Idag är det prerelease och vad passar då bättre än min sealed deck guide!
Det här gäller bara sealed. När det kommer till draft så bygger jag lekar av mina draft pools precis som alla andra spelare gör, helt normalt.
Men när det kommer till sealed har jag ett annat system. Ett mycket onormalt och konstigt och ointuitivt och sjukt system. Som jag själv kommit på.
Det första jag gör är att jag öppnar paketen face down utan att kolla på korten (jag tar bort tokens och ad cards) och sen blandar jag korten face down och har alltså en blandad random hög av kort.
“Talongen”, som börjar med 84 kort, som jag alltså inte har kollat på. Eller 90 om länderna har blivit ihop blandade, vilket, fine!
Dom korten kommer komma till två andra högar. “Stålskelettet”, en hög med 21 kort, och “molnet”, en hög med 63 kort. (Eller 22 resp 68 kort dårå!) Så här.
Det ska gå fort. Om jag tvekar, dvs jag har två flera favoriter, så tar jag en av dom till stålskelettet, och låter dom andra favoriterna vara kvar på scenen. Jag vänder bort till molnet dom andra som inte är favoritkandidater. Sen vänder jag upp fyra nya kort från talongen till scenen. Så det är alltså inte alltid fyra kort där för om favoritkandidater har legat kvar så kommer det finnas fler.
Med andra ord:
Så scenen kanske är 4, 4, 5, 6, 6, 5, 4, 4, 4, 4, 4, 4, osv och det är ok.
Nu när talongen har jag alltså ett stålskelett på 21 (22) kort jag verkligen gillar. Oavsett om det är som Tammy eller som spik eller som Vorthos eller som Mel eller som tempospelare eller som kontrollspelare eller för att jag gillar arketypen eller för att kortet bara är helt OP och underkostat.
Korten i stålskelettet kommer ha en mix av färger och arketyper, men det kommer gå lätt att få en överblick av dom arketyperna utan att sortera. Vilket är bra för det går att sortera en pool på så himla många olika sätt och tvärsnitt osv. Ex vis i SOI så är ju röda varulvskort ganska värdelösa i en rödvampyrlek och vice versa.
Alla 21 korten kommer inte behöva vara med i leken. Om jag ex vis väljer svart så kommer inte nödvändigtvis alla svarta kort bland de 21 vara med i leken. Jag ser vilka färger och arketyper som jag kan bygga av och så gör jag det. När det bara är 21 kort så kan jag förhoppningsvis se det direkt utan att behöva sortera upp i högar. “Aha, jag kan få ihop en Dimir kontroll” eller “Aha, kan få ihop en ganska klassisk blåvit skies lek” eller “Aha, ser ut som jag har bra stöd för Izzet spells matter” osv. Då ska det vara mer än bara ett enstaka kort utan det ska vara en hel del.
Plockar ut dom kort från stålskelettet som jag tycker passar ihop.
Som min mamma alltid säger: Magic handlar inte om att ha bäst kort. Det handlar om att ha kort som passar bäst ihop.
Dom andra går tillbaka till molnet. Ev kaaanske jag lägger upp dom utvalda korten på nån typ av sortering (manakurva eller whatever) men orka. Poängen är ju att dom ska vara så få så det inte behövs.
Sen tänker jag ut “hmm, vad behöver jag dryga ut med för att få upp dom här fjorton korten eller sju korten eller tio korten eller fem korten eller vad det nu är upp till 23 playables?” Jag kanske tänker “uj uj uj jag behöver billiga varelser, gärna väggar, som segar ner spelet” eller “uj uj uj jag behöver aggro support, om spelet blir segt kommer jag dö” eller vad jag nu behöver. Sen plockar jag ut det från molnet. Jag har ju sett alla korten när jag “draftade” igenom talongen så jag har ända en vag hum om vad jag har där inne.
En bra feature är att 21 är mindre än 23. Så jag behöver aldrig nånsin “skära ner” till 23 (vilket är agony), jag behöver bara “bygga upp” till 23.
Sen länder… jag har inte nån “mana-pluppar till lands-procent”–formel utan jag försöker ha en ganska jämn fördelning av landfärgerna, avrundat till fördel av den färg jag vill ha tidigast. (Vilket avgörs både av att jag har flest av den färgen eller av att jag har billigast kort av den färgen.)
Sealed deck har tre moment.
Välja är roligt. Sortera och sleeva upp är tråkigt. (Jag med min dåliga syn och skakiga händer #tant sleevar ändå upp mycket långsammare än dom flesta så det är bra om jag har tid över till det.) Nu behöver jag iaf inte sortera, eller, jag kan sortera på ett sätt där jag väljer medan jag sorterar.
Jag behöver alltså inte:
Istället jobbar jag från en mycket mindre “representation” av poolen, stålskelettet. Vetet, utan agnarna.
Korten i molnet kan vara helt fantastiska—det är ju inte som att 75% av magickort är dåliga—men nu kommer jag kunna välja från molnkorten dom kort som supportar min pools allra bästa och viktigaste kort.
Jag har använt det här systemet ett tag och för mig går det mycket mycket fortare och jag känner mig mycket säkrare på, och nöjdare med, lekarna. Om jag vinner? Nja…
Min winrate har gått upp sen jag började med den här metoden men… inte med speciellt mycket!
Det är ju jag som ändå gör bedömningen, valet bland fyra. Och jag är kass på Magic. Om typ Marshall Sutcliffe eller Melissa de Tora skulle göra det så skulle deras lekar bli mycket grymmare. Och, dom kanske inte ens behöver en sån här metod. Dom ser 90 face-up kort, osorterade, hullerombuller, framför sig och ser direkt “oj vilken stark orzhov-pool med rödsplash!” Det kan ju inte jag göra. Men att se fyra kort i taget, det är mer lagom.
Jag har en tendens att överskatta kort. Ser ett kort och tänker mig genast åh vilken mysig enhörning eller rese eller döskalle eller vad det nu när och sen ser jag framför mig scenarion där det kortet är min kompis och hjälper mig att vinna. Därför är det hopplöst för mig att gå igenom korten ett i taget. “Det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om” osv. Men det är betydligt lättare att välja bort en Gray Ogre eller Pearled Unicorn när det står en Isamaru bredvid.
Det här gäller bara sealed. När det kommer till draft så bygger jag lekar av mina draft pools precis som alla andra spelare gör, helt normalt.
Men när det kommer till sealed har jag ett annat system. Ett mycket onormalt och konstigt och ointuitivt och sjukt system. Som jag själv kommit på.
Det första jag gör är att jag öppnar paketen face down utan att kolla på korten (jag tar bort tokens och ad cards) och sen blandar jag korten face down och har alltså en blandad random hög av kort.
“Talongen”, som börjar med 84 kort, som jag alltså inte har kollat på. Eller 90 om länderna har blivit ihop blandade, vilket, fine!
Dom korten kommer komma till två andra högar. “Stålskelettet”, en hög med 21 kort, och “molnet”, en hög med 63 kort. (Eller 22 resp 68 kort dårå!) Så här.
- Jag vänder fyra kort från talongen face up, till “scenen”, en plats för fyra face up kort bredvid varandra.
- Jag tar mitt favoritkort av dom och lägger det i stålskelettet. (Har inte bestämt än om det är bättre att stålskelettet är face down eller face up men jag lutar åt face down!) Jag väljer både från ett spikperspektiv och från ett tammyperspektiv. För jag är inte en renodlad spik, jag är rätt dålig på magic, jag gillar kort som jag tycker är balla och som passar min spelstil osv. Jag har ju spelat mycket limited så jag har lite intuition om manakurva, spellratio osv när jag gör det här urvalet (exempel “åh en two drop, dom är bra i SOI limited”) men det är inte jättenoga. Ska bara vara det kort jag i hjärtat gillar mest.
- Dom andra tre korten vänder jag bort och lägger i molnet. Molnet ska definitivt vara face down.
Det ska gå fort. Om jag tvekar, dvs jag har två flera favoriter, så tar jag en av dom till stålskelettet, och låter dom andra favoriterna vara kvar på scenen. Jag vänder bort till molnet dom andra som inte är favoritkandidater. Sen vänder jag upp fyra nya kort från talongen till scenen. Så det är alltså inte alltid fyra kort där för om favoritkandidater har legat kvar så kommer det finnas fler.
Med andra ord:
- Varje runda ska ett av korten från scenen in i stålskelettet. Det är ett definitivt antal.
- Varje runda ska sen så många som möjligt kort från scenen, helst alla som inte gick in i stålskelettet, in i molnet, kvarvarande, men det är inte definitivt. Det är bättre att fort gå vidare än att sitta och vela här.
- Varje runda ska sen fyra nya kort från talongen upp till scenen. Det är ett definitivt antal.
Så scenen kanske är 4, 4, 5, 6, 6, 5, 4, 4, 4, 4, 4, 4, osv och det är ok.
Nu när talongen har jag alltså ett stålskelett på 21 (22) kort jag verkligen gillar. Oavsett om det är som Tammy eller som spik eller som Vorthos eller som Mel eller som tempospelare eller som kontrollspelare eller för att jag gillar arketypen eller för att kortet bara är helt OP och underkostat.
Korten i stålskelettet kommer ha en mix av färger och arketyper, men det kommer gå lätt att få en överblick av dom arketyperna utan att sortera. Vilket är bra för det går att sortera en pool på så himla många olika sätt och tvärsnitt osv. Ex vis i SOI så är ju röda varulvskort ganska värdelösa i en rödvampyrlek och vice versa.
Alla 21 korten kommer inte behöva vara med i leken. Om jag ex vis väljer svart så kommer inte nödvändigtvis alla svarta kort bland de 21 vara med i leken. Jag ser vilka färger och arketyper som jag kan bygga av och så gör jag det. När det bara är 21 kort så kan jag förhoppningsvis se det direkt utan att behöva sortera upp i högar. “Aha, jag kan få ihop en Dimir kontroll” eller “Aha, kan få ihop en ganska klassisk blåvit skies lek” eller “Aha, ser ut som jag har bra stöd för Izzet spells matter” osv. Då ska det vara mer än bara ett enstaka kort utan det ska vara en hel del.
Plockar ut dom kort från stålskelettet som jag tycker passar ihop.
Som min mamma alltid säger: Magic handlar inte om att ha bäst kort. Det handlar om att ha kort som passar bäst ihop.
Dom andra går tillbaka till molnet. Ev kaaanske jag lägger upp dom utvalda korten på nån typ av sortering (manakurva eller whatever) men orka. Poängen är ju att dom ska vara så få så det inte behövs.
Sen tänker jag ut “hmm, vad behöver jag dryga ut med för att få upp dom här fjorton korten eller sju korten eller tio korten eller fem korten eller vad det nu är upp till 23 playables?” Jag kanske tänker “uj uj uj jag behöver billiga varelser, gärna väggar, som segar ner spelet” eller “uj uj uj jag behöver aggro support, om spelet blir segt kommer jag dö” eller vad jag nu behöver. Sen plockar jag ut det från molnet. Jag har ju sett alla korten när jag “draftade” igenom talongen så jag har ända en vag hum om vad jag har där inne.
En bra feature är att 21 är mindre än 23. Så jag behöver aldrig nånsin “skära ner” till 23 (vilket är agony), jag behöver bara “bygga upp” till 23.
Sen länder… jag har inte nån “mana-pluppar till lands-procent”–formel utan jag försöker ha en ganska jämn fördelning av landfärgerna, avrundat till fördel av den färg jag vill ha tidigast. (Vilket avgörs både av att jag har flest av den färgen eller av att jag har billigast kort av den färgen.)
Sealed deck har tre moment.
- Sortera
- Välja
- Sleeva upp
Välja är roligt. Sortera och sleeva upp är tråkigt. (Jag med min dåliga syn och skakiga händer #tant sleevar ändå upp mycket långsammare än dom flesta så det är bra om jag har tid över till det.) Nu behöver jag iaf inte sortera, eller, jag kan sortera på ett sätt där jag väljer medan jag sorterar.
Jag behöver alltså inte:
- gå igenom korten ett i taget medan jag öppnar paketen
- sortera efter rarity
- sortera efter färg
- sortera efter kostnad
- sortera efter arketyp
- sortera efter korttyp
Istället jobbar jag från en mycket mindre “representation” av poolen, stålskelettet. Vetet, utan agnarna.
Korten i molnet kan vara helt fantastiska—det är ju inte som att 75% av magickort är dåliga—men nu kommer jag kunna välja från molnkorten dom kort som supportar min pools allra bästa och viktigaste kort.
Jag har använt det här systemet ett tag och för mig går det mycket mycket fortare och jag känner mig mycket säkrare på, och nöjdare med, lekarna. Om jag vinner? Nja…
Min winrate har gått upp sen jag började med den här metoden men… inte med speciellt mycket!
Det är ju jag som ändå gör bedömningen, valet bland fyra. Och jag är kass på Magic. Om typ Marshall Sutcliffe eller Melissa de Tora skulle göra det så skulle deras lekar bli mycket grymmare. Och, dom kanske inte ens behöver en sån här metod. Dom ser 90 face-up kort, osorterade, hullerombuller, framför sig och ser direkt “oj vilken stark orzhov-pool med rödsplash!” Det kan ju inte jag göra. Men att se fyra kort i taget, det är mer lagom.
Jag har en tendens att överskatta kort. Ser ett kort och tänker mig genast åh vilken mysig enhörning eller rese eller döskalle eller vad det nu när och sen ser jag framför mig scenarion där det kortet är min kompis och hjälper mig att vinna. Därför är det hopplöst för mig att gå igenom korten ett i taget. “Det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om, det kortet tycker jag om” osv. Men det är betydligt lättare att välja bort en Gray Ogre eller Pearled Unicorn när det står en Isamaru bredvid.
