Inte-skjuta-upp-saker-till-morgondagen-kraft. Eller åtminstone ta-hand-om-sånt-man-skjutit-upp-till-morgondagen-kraft. Något sådant hade besvarat mig från mer eller mindre alla mina problem.
Immun-mot-rinnande-näsa-kraft. Jag är nästan på vippen att hellre vilja ha det än klassiska superhjälteförmågor såsom flygförmåga, till och med. Varje gång jag får snuva så börjar jag tänka som en galen doktor Frankenstein och börjar ifrågasätta vår kroppskonstruktion och får idéer om att bygga om min kropp via cybernetik och grejer. Det är som när jag var liten och sängvätare, och dagdrömde om ett samhälle där man alltid hade snoppen instoppad i en slang som man hela tiden hade med sig, och slangen var kopplad till en stor centraltoalett. Mina motiv var egoistiska, men jag förstod att jag aldrig skulle få igenom förslaget om jag inte kunde argumentera för att det skulle bli lönsammare så för alla.
Inte-behöva-jobba-åt-Socialstyrelsen-kraft. Fast den här är rätt intern. Låt oss bara säga att jag hatar en av mina kunder. Jag hatar dem så mycket att jag idag slogs av den plötsliga insikten att jag faktiskt ville dem rent illa. Ja, jag vill att det ska gå dåligt för Socialstyrelsen mer än vad jag vill att det ska gå bra för mig själv. Jag är som Doctor Doom eller något; jag drivs av rent hat och avsky.
Inte-ha-ett-tangentbord-där-End-knappen-ligger-där-PgDn-borde-ligga-kraft. Jag har ingen mus med scrollwheel, och använder egentligen sällan musen, till förmån för kortkommandon och specialknappar. PgDn och PgUp tycker jag är utomordentliga knappar för att manövrera i dokument av olika slag, men på mitt tangentbord ligger tyvärr End-knappen mellan Pg-knapparna och piltangenterna, vilket gör att jag ofta kommer åt den av misstag. End är en rätt meningslös knapp och borde egentligen ligga långt bort från de vanliga manövreringsknapparna.
Den här förmågan påminner lite om Aldrig-trycka-på-"Start"-knappen-av-misstag-kraften, som jag har önskat mig ända sedan jag haft tangentbord med Start-knappar. Asjobbigt i spel där man behöver klicka på Ctrl och Alt och hela tiden råckar trycka på den där förbannade Startknappen och börjar öppna Startmenyn.
Inte-vara-bitter-kraft. Idag har varit en sån där dag då jag faktiskt inte fick ut någonting av livet, och där inget varslade om att framtiden någonsin skulle komma att väga upp allt det oändliga lidande som livet är förknippat med. Idag var en så'n här dag som man inte bara kallar "en dålig dag" utan som gör hela ens liv till "ett dåligt liv". Jag hade inte en "dålig dag" idag, utan det var så att idag visade det sig att hela mitt liv har varit ett dåligt liv.
Jag satt på tåget och tittade på människorna och omgivningarna runt omkring mig, och kom på mig själv med att tänka att det enda jag ville var att de allihop skulle brinna ned. Burn! Burn it all!
Idag var en sådan där dag då allt kunde ha ändrats om jag hade haft tillgång till kärnvapen, eller om någon hade givit mig en kram.
