Men då säger jag istället Plastic Man!
Okej, så i The Dark Knight Strikes Again (Den är bra! Shut up shut up shut up) får vi Frank Millers tolkning av Plastic Man (Miller är bäst, ni är alla bara avundsjuka) som den enskilt mäktigaste superhjälte i världen. Han är en person som kan bli vad än han föreställer sig, helt obegränsat av fysikens lagar och han kan inte dö eller stoppas om han inte vill det. Men han är också vansinnig, blir vansinnigare och om han tappar det kommer han döda alla för han ser inte ens samma verklighet som resten av mänskligheten.
Så, God45, tänker du ta en humorkaraktär och göra honom grim & gritty? Vad är det här för Zack Snyder bullshit? Tänker du pitcha en Jokern?
Det är EXAKT SÅDAN BULLSHIT vi kommer göra.
Så filmen börjar i fullt socialrealism läge med ett gatubarn som måste stjäla för att överleva. Han försöker stjäla från en fabrik, får en märklig kemikalie på sig i en scen menad att vara mardrömslik och när han vaknar…
Är det tecknat! Och Patrick "Eel" O'Brian är en kul superhjälte som studsar runt och blir toaletter och hjälper folk.
Bara att då och då får vi bitar av en mardrömslik verklighet som inte är tecknad där ett oformligt monster som förvränger sig själv och verkligheten löper amok, till synes slumpvis, och ibland skriker om att någon är en superskurk innan den suger ut alla någons ben.
Inga andra superhjältar.
På slutet har vi en möjlighet för O'Brian att få klarhet, att välja att försöka göra bättre i verkligheten eller att välja att omfamna det tecknade bara han ser. Han väljer fel.