Realism och konstruktörer
"Båda ”missarna” hade varit oförlåtliga, om något av systemen eftersträvat realism."
Som en av konstruktörerna kan jag ju nämna att realism var ett av målen när vi skrev systemet. Så varför blev det inte realistiskt? Svaret ligger på flera nivåer.
För det första, vi som skrev systemet är skrivbordskrigare. Det närmaste strid vi har varit var två fall av värnplikt, ett fall av SCA och två fall av lajv. Men vi gjorde de efterforskningar som var aktuella anno domini 1994-1996. Så siffrorna är så realistiska vi kan göra dem.
För det andra, det här var tio år sedan. För tio år sedan så var "realism" detsamma som "ohemult mycket detaljer". Det faktum att man tog med detaljerna i reglerna var i sig realism, oavsett hur väl de modellerade gentemot verkligheten de var.
För det tredje, det här var tio år sedan. Rollspelshobbyn var faktiskt rätt primitiv för tio år sedan. Faktum är att den till stora delar fortfarande är rätt primitiv. Regelsystem bygger mest på samma två moment, dyrka upp dörrar och slå ihjäl goblins, och det senare momentets standardhantering är och var slå initiativ, slå anfall, slå försvar, slå skada. På den tiden så var ett nyskapande system mest ett nytt sätt att slå tärningar på, och ett realistiskt system innebar helt enkelt att man slog för fler saker och hade klockkurvefördelning.
Så till en sakdetalj i ditt inlägg:
"I verkligheten antar jag som amatör att vederbörande, förutsatt att skottet med resonabel definition träffat, skulle stanna upp i kontemplativa reflektioner rörande sitt medicinska tillstånd. Jag gissar också att skadan är omedelbart livshotande."
Det finns en massa skoj fall av hur folk överlever pistolskott i huvudet, inte för att pannbenet är hårt nog för att stå emot smällen, utan för att skottet deflekteras mot en sned vinkel. Om du inte träffar mitt i den fem centimeter stora fläcken mitt på skallen så träffar du snett ben, och då är risken rätt stor att skottet helt enkelt deflekteras. Visst, man får en schysst smäll och kan med stor sannolikhet däcka, men risken är rätt stor att man klarar sig. Och då talar vi ändå om de där övre tio centimetrarna av skallen.
Går vi längre ner än så så finns det en massa jox som inte är livshotande - käkar, tungor, kinder, kindben, näsor etc. En smäll här gör ont som fan, det förnekar jag inte, men det är sällan direkt dödande.
Du gör samma tankefel som många andra: du tolkar en träff som en ren träff, och bedömer den på samma grunder som ett labbtest. Grejen är att rena träffar inte uppkommer så ofta. Faktum är att vi inte vet om vi får en ren träff förrän efter vi har slagit skada och fått extraskada. Först när vi vet extraskada så kan vi avgöra huruvida vi har fått en ren träff som går igenom pannben in i frontalloberna, eller om vi har fått en snedträff som slitit med sig en större eller mindre mängd hårbotten.
