Här bör man också påpeka att GURPS-reglerna inte bara är många - de är helt osannolikt obalanserade och dessutom märks det tydligt att systemet från början fokuserat en hel del på strid...Arfert said:
Jag undrar om det finns något superhjältespel eller -regelsystem som fångar lite mer Iron Age-stuket. Alltså, lite mörkare, skitigare och dödligare superhjältande, mer "gritty realism". Även M&M tycker jag känns ganska silver age-aktigt. De flesta system tycks antingen vilja vara överdrivet dramatiska (With Great Power) eller så fastnar de i nåtslags fyrfärgsträsk med Silver Age-skit som förlaga.Genesis said:Vill du ha melodramatiska superhjälteberättelser så är With Great Power ... helt rätt.
..ja som livet självt.. osannolikt obalanserat alltså...krank said:Här bör man också påpeka att GURPS-reglerna inte bara är många - de är helt osannolikt obalanserade...
Fast jag föredrar att se det som att vi i livet skapats enligt ett fullständigt balanserat system - men för olika många poäng =)Arfert said:..ja som livet självt.. osannolikt obalanserat alltså...
Mitt favoritexempel är från GURPS Horror, där förmågan att ge folk sjukdomar a' ebola eller "flesh eating disease" kostar 5 poäng per sjukdom. Pestilence heter den, fantastisk liten pryl.Arfert said:...förresten, kan du ge exempel på var GURPS är osannolikt obalanserat? Just for the record?
Låter lite som att lära sig opta i D&D då... Vet man inte vad man gör blir ju ens gubbe kass jämfört med de andra i gruppen...krank said:Sedan har vi ju rena erfarenheter: Jag har visserligen inte några åratal av erfarenhet, men efter att ha varit med och skapat omkring åtta rollpersoner, där alla skapades för exakt samma poängsumma men vissa helt enkelt blev kassa på allt medan andra blev combatmonster som ändå inte var handikappade på andra sätt, så måste min slutsats bli att det inte blir så jäkla balanserat. Vissa grejer är helt enkelt bättre att satsa på än andra.
Vilket också varierar beroende på system. 4e är ju mycket nybörjarvänligare än 3.5e, just eftersom det går att få en bra, om än inte tokoptad karaktär genom att följa några väldigt simpla riktlinjer (16 och uppåt i ditt huvudsakliga attackvärde, powers som funkar tillsammans med din build, och så vidare). GURPS, med sin stora frihet i karaktärsbyggandet, ger ju inga sådana riktlinjer.Arfert said:Låter lite som att lära sig opta i D&D då... Vet man inte vad man gör blir ju ens gubbe kass jämfört med de andra i gruppen...
Fast, öh, jag tycker ju att ett system där man måste "lära sig opta" är rätt kasst, balansmässigt. I teorin kanske D&D4e är balanserat, men i praktiken blir karaktärerna inte balanserade, vilket i mina ögon är en nackdel i karaktärsskapandet. 4e är bättre än 3.x här, eftersom 4e har så extremt tydliga riktlinjer att inte ens jag kan misslyckas helt - men jämför jag med de mer optande i gruppen känner jag definitivt att jag fått mindre för mina poäng, liksom.Arfert said:Låter lite som att lära sig opta i D&D då... Vet man inte vad man gör blir ju ens gubbe kass jämfört med de andra i gruppen...
Oops. Missade det där med "marvel".Storuggla said:Va? Är du seriös? Killen ber om marvelsuperhjältar och du ger honom »Band of Brothers men Tom Hanks kan se genom väggar«?
Storuggla, mjölk till maten
Självfallet inte, även om jag tycker det faktiskt finns en social poäng i att hålla jämna steg med resten av gruppen -- om jag går in i D&D med en karaktär som tillför mycket lite till gruppen och förväntar mig att samtidigt få en lika stor del av gruppens resurser (helning, XP och liknande) som alla andra så är inte det något vidare. Likaså om jag i något annat spel gör en rollperson som är så regelmässigt dålig att jag hamnar i skymundan eller inte tycks ha någon vettig anledning att följa med resten av gruppen.Arfert said:Fast sen tycker jag kanske inte att det alltid är ett självändamål att ha en så tokbra gubbe som möjligt när man rollspelar (utom i D&D, såklart... där är det det ENDA som gäller).