Nekromanti Super-low fantasy?

[Rosen]

gudarna, om dom nu finns, ingriper inte i världen.

Gudarna ingriper väl på samma sätt som de alltid brukar? De gör så att barn föds, att det kommer upp växter ur jorden på åkrarna, att solen går upp varje morgon... och när de blandar sig i mer direkt, ser till att vår sida vinner kriget, att mina affärer blir framgångsrika, att vargen håller sig borta från mina får... Tvi vale om de inte skulle ingripa.

Alltså, kyrkor ja, gudar nej.

Då är nog Khelataar inget för dig ändå; det finns inga kyrkor där.

--
Åke

 

[Nightowl]

Gudar i Khelataar...

Vilket påminner mig - jag bara MÅSTE skriva klart Caarevel - De Legendariska Resorna, och det före jul.

Nightowl, fyra år för sent är bättre än inget...

 

[avatarex]

Okej, då. Men min värld såsom mina sinnen uppfattar den är inte som i mytologin. Inga gudainkarnationer har setts till i de senaste krigen, Gud tänder aldrig buskar för att bevisa sin existens, eller delar på Röda Havet, ingen man som anser sig vara Guds enfödde son kan gå på vattnet osv.


Då är nog Khelataar inget för dig ändå; det finns inga kyrkor där
För det första vill jag inte bara spela 'super-low-fantasy' utan bara kolla vad folk tycker om idén. Men menar du att det inte finns religioner i Khelataar? (När jag skrev 'kyrkor' menade jag förstås 'religioner'.)

 

[Nightowl]

'Kyrka' är ett lite slarvigt ordval; en 'kyrka' är i princip en underavdelning till kristendomen och inget annat. Även om man förstår att det inte nödvändigtvis är en 'kristen' religion du vill ha är nästan alla dina exempel också hämtade från Bibeln, när du börjar prata mirakler.

Rollspelare har en tendens att tänka enkelspårigt på kristendomen, och oftast en ganska snedvriden missuppfattade bild av den, så fort de tänker 'religion' i fantasyspel. Jag veta av gammal erfarenhet att Rosen är lika allergisk mot det som jag, i synnerhet i Khelataar-sammanhang, eftersom deras religion är totalt olik allt vad kristendom heter.

Den är inte organiserad för fem öre, t.ex.

I ett spel där man inte kan få magiskt gottis av att tillhöra en viss religion finns det en stark tendens för spelare att spela som sekulariserade moderna svenskar. Dessutom kan det vara bra att komma på andra sätt att utnyttja religion på för att få det att bli en aktiv kraft i spelvärlden - i ett gammalt äventyr till det obskyra spelet Dragon Warriors blir spelarna iblandade i en stöld av reliker från en kyrka, när två konkurrerande grenar av samma kloserorden bråkar om vem som skall få flest pilgrimer. Finns inte en tillstymmelse till religiöst betonade övernaturligheter i spelet, men när jag spelade det var RP jävligt nervösa i alla fall - hur och vad gör man med det här stöldgodset, hjälp, vi måste lämna tillbaka det, är det säkert att vi inte vanhelgar det när tjuven stulit relikskrinet (han fick behålla skrinet för munkarna som hyrde honom, bara han lämnade dem benen som låg i) och så vidare.

Faran är att man anser att religion är obetydligt eller oväsentligt när den inte medför de vanliga speltekniska bonusarna. 'Äh, vem tror på det där, det kan ju inte vara sant!' Vilket är totalt motsatt alla preindustriella samhällen som existerat i verkligheten. Nog för att du pratar om fantasy, men...

Nightowl, långrandig.

 

[Krille]

"Faran är att man anser att religion är obetydligt eller oväsentligt när den inte medför de vanliga speltekniska bonusarna. 'Äh, vem tror på det där, det kan ju inte vara sant!' Vilket är totalt motsatt alla preindustriella samhällen som existerat i verkligheten. Nog för att du pratar om fantasy, men..."

Jodå. Faran finns. Jag har själv råkat ut för det, och den enklaste lösningen var att ge religionen en högst påtaglig inverkan i det dagliga livet, även för vanligt folk.

 

[avatarex]

Det beror helt enkelt på att jag inte har så stor kunskap om andra religioner än kristendom och judendom, vilken har gett upphov till några av de exempel på mirakler som jag nämnde.

I ett spel där man inte kan få magiskt gottis av att tillhöra en viss religion finns det en stark tendens för spelare att spela som sekulariserade moderna svenskar.
Typiskt exempel på dåligt rollspelande, vilket man som spelledare borde gå igenom med sina spelare. Det ska inte finnas några regler mot koboldonism utan det är något som varje spelare skall ta ställning till själva.

Vad jag menar med 'super-low fantasy' är att just såna mirakler som jag nämnde INTE existerar annat än i myterna och religionerna. Och det får mer än gärna vara postmedltid.

 

[Nightowl]

I stand corrected - kristendomen har ju snott de koolaste miraklen från judomen... och gjort dem till sina.

Mer seriöst - jag förstår hur du tänker, och även om jag gillar Krilles linje så inser jag att det inte nödvändigtvis behöver finnas regler för sådant. Det är en fråga om rollspel, men jag brukar undvika att vara dyngsnabb att döma ut alla som spelar på ett visst sätt som 'kobolder' (ett ord jag är ungefär lika förtjust i som 'niggrer'). Jag tillhör också den märkliga skala som anser att goda regler kan uppmuntra rollspel - typexemplet är att om man vill att folk skall vara våghalsiga, så kan det hjälpa att reglerna uppmuntrar våldsamheter. Detsamma kan gälla världsbeskrivning. Att bara utgå från att den som inte spelar som jag vill är kobold hjälper inte särskilt mycket. Om man inte kör friform är det bara inbilskt att inte ta stöd av reglerna. Det är det de är till för, liksom.

Ett rollspel som är 'postmedeltida' där alla tänker mer eller mindre som moderna svenskar skulle jag bektrakta som ytterligt trist - jag är förtjust i 'culture gaming' som bland annat kan utspelas i skilda kulturer och epoker av den banala orsaken att det handlar om människor som inte tycker som jag, något som kan ge mycket mer sense of wonder än aldrig så hög high fantasy. Men ett samhälle där folk inte är troende eller vidskepliga utan pinsamt svenskt förment rationella jämt... det verkar ganska beigt. Vad är över huvud taget vitsen med att spela 'fantasy' utan varje tillstymmelse till fantastiska inslag i en kultur som liknar vår egen? Finns det några intressanta tankeexperiment med kultur eller politik eller traditioner som gör att det blir en fascinerande miljö? (Jag kan visserligen tänka mig väldigt fascinerande rollpersoner, men intressanta karaktärer som stämmer mot varandra kan man spela i vilken miljö som helst.)

Trollkarlar och drakar är ganska billiga knep för att skapa sense of wonder i fantasy. Att inte ägna sig åt billiga knep är lovvärt, men vad tänker du göra istället?

Nightowl

 

[Krille]

"Mer seriöst - jag förstår hur du tänker, och även om jag gillar Krilles linje så inser jag att det inte nödvändigtvis behöver finnas regler för sådant."

Nej, det är helt korrekt. Episoden var för övrigt från Viking, som just saknar regler för det övernaturliga. Däri låg också problemet.

Men genom att införa ett element av det övernaturliga, om än så bara i orsaks-verkans-form, så räckte det för att få spelarna att fatta att även om man spelar i en historisk värld så ska man inte vara så jefla säker på det övernaturligas frånvaro. Just att spelarna saknade kontrollen över det övernaturliga, att den aldrig var påträngande (som haubitsbesvärjelser) utan hela tiden i bakgrunden (som förbannelser och oknytt), gjorde dem jefligt nervösa.

En episod minns jag med värme, när en enögd främling kommer in och drämmer ett svärd i en bjälke i en långhall, och säger "Den som mäktar draga svärdet ur bjälken skall komma att bli kallad för Bjalke, Danernas konung, eller dö hjältedöden!" Sen går främlingen ut och ledsagas av två korpar och två vargar. Spelarna har än intill denna dag inte kommit på om det faktiskt var Oden. Men jeflar vad asatroende de plötsligt började spela.

 

[avatarex]

Viking skulle faktiskt ha fått regler för övernaturligheter om det inte vore för att spelet slutade säljas. Men man kan få tag på Viking Saga på www.rollspel.com

 

[avatarex]

ett spel där man inte kan få magiskt gottis av att tillhöra en viss religion finns det en stark tendens för spelare att spela som sekulariserade moderna svenskar.
Typiskt exempel på dåligt rollspelande, vilket man som spelledare borde gå igenom med sina spelare. Det ska inte finnas några regler mot koboldonism utan det är något som varje spelare skall ta ställning till själva.[/b]

Vad jag ville ha sagt med detta är att det minsann kan vara kul att spela troende med högt anseende inom templet, utan mirakler. Om du tycker att jag stämplar dig eller någon annan som kobold, och du anser detta vara hets mot folkgrupp så tar jag tillbaka vad jag sagt. Jag vill inte pracka på andra mina åsikter (kanske bare lite dårå), utan främst upplysa om att man kan (och det är enligt mig roligare) att spela utan att ta hänsyn till vad som är bäst enligt reglerna. Lev dig in i din roll, helt enkelt.

Ett rollspel som är 'postmedeltida' där alla tänker mer eller mindre som moderna svenskar skulle jag bektrakta som ytterligt trist - jag är förtjust i 'culture gaming' som bland annat kan utspelas i skilda kulturer och epoker av den banala orsaken att det handlar om människor som inte tycker som jag, något som kan ge mycket mer sense of wonder än aldrig så hög high fantasy. Men ett samhälle där folk inte är troende eller vidskepliga utan pinsamt svenskt förment rationella jämt... det verkar ganska beigt. Vad är över huvud taget vitsen med att spela 'fantasy' utan varje tillstymmelse till fantastiska inslag i en kultur som liknar vår egen? Finns det några intressanta tankeexperiment med kultur eller politik eller traditioner som gör att det blir en fascinerande miljö? (Jag kan visserligen tänka mig väldigt fascinerande rollpersoner, men intressanta karaktärer som stämmer mot varandra kan man spela i vilken miljö som helst.)

Vad jag vet så innehåller neoTech ingen fantasy (utom pinsamma skrivfel förstås...) (I Neotech 2 kan man tydligen förlora utmattning av att syssla med magi. Så långt allt väl, utom det att det inte finns magi i Neotechs världsbild. från www.foxtail.nu)

Vad jag tänkte på var att uppleva världshistorien på ett annat sätt. Kämpa för ett fritt Långtbortistan och kasta ut herrana fån Imperien. Eller dylikt.

Men ni kan vara lugna, jag har alldeles för lite tid för att skriva om nåt sånt som kräver så mycket tid.