Zaphod_UBBT
Swordsman
- Joined
- 25 Mar 2002
- Messages
- 531
<table><tr><td>Jag satt och tittade på den genialiska serien "Mannen från U.N.C.L.E." på SVT. De har visat den på lite olika tider, men nu visar de världsfrånvända tablåläggarna på SVT den efter midnatt på måndagskvällar, så det är alldeles för sällan man tillåter sig att se det (för jag, jag har vett i kroppen och försöker sova några timmar varje natt).
Nå, kunde knappt se färdigt avsnittet innan jag började skriva det här, för jag insåg hur väl den där sköna, speciella känslan från 60-talets agentserier, passar för rollspel. Det är raffinerat historieberättande, lagom blandning av dialog och action, det är utmaningar - både kroppsliga och tankemässiga, det är fett med attityd och det är något otroligt med glimt i ögat!</td><td>
</td></tr></table>
Det slog mig så att jag började fundera på varför jag inte sett det här som rollspelskoncept tidigare. Mannen från UNCLE och alla andra agentserier från 60-talet är praktiskt taget redan rollspel. Man behöver inte anpassa det. Det går att ta rakt av, stoppa på ett juste spelsystem och fröjdas i all evighet.
[Okej, om ni inte har en aning om vad jag snackar om för sorts serier, då vet jag inte vad jag ska göra. Antingen bildar ni er lite, eller så hoppar ni över den här tråden. Den bygger på vissa kunskaper om (eller åtminstone intresse för) agentserier från 60-talet.]
Spana bara in den här scenen från kvällens avsnitt: två för avsnittet nya rollfigurer knatar in i någon misstänkt lokal. Den ena är en skitig kille med sjömansmössa, och den andra är en uppspacklad tjej med läcker 60-talsklänning. Plötsligt dånar ytterligare en okänd figur in. Det är en riktig bjässe, med överkropp som ett oljefat och biceps som kassler. Han är någonstans emellan två och två och en halv meter, och skulle troligen vrida nacken av en tjur om han ville. En vild fight utbryter efter några rappa replikväxlingar, och i stridens hetta far en träpall ut genom fönstret.
KLIPP till den ena av seriens två hjältar, som går förbi utanför fönstret. Det kommer en träpall farandes ut, och vår hjälte fattar vad som pågår. Han rusar in genom dörren.
KLIPP tillbaka till rummet med den vilda fighten. Vår hjälte kommer in, och börjar stöta på den söta tjejen med klänningen. Får syn på fighten där han, som hjälte, måste delta. Han tar av sig kavajen och börjar kavla upp skjortärmarna. Får syn på bjässen och registrerar hans storlek. Bjässen kommer rakt emot hjälten, och vår hjälte kopplar på ett fånigt leende och går demonstrativt mot sin kavaj igen. Han börjar ta på den för att visa att han inte vill mucka gr... Så inser man att han bluffar, för när hjälten vänder sig om, tar han plötsligt upp en stol och drämmer den i bjässens torso så att träflisorna flyger. Han börjar puckla på bjässen och har snart vunnit striden tack vare sin smarta fint.
Vid det här laget är det dags för scenens fokus att flyttas. Kommer ni ihåg han som kom in med tjejen i början, han med sjömansmössan. Han ligger på golvet nu, med en stilett långt inkörd i magen. Han börjar säga sina sista ord, som säkerligen är vitala för avsnittets fortsatta handling...
Fattar ni vilken rollspelspotential det här har?
Frågan är bara vad man ska göra med det. Antingen tar man det rakt av och gör ett skojigt spelsystem till, eller så vrider man det ett varv till.
Alltihopa är ju ascharmigt, och TV-serien präglas av en stereotyp amerikansk världsbild från 60-talet, där kineser är konstiga figurer som antingen går runt med nyfiskad fisk eller kör runt varandra i såna där tvåhjuliga kärror. I vilket fall som helst har de rishattar och sneda ögon.
Vidare finns det en massa gadgets i olika former. I serien brukar flera avgörande moment i varje avsnitt avgöras av att våra hjältar har med sig några smarta gadgets från sitt huvudkontor. Ibland räcker det med en liten gömd radiosändare i en penna, och ibland är det mer raffinerade saker.
Samma grejer finns i ett heljuste FPS-spel, No One Lives Forever. Har ni spelat datorshootern No One Lives Forever? Det är världens pastisch på den där sortens TV-serier. Där spelar man specialagenten Cate Archer (såklart med problem inom agentorganisationen, med tanke på att hon är kvinna och före detta brottsling). Hon har olika sorters små smarta kluringgrejer: ett mynt som man kan använda för att lura undan vakter, ett likborttagningsmedel för att man inte ska lämna några spår efter sig, en parfymsprayflaska som egentligen innehåller lätt giftgas som får offret att svimma, solglasögon med inbyggd zoom och kamera, osv osv.
När den där serien gjordes, var ju hi-techen faktiskt riktigt hi-tech. I mitten av 60-talet var en penna med en inbyggd satellitmottagare svår att tänka sig, och nu skulle man utan problem kunna bygga en penna med inbyggt 56-modem för satellit. Nu är det som var hi-tech då, mest gulligt.
Jag frågar mig om man vill behålla grundkonceptet och verkligen göra pastisch rakt av på det, eller om man ska flytta fram det hela fyrtio år och göra hitech som är charmig och cool nu.
Fast det är ju inte bara TV-serier. Det finns väl hur mycket källmaterial som helst, i form av billiga kioskpocketböcker och serietidningar. Har ni några andra favoriter i samma genre, eller tankar om vad man kan blanda in för andra ingredienser?
Nu undrar jag om jag är sent ute. Är det redan någon som har kommit på det här och gjort ett sånt här charmigt, lekfullt, lite nutidssagoaktigt spel?
- Eller vågar någon kanske säga att det inte är en helt fantabulöst bra idé, och hur skulle ni försvara det påståendet?
Nå, kunde knappt se färdigt avsnittet innan jag började skriva det här, för jag insåg hur väl den där sköna, speciella känslan från 60-talets agentserier, passar för rollspel. Det är raffinerat historieberättande, lagom blandning av dialog och action, det är utmaningar - både kroppsliga och tankemässiga, det är fett med attityd och det är något otroligt med glimt i ögat!</td><td>
Det slog mig så att jag började fundera på varför jag inte sett det här som rollspelskoncept tidigare. Mannen från UNCLE och alla andra agentserier från 60-talet är praktiskt taget redan rollspel. Man behöver inte anpassa det. Det går att ta rakt av, stoppa på ett juste spelsystem och fröjdas i all evighet.
[Okej, om ni inte har en aning om vad jag snackar om för sorts serier, då vet jag inte vad jag ska göra. Antingen bildar ni er lite, eller så hoppar ni över den här tråden. Den bygger på vissa kunskaper om (eller åtminstone intresse för) agentserier från 60-talet.]
Spana bara in den här scenen från kvällens avsnitt: två för avsnittet nya rollfigurer knatar in i någon misstänkt lokal. Den ena är en skitig kille med sjömansmössa, och den andra är en uppspacklad tjej med läcker 60-talsklänning. Plötsligt dånar ytterligare en okänd figur in. Det är en riktig bjässe, med överkropp som ett oljefat och biceps som kassler. Han är någonstans emellan två och två och en halv meter, och skulle troligen vrida nacken av en tjur om han ville. En vild fight utbryter efter några rappa replikväxlingar, och i stridens hetta far en träpall ut genom fönstret.
KLIPP till den ena av seriens två hjältar, som går förbi utanför fönstret. Det kommer en träpall farandes ut, och vår hjälte fattar vad som pågår. Han rusar in genom dörren.
KLIPP tillbaka till rummet med den vilda fighten. Vår hjälte kommer in, och börjar stöta på den söta tjejen med klänningen. Får syn på fighten där han, som hjälte, måste delta. Han tar av sig kavajen och börjar kavla upp skjortärmarna. Får syn på bjässen och registrerar hans storlek. Bjässen kommer rakt emot hjälten, och vår hjälte kopplar på ett fånigt leende och går demonstrativt mot sin kavaj igen. Han börjar ta på den för att visa att han inte vill mucka gr... Så inser man att han bluffar, för när hjälten vänder sig om, tar han plötsligt upp en stol och drämmer den i bjässens torso så att träflisorna flyger. Han börjar puckla på bjässen och har snart vunnit striden tack vare sin smarta fint.
Vid det här laget är det dags för scenens fokus att flyttas. Kommer ni ihåg han som kom in med tjejen i början, han med sjömansmössan. Han ligger på golvet nu, med en stilett långt inkörd i magen. Han börjar säga sina sista ord, som säkerligen är vitala för avsnittets fortsatta handling...
Fattar ni vilken rollspelspotential det här har?
Frågan är bara vad man ska göra med det. Antingen tar man det rakt av och gör ett skojigt spelsystem till, eller så vrider man det ett varv till.
Alltihopa är ju ascharmigt, och TV-serien präglas av en stereotyp amerikansk världsbild från 60-talet, där kineser är konstiga figurer som antingen går runt med nyfiskad fisk eller kör runt varandra i såna där tvåhjuliga kärror. I vilket fall som helst har de rishattar och sneda ögon.
Vidare finns det en massa gadgets i olika former. I serien brukar flera avgörande moment i varje avsnitt avgöras av att våra hjältar har med sig några smarta gadgets från sitt huvudkontor. Ibland räcker det med en liten gömd radiosändare i en penna, och ibland är det mer raffinerade saker.
Samma grejer finns i ett heljuste FPS-spel, No One Lives Forever. Har ni spelat datorshootern No One Lives Forever? Det är världens pastisch på den där sortens TV-serier. Där spelar man specialagenten Cate Archer (såklart med problem inom agentorganisationen, med tanke på att hon är kvinna och före detta brottsling). Hon har olika sorters små smarta kluringgrejer: ett mynt som man kan använda för att lura undan vakter, ett likborttagningsmedel för att man inte ska lämna några spår efter sig, en parfymsprayflaska som egentligen innehåller lätt giftgas som får offret att svimma, solglasögon med inbyggd zoom och kamera, osv osv.
När den där serien gjordes, var ju hi-techen faktiskt riktigt hi-tech. I mitten av 60-talet var en penna med en inbyggd satellitmottagare svår att tänka sig, och nu skulle man utan problem kunna bygga en penna med inbyggt 56-modem för satellit. Nu är det som var hi-tech då, mest gulligt.
Jag frågar mig om man vill behålla grundkonceptet och verkligen göra pastisch rakt av på det, eller om man ska flytta fram det hela fyrtio år och göra hitech som är charmig och cool nu.
Fast det är ju inte bara TV-serier. Det finns väl hur mycket källmaterial som helst, i form av billiga kioskpocketböcker och serietidningar. Har ni några andra favoriter i samma genre, eller tankar om vad man kan blanda in för andra ingredienser?
Nu undrar jag om jag är sent ute. Är det redan någon som har kommit på det här och gjort ett sånt här charmigt, lekfullt, lite nutidssagoaktigt spel?
- Eller vågar någon kanske säga att det inte är en helt fantabulöst bra idé, och hur skulle ni försvara det påståendet?
