Nekromanti "Sudda ut gränserna". Varför?

[Svarte Faraonen]

I Genesis beslutsångesttråd skrev Arvidos:

Det är vår plikt att sudda gränserna mellan rollspel och lek, för att öppna upp och visa vår underbara hobby!

Det jag frågar mig nu är... varför? Förtar inte det ambitionen att sprida just rollspelshobbyn, för att ersätta den med en ambition att uppfinna och skapa en ny hobby? För jag tror liksom inte att Arvid tänker sig att man efter en viss tid ska överge gestaltningslekarna för att börja spela mer typiska rollspel. Om jag ska rekrytera nya spelare vill jag liksom att de faktiskt ska vara intresserade av rollspel, inte att jag ska nödgas uppfinna en ny aktivitet som vi båda är intresserade av.

 

[Mogger]

Jag tror att Arvid menar att vi bör riva ner de murar som vi så omsorgsfullt byggt runt oss, med svårbegripliga regler, märklig jargong och knasiga hattar.

 

[krank]

Jag tror att Arvid menar att vi bör riva ner de murar som vi så omsorgsfullt byggt runt oss, med svårbegripliga regler, märklig jargong och knasiga hattar.

Noooooo! Not the hats!

Istället bör vi, likt akademiker, gräva oss allt djupare in i jargong och skapa spel som blir allt obegripligare för utomstående men som sannerligen är mer komplexa än något en vanlig svensson kan hitta på. Vi har ju redan börjat så bra genom att börja hitta på teorier och termer som ingen jäkel begriper sig på, antingen för att de är helt nybildade (djupimmersionism, simulatoriskt), för att de helt enkelt betyder något helt annat än vad man skulle kunna tro när man läser dem (narrativism, färg, drama). Och dessutom har vi ordentliga bråk om vad alla de här termerna egentligen betyder. Fram för mer akademisering av rollspelen! Bort med folkligheten, skit i allmänheten, låt oss fokusera på att bygga de spel vi känner utmanar oss. Det finns inget egenvärde i att tilltala alla, eller att få hobbyn att växa. Hobbyn växer i sin egen takt, och mina erfarenheter säger mig att så länge det finns Mutant och Drakar och Demoner i de svenska hyllorna så kommer ungdomar förr eller senare att hitta dem. De flesta ungar i yngre tonåren jag förklarat rollspel för har velat spela. Vi behöver inte riva några murar - låt oss fixa fler vindbryggor bara!

 

[Svarte Faraonen]

Jag tror att Arvid menar att vi bör riva ner de murar som vi så omsorgsfullt byggt runt oss, med svårbegripliga regler, märklig jargong och knasiga hattar.

Själv håller jag Arvid för en man med radikalare visioner än så -- de idéer han lagt fram för mig verkar nå längre än att bara öka tillgängligheten.

 

[Sodivra]

Du har säkert listat ut att mitt inlägg var en liten provokation, dock med en gnutta uppriktighet: Självklart finns det inget egenvärde i att sudda ut gränser, eller att utöka hobbyn heller för den delen.

Men du har faktiskt rätt i att jag skulle vilja utöka vår hobby. Här har jag lite svårt att avgöra hur mycket av ditt inlägg som är uppriktigt och hur mycket som är provokation, så jag svarar för diskussionens skull så allvarligt som möjligt.

Var du missförstår (?) mig när du ifrågasättter nyttan i att uppfinna en -ny- hobby -utan likheter- med typiska rollspel, som jag -egentligen inte- är lika intresserad av.

Som du vet så driver jag hypotesen att det ligger i rollspelshobbyn natur att så få personer tilltalas av den: Rollspel kräver ovanliga engagemang och intressen om man betänker tid på förberedelser, intresse i komplexa (och ganska ointuitiva) system, tidsåtgången och krav på antal deltagare för en hel story. Få andra nöjen i vårt samhälle ser ut såhär, det är inte vad de flesta letar efter.

Men lusten att berätta och fantisera då? Jag tror att den kan tilltala desto fler om den bara uppträdde i en intuitivare och lättillgängligare form, som Baron Münchaussen, nya Berättelser från Staden, eller Genesis Titanic, så som jag föreställde mig det. (Ja, de är de enda jag kan komma på, faktiskt) Om rollspel någonsin kommer kunna bli mainstream och stort, så är det som ett resultat av att man provar sådana här nya, intuitiva former.

Men om den här flummiga inriktningen inte är intressant för de "gamla rollspelarna", vad har de då för nytta av att det sitter en massa noobs och spelar nya spel de själva inte är intresserad av? Jag har ju själv sagt att det inte finns något egenvärde i att vidga hobbyn.

Jo, min uppfattning (Och jag är naturligtvis inte ekonom...) är att om det finns mer folk, och mer pengar i en bransch så tjänar hela branschen på det. Precis som Dante eller Seter (eller bägge?) säger, att D&Ds framgångar gynnar hobbyn som helhet. Med andra ord, skulle rollspel bli mainstream vore det toppen, och det skulle stimulera även de marginaliserade, kufiga delarna av hobbyn. Och av dessa nyförvärv kommer kanske inte så många få upp ögonen för D&D och Mutant, men kanske till Best friends och PTA.

Och jag vill också se fler spel som Genesis Titanic! För jag tror att hela hobbyn tjänar på att hitta nya gränser att spränga. Det finns så många ställen att sätt strukturerna på, och jag har aldrig sätt någon sätta dom (i ett rollspel) på ett soundtrack förut. Det finns så många saker att lägga teori bakom, men jag har bara sett främlinggörande i Oktoberlandet. Det är så få dimensioner vi har experimenterat på egentligen under den här hobbyns 30 år, och om vi kan hitta några nya så kanske vi kan komma på några riktigt balla idéer! Det är så mycket outforskat land i rollspelshobbyn där guldklimpar kan ligga och vänta på oss.

Och så finns det slutligen en anledning till: Jag gillar faktiskt enkla story now-spel och stimuleras av att arbeta för vad som är rollspel idag. Måhända är mina teorier om rollspels tillgänglighet främst färgade av det faktum att, till syvende og sist, så är detta något jag är intresserad av.