Mogger
Hipsteranka
"Surra ankan till rors" vrålade skepparn genom vindens tjut, och jag fick anledning att återigen förbanna mitt beslut att återvända till Kopparhavet. Jag stod ensam på akterdäcket till felucken Lotans Bete som krängde kraftigt i ett oväder lika skoningslöst som den fruktade imhulluvinden. Framför mig låg ett av världshavens farligaste farleder, Zephons ränna. Vi hade revet Nergals klor i lä och Valltams stoder, två väldiga pelare, på var sin sida om den smala leden föröver. Varje år riskerar kaptener liv, last och fartyg i dessa förrädiska vatten, och inte bara av äventyrslystnad och dårskap. Tar man sig väl förbi Valltams stoder breder plötsligt den Erebosiska arkipelagen ut sig, och sedan hela Kopparhavet med dess otaliga rikedomar. Man kan vika av norrut mot Pendons hamnkajer, fortsätta österut för att handla på Kandras marknader och bazaarerna i Karaban och Rabul. Själv ville jag söderut längs Morëlvidyns sköna kuster, för vid Montarkuns branta kajer väntade min sista chans till frihet och rikedom. Om jag bara kunde rida ut stormen nu, trots att jag stod halvblind i stänket och mörkret medan ovädret röt som ett vredgat lejon. Men just då, då allt verkade hopplöst, bröt solen igenom någonstans bortanför stoderna, och speglade sig ned i ett stilla Kopparhav som glänste som hamrad orikalk. Detta fick bli mitt riktmärke och min ledstjärna.
- Ornaldo Mogger, piratanka
Bild: Gustav Pilsjö
- Ornaldo Mogger, piratanka
Bild: Gustav Pilsjö