridskonster, men jag ser inget skäl varför ett handikapp som svårlärdhet inte skulle drabba även stridskonster.
/Joel - tyckte DET sa sig själv
Sebastian Andersson
Hero
Du missförstod min syftning. Jag syftade på att jag tyckte det var en självklarhet utifrån alla de svar som givits hittills på tråden. Vad gäller svår-/lättlärdhetsmöjligheten vad gäller stridskonster så håller jag ju med dig om den biten. Hade du läst resten av tråden så hade du nog insett det.
Sebastian - tycker att något säger sig själv om samma svar redan levererats en gång