Jag tycker bara att det blir drygt om man skall hålla på att höja en massa grejer som man egentligen inte vill höja, bara för att ha en viss liten chans om en situation dyker upp. Det blir helt enkelt mycket skönare om man kan överlåta vissa utgångar av handlingar helt till tärningarna.
Det är förstås olika från handling till handling om det "känns bra" att lyckas mot alla odds. Ibland tillför det inte särskilt mycket till historien och känns bara konstigt - men andra gånger tycker jag att det finns en fet poäng i att det ändå ska gå att lyckas trots att man är dålig och har omständigheterna emot sig.
När 15-årige bondpojken Hilding, med Strid 17, blivit inslängd i en vägg av stora stygga trollet så att hans handlingar blivit Svåra, finns det ändå en viss charm i att han fortfarande åtminstone kan försöka att anfalla trollet med farmor Hildurs vedyxa - och kanske till och med lyckas. Trots allt håller trollet på att äta upp moster Hilda och mellanbocken Bruse.
/Hjalle, föredrar i och för sig att man i en dylik situation också har andra medel att ta till för att lyckas.