Rising
Vila i frid
Idag har jag klurat på en idé jag fick i duschen i morse. Det är en liten enkel, men lite annorlunda spelmekanism-idé, och den passar bäst för rollpersoner med typ fem stycken kännetecknande egenskaper; och där dessa är överdrivna och fantasifulla, och där man inte riktigt ställer höga krav på att verklighetstroget simulera vad som händer när olika egenskaper ställs emot varandra.
Okej, det finns många sådana koncept, men jag föll ganska snabbt för att låta egenskaperna stå för sensationella förmågor; såsom magi, gadgets eller superhjälteförmågor. Det är ju typ en och samma sak, alltihop.
Därför började jag direkt att tänka på superhjältar a la marvel, typ. Vill man vara en magiker så går det (Ödesdoktorn, Dr. Strange) precis såsom man kan vara en gadgeteer á la Batman. Mycket frihet, och man får många genrekonventioner gratis.
Men... När jag började skriva, så slog det mig att det nog blir för mycket konventioner som kommer gratis på köpet. Det är till och med svårt att försöka skriva något nytt som gör spelarna sugna på att klura på rollpersoner och äventyr.
Så jag tänkte, okej, men vi väljer ett annat spår då; typ ett Power Puff-Pinglorna-liknande spel. Jag hittade på namnet "Gå, gå, Glitterflickorna!" och skissade på en setting som både hade hög igenkänningsfaktor från PP-pinglorna, men som också flörtade med en del andra TV-program jag gillar. Men även om den lättsamma tonen i en sådan värld passar mitt enkla regelklur perfekt, så blev jag rädd att det kunde vara för plastigt och framstå som banalt.
Raskt öppnade jag ett nytt dokument, skrev ÛBER i stora, svarta bokstäver och började knåpa på en värld där centralmakterna vunnit första världskriget genom sina supersoldater; och där man sedan gestaltade osmanska och österrike-ungerska superhjältar med snygga mustascher och lackstövlar för att bevara freden mot franska och engelska rebeller som inte finner sig i att ha blivit besegrade i rättvis strid. Första världskriget-estetiken attraherar mig som fan, och det kändes direkt fräscht att få klura fram superhjältenamn på tyska, men samtidigt kändes det sökt och tillgjort. Varför då, första världskriget? Liksom, är det inte bara yta utan innehåll?
Då tog jag upp ett nytt dokument och började skriva en världsbeskrivning till en Naruto-inspirerad värld. Naruto är en manga som handlar om "magisk skola-drama" (typ på samma sätt som Harry Potter) fast med ninjor istället för magiker; och där varje ninjaelev bemästrar särskilda personliga tekniker, precis såsom det är med superhjältar och deras superhjälteförmågor. Det känns dock fräscht och nytt att vrida på superhjältegenren på det här sättet; i marvel så kan nästan alla flyga, i Naruto så kan alla leka med kloner och utbyteskroppar istället. Samt kasta shurikens. Å andra sidan kanske det bara är jag som diggar en sådan här setting?
---
Så... Dels har jag en praktiskt fråga; går Du igång på någon av ovanstående settings? Vanilla Superhjältevärld, Power Puffcartoonkrafter, Centralmaktsherrar med anmärkningsvärda begåvningar (och frodiga mustascher - det är viktigt), eller någon sorts tonårsbegåvningar a la Naruto eller Harry Potter - som är superhjältar fast i annan förklädnad.
Och en generell fråga: Det finns många små spel med enkla, små annorlunda spelmekanismer, och några av dessa utspelar sig i väldigt speciella settings; såsom Dogs in the Vineyard, The Mountainwitch samt många av dogmaspelen. När man har en rätt generell idé; skall man då använda den i en generell och öppen setting (kanske till och med låta det vara generiskt?), eller ökar kraven på en speciell och nischad genre?
Okej, det finns många sådana koncept, men jag föll ganska snabbt för att låta egenskaperna stå för sensationella förmågor; såsom magi, gadgets eller superhjälteförmågor. Det är ju typ en och samma sak, alltihop.
Därför började jag direkt att tänka på superhjältar a la marvel, typ. Vill man vara en magiker så går det (Ödesdoktorn, Dr. Strange) precis såsom man kan vara en gadgeteer á la Batman. Mycket frihet, och man får många genrekonventioner gratis.
Men... När jag började skriva, så slog det mig att det nog blir för mycket konventioner som kommer gratis på köpet. Det är till och med svårt att försöka skriva något nytt som gör spelarna sugna på att klura på rollpersoner och äventyr.
Så jag tänkte, okej, men vi väljer ett annat spår då; typ ett Power Puff-Pinglorna-liknande spel. Jag hittade på namnet "Gå, gå, Glitterflickorna!" och skissade på en setting som både hade hög igenkänningsfaktor från PP-pinglorna, men som också flörtade med en del andra TV-program jag gillar. Men även om den lättsamma tonen i en sådan värld passar mitt enkla regelklur perfekt, så blev jag rädd att det kunde vara för plastigt och framstå som banalt.
Raskt öppnade jag ett nytt dokument, skrev ÛBER i stora, svarta bokstäver och började knåpa på en värld där centralmakterna vunnit första världskriget genom sina supersoldater; och där man sedan gestaltade osmanska och österrike-ungerska superhjältar med snygga mustascher och lackstövlar för att bevara freden mot franska och engelska rebeller som inte finner sig i att ha blivit besegrade i rättvis strid. Första världskriget-estetiken attraherar mig som fan, och det kändes direkt fräscht att få klura fram superhjältenamn på tyska, men samtidigt kändes det sökt och tillgjort. Varför då, första världskriget? Liksom, är det inte bara yta utan innehåll?
Då tog jag upp ett nytt dokument och började skriva en världsbeskrivning till en Naruto-inspirerad värld. Naruto är en manga som handlar om "magisk skola-drama" (typ på samma sätt som Harry Potter) fast med ninjor istället för magiker; och där varje ninjaelev bemästrar särskilda personliga tekniker, precis såsom det är med superhjältar och deras superhjälteförmågor. Det känns dock fräscht och nytt att vrida på superhjältegenren på det här sättet; i marvel så kan nästan alla flyga, i Naruto så kan alla leka med kloner och utbyteskroppar istället. Samt kasta shurikens. Å andra sidan kanske det bara är jag som diggar en sådan här setting?
---
Så... Dels har jag en praktiskt fråga; går Du igång på någon av ovanstående settings? Vanilla Superhjältevärld, Power Puffcartoonkrafter, Centralmaktsherrar med anmärkningsvärda begåvningar (och frodiga mustascher - det är viktigt), eller någon sorts tonårsbegåvningar a la Naruto eller Harry Potter - som är superhjältar fast i annan förklädnad.
Och en generell fråga: Det finns många små spel med enkla, små annorlunda spelmekanismer, och några av dessa utspelar sig i väldigt speciella settings; såsom Dogs in the Vineyard, The Mountainwitch samt många av dogmaspelen. När man har en rätt generell idé; skall man då använda den i en generell och öppen setting (kanske till och med låta det vara generiskt?), eller ökar kraven på en speciell och nischad genre?